måndag 31 oktober 2011

Fullt ös!

Har precis varit i Almunge och hämtat våran nya familjemedlem.
På hemvägen passade jag på att stanna till hemma hos en gammal vän, som jag sa upp bekantskapen med för en bagatellsak i början på det här året.
Det var svårt att avgöra om hon blev uppriktigt glad att se mig eller inte, men jag har i alla fall försökt att sträcka ut handen. Det känns bra.

Jag har inte riktigt landat i mina känslor idag,
Har haft en dag som har gått i ett.
J och jag har varit ute i skogen och plockade massor av trattisar.
Tog även en kaffe hemma hos mamma.

Nu sitter hela gänget i soffan och myser, jag, J, min yngsta, min äldsta och hennes pojkvän och hundarna.
JAG MÅR BRA!

Önskar er en fin kväll!
Kram!


Skogshäng och hundköp

Blev väckt av ett telefonsamtal från en tjej, vars annons jag svarat på, på blocket.
Denna gång en chihuahuatik.
Jag skäms lite för mig själv, men ska åka och titta på henne ikväll.

J kommer hit idag. Vi ska leta efter dom sista trattkantarellerna i mammas skog.
Det är perfekt väder för skogshäng.

Idag känns som en bra dag. Ångesten finns där, men är hanterbar.
Önskar er en fin dag!
Kram!


söndag 30 oktober 2011

Skäms

Sitter maniskt och letar på Blocket, efter djur som behöver nya hem.
Jag vill egentligen inte ha några, men svarar ändå på annonserna.
Det allra värsta är att jag LJUGER när jag skriver.

T ex så var det en liten flicka som sökte ett nytt hem till sitt undulatpar.
Då skrev jag att jag saknade mina undulater så mycket och att dom bodde i fågelhimlen nu.
Mina fåglar älskade mina hundar och den ena brukade sitta på storhundens huvud. Jag skrev också att jag hade en stor utebur till fåglarna, som var inbyggd i ett äppelträd.
???
Jag är ju för fan sinnessjuk. Räcker det inte med att skriva att man vill ha två undulater?
Som jag egentligen inte vill ha.

SKÄMS PÅ MIG!!!

Meditationsförsök

Hade väldigt svårt för att somna inatt.
Kom på att jag hade en meditationsdvd med Benny Rosenqvist, som jag aldrig öppnat.
Laddade dvd'n med skivan, satte mig tillrätta och tryckte på play.
Försökte verkligen fokusera på det Benny sa att jag skulle göra, men kattfan jamade och ville ut, storhunden bäddade i soffan och vägrade ligga still och lillvalpen undrade varför jag satt som en staty och buffade på mig.
Istället för att känna mig rofylld, satt jag och blev skitarg för att jag inte hade det knäpptyst runt omkring mig.
Somnade till slut och vaknade genomsvettig av obehagliga drömmar, i morse.

Jag ser jättemycket fram emot NA idag.
Lo ska få sin månadsnyckelring och det vill jag inte missa!!

Mitt maniska jag har snöat in helt och hållet på en utlandsresa.
Jag är så sugen på att dra iväg ensam som min syster gjorde.
Sen kom jag på, att om jag inte kan åka på behandling utan mina hundar, hur ska jag då kunna resa