Ikväll har jag varit på mitt andra AA-möte. Jag åkte hemifrån 40 minuter innan jag skulle vara där, för att den här gången vara lite tidig och göra entré innan alla andra satt sig.
Jag körde fel ett par gånger och kom såklart fem minuter efter att mötet börjat och naturligtvis satt alla redan på plats när jag kom. Jag kände igen en människa sen i måndags, samma man som satt och läste högt ur en bok, annars var alla främlingar för mig. Det som förvånade mig mest var att alla såg ut som "vanliga" människor. En tjej, såg inte ut att vara äldre än 25. Det fanns förresten en man, som man såg tydligt på att han levt ett hårt liv. Han såg ut som en riktig parkbänksalkis. Det visade sig att han hade varit nykter längst av alla som var där. 11 år. Man ska inte låta sig luras av folks utseende...
Alla gjorde sina delningar och idag var det lättare att berätta om mig själv. Jag kände mig inte ledsen alls, snarare lättad och lugn. Vi har alla olika livsöden och erfarenheter, men vi är alla lika mycket fast hållna i alkoholens grepp. Vi förstår alla varandra.
Det som skrämmer mig lite är att alla människor på AA (som jag hittills träffat) säger att dom inte kan leva utan AA, att det är AA som är deras enda räddning. Går dom inte på AA så börjar dom dricka igen.
Så vill inte jag ha det.
Jag vill inte hänga upp mig på något specifikt. Jag vill klara av att vara nykter, utan att behöva vara bunden av något eller någon.
Fast det är ingenting jag behöver fundera så mycket på just nu. Det enda jag behöver tänka på nu är att ta mig igenom en dag i taget.
Och idag har jag varit nykter i en vecka.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan med mina hundar och titta på en riktig alkisrulle : When a man loves a woman.
Sen hoppas jag på en god natts sömn.
Det var länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar