Nyktra tårar

Jag tror aldrig att jag har varit i kontakt med mina egna känslor. När jag var liten var det fel att gråta eller bli arg.
Min mamma sa ofta till mig när jag grät: "Du borde söka till Dramaten". Hon tyckte att jag var en bra skådespelerska.

13 år gammal hittade jag alkoholen och sen dess har den varit en ständig följeslagare.
Jag har gömt mig bakom den.

Efter 22 års drickande vet jag inte vem jag är utan den.
Jag måste börja om från början.
Hitta den jag är.

Det är jätteläskigt att för första gången konfrontera mina rädslor. Att för första gången känna. Att låta det göra ont och gråta äkta tårar. Tårar som inte kommer genom alkoholen.

Jag läste nånstans att arga tårar kommer ifrån yttre ögonvrån, vilket gör dom lättare att torka bort när dom kommer i oväntade situationer, eller vid olämliga tillfällen.
Ledsna tårar kommer ifrån inre ögonvrån och letar sig fram över näsan, kinderna och munnen.
Rädda tårar fyller hela ögat och fördunklar vår syn, så som rädsla gör. När vi är rädda kan vi varken se eller tänka.
Skamsna tårar faller när vi är ensamma med våra tankar och känslor. Skamsna tårar kommer när vi dömer oss själva, kritiserar oss själva eller misshandlar oss själva för nånting mänskligt som vi gjort och ändå inte kan förklara för oss själva eller andra.
Kombinationstårarna sägs vara dom värsta av alla. Tårar som är fyllda med vrede, sorg, rädsla och skam.

Dom skamsna tårarna känner jag väl igen, framför allt från det senaste halvåret, då mitt missbruk var som allra värst.

Ju fullare jag blev, desto mer grät jag. Jag grät inte bland folk, bara när jag satt själv hemma.
Jag kände mig så fruktansvärt värdelös och misslyckad.
Jag ville ju inte vara sån här.

Varför, var något jag ständigt frågade mig själv. Varför just jag?
Jävla gudjävel, varför fick just jag ett sånt här skitliv??

I samma inslag som jag läste om dom olika tårarna, stod det att varje tår är en bit mot ett helande.
Jag antar att det i så fall, handlar om nyktra tårar.

Nu säger jag natti, natti till er där ute!
Kram!

Vilse i storskogen!

Åh, vilken mysig eftermiddag jag har haft tillsammans med n00bis.
Svampplockning stod på schemat.
Vi tog bilen och åkte till "mammas" skog, den enda skog jag inte är rädd att gå vilse i.

Stackars n00bis.
Jag tror att hon litade blint på mig till en början.

Jag tyckte att jag hade koll på vart vi var och vart ifrån vi kom, men när vi skulle tillbaka till bilen, hade jag inte den blekaste aning!! Klockan var rätt mycket och inom ett par timmar skulle det vara riktigt mörkt ute.

Jag såg framför mig hur jag och n00bis satt under en gran och frös, i väntan på att polis och räddningstjänst skulle komma och leta efter oss.

Jag undrar om n00bis var lika rädd som jag. Det var svårt att avgöra, för hon skrattade mest :)

Hur som helst så hittade vi till slut den lilla skogsvägen där vi började vår promend och där bilen stod. Vilken lättnad!!

Det var två ganska trötta tjejer som satte sig i bilen på väg hem. Tröttast var nog Loke.

Svampen då?
Jajamen, det blev en del :)

Ha en toppenfin söndagkväll alla!
Kram!

Min fina present som jag fick av n00bis. Yeeey! Äntligen har jag en termos!! Tack, raraste n00bis!

Ridbyxor

Jag vaknade genomsvettig efter att i drömmen, befunnit mig på Ekholmen igen och letade febrilt efter mina ridbyxor, som var borta. Hmm...

Idag kommer n00bis! Yeeey :)
Har egentligen inte tid att sitta här. Borde ta tag i vissa delar av huset, så inte n00bis tror att hon besöker en alkobralla med ångest och depression ;)

Vill bara önska er en bra förmiddag och tala om att idag, är en bra dag!

Kram!

Barbara Berger

Utbudet på mina få kanaler är inte mycket en lördagkväll.
Tittade igenom min hylla med böcker och tänkte att det är hög tid att ta tag i mig själv och börja läsa om andlighet
Jag har massor av såna böcker allt från tidigare liv och meditation, till tankens enorma makt och hur man kan hela sig själv.

En period i livet läste jag dagligen såna här böcker och visst märkte jag skillnad i mitt mående.
En av böckerna, hade jag med mig överallt, som en bibel i min handväska.
Boken heter "Vägen till kraft, snabbmat för själen", skriven att Barbara Berger.

