Fick för mig att jag inte var nöjd med det jag hittade och tog bilen till mammas skog. Den här gången hade jag stenkolla på vart jag var (Joo, det är sant, n00bis).
Plockade massor av trattisar och hittade även några gula. Jag blev så glad när jag såg dom gula att jag hörde mig själv göra ett litet glädjetjut. Jag hoppade nästan till av mitt eget ljud.
Lättskrämd tjej.
Balder är jätteduktig på att hitta trattkantareller! Dessvärre är han snabb på att äta dom också.
När jag gick i skogen fick jag en riktig aha-upplevelse.
Vad lyckligt lottad jag är som har så nära till naturen och har möjlighet att få vistas där.
Jag har aldrig känt så tidigare.
Märkligt.
En annan märklig sak är att när jag går i skogen så dyker konstiga visor upp i mitt huvud.
"Har du sett herr kantarell" är en av dom.
"I ett hus vid skogens slut" är en annan.
Jag kan bara inte sluta sjunga dom i mitt huvud.
Finns botemedel för sånt?
Ps. Det är riktigt orutinerat att tappa sitt läppglans i skogen!




