Högmod

Jag är så glad över att jag besökte AA i Västerås, för första gången i augusti förra året.
Det räddade mitt liv.
Jag vågar knappt tänka på hur mitt liv hade sett ut nu, om jag inte hade fortsatt att gå på möten.
Så som jag levde innan...jag hade nog inte varit i livet idag.

Jag hade inget liv. Jag försökte bara att överleva.
För mig gick allt ut på att på bli så väck i huvudet som möjligt. Så att jag kände så lite som möjligt.
Jag minns att B sa att jag inte var rolig att röka med, för att jag blev så väck varje gång.
För mig var det just det, som var meningen.

Det känns som att det var så länge sen, slutet av min missbruksperiod.
Länge sen, men ändå inte.
Jag är glad över att jag har bloggen, så att jag kan gå tillbaka och läsa hur svårt jag hade det i början, när jag slutade dricka.
Det är viktigt att jag inte glömmer vart jag kommer ifrån. Jag kan lätt drabbas av högmod.

Skön söndag, mina rara!
Kram <3