Tyvärr så slutade jag att läsa dessa böcker och lät mitt ego ta över. Andlighet och välmående är ingenting som man bygger upp och så finns den kvar för alltid. Man måste praktisera den dagligen.

Jag är inne i en period där jag inte klarar av att koncentrera mig på läsning, men "Vägen till kraft" är en väldigt enkel bok, så jag ska göra ett försök.

Hoppas att ni alla har en fin lördagkväll!

Kram!

Affirmera mera!

Det kryper i mig.
Jag är rastlös, ensam, törstig och irriterad.
Ett par glas rött skulle vara trevligt. Fast det var aldrig trevligt senaste tiden jag drack. Men ändå.

En kille på AA igår, sa att han hade bytt ut hela sin bekantskap, efter att han blivit nykter. Han skulle spendera sin fredagkväll med sina nya nyktra alkoholistvänner. Det lät trevligt, men hur umgås nyktra människor med varann?
Jag vågade inte fråga.

Jag tror att jag ska börja med affirmationer igen.
Hade hela min förra lägenhet fullt med lappar som jag klistrat upp på väggar, skåp och speglar.
Tog ner dom ganska fort eftersom mitt ex tyckte att jag var konstig.

Men folk säger att affirmationer hjälper. Hjärnan är så korkad att den inte kan skilja på fantasi eller verklighet. Matar man hjärnan tillräckligt länge med en fantasi, så tror den att det är sant till slut.

Min yngsta är i stan och min äldsta åker snart till sin pojkvän.
Det blir ännu en ensam fredagkväll.
Kanske ska börja med att affirmera fram en nykter, snygg och snäll pojkvän?

Kram!

Hästarna

När jag var liten, växte jag delvis upp hos min mormor och styvmorfar. Dom hyrde ett hus vid en herrgård som heter Ekholmens gård.
På gården föddes det upp halvblod och jag spenderade all min tid i stallen på gården.
Trots att jag var rädd för min styvmorfar, så ville jag spendera alla helger och lov där.

För mig var tiden hos hästarna min räddning. Där kände jag mig trygg och lycklig. Stress fanns inte, jag visste nog inte ens vad det var för något.

Jag vaknade, gick till stallet, fodrade, släppte ut, mockade, ströade, sopade, red, smörjde läder, gosade med stall och ladugårdskatterna, släppte in, borstade och fodrade, sov och så fortsatte det.
Jag älskade det!

Jag var knappt 8 år när jag hanterade dom här stora djuren. Jag blev kraftigt utnyttjad, det har jag ju förstått, men det gjorde inget. Jag älskade hästarna.

Fast att det har gått 25 år, så minns jag än idag varenda häst som fanns på gården. Jag minns alla deras nam.

Det strök omkring en gammal shettis på gården som hette Rosamunda. Hon var 32 år och helt blind, men gick lite som hon ville på gården. Ibland stod hon i mormors trädgård och åt äpplen, ibland stod hon mitt ivägen och flyttade sig varken för personbilar eller mjölkbilen. Hon hade ingen box eller spilta, hon var fri att gå precis vart hon ville, när hon ville.
I alla år som jag spenderade på Ekholmen var Rosa 32 år. Jag undrar hur gammal hon var egentligen.

Min mamma tyckte inte om att jag var på gården. Än idag kan jag inte förstå varför. Jag var orädd, lycklig och fick spendera all min tid med att göra det jag älskade mest.

Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka ron och lyckan som jag kände där och då. Det fanns ingenting som hette stress, klocka eller press. Jag var fri och mådde bra.

Det bästa jag visste var att sova på höskullen tillsammans med stallkatterna. Vi bäddade ner oss i löshöet några meter ovanför sovande hästar och låg och lyssnade på tystnaden.
Det var lycka för mig!

Önskar er alla en fin dag!

Kram!

Fylla i mitt hem

När jag berättade för mina barn att jag var en missbrukare, blev det en chock för dom.
Dom hade inte märkt något.
Min äldsta frågade mig: "Är det därför du så ofta talat om hur skadligt det är med alkohol och inte vill att vi ska dricka?"

Det var delvis därför, men också för att kroppens inre organ inte vuxit färdigt när man är i tonåren. En hjärna blir "drickmyndig" ungefär i 25-årsåldern.

Det vet mina barn.
Ändå kom min 18-åring precis hem från krogen, med smink som runnit ner på kinderna, onykter och nyspydd.

Jag frågar vad hon druckit och ungen säger: "Några cider och en massa shots".
Shots??? Det är ju för fan sprit!!!!

Jag gillar inte att hon dricker. För mig är det inte okej under några som helst omständigheter.
Men att peta i sig en massa sprit, det är så mycket o-okej som det bara kan bli.

Jag känner mig besviken och misslyckad för att mitt message inte har gått ordentligt fram.

Btw...fyyy vad äckligt det luktar av spritångor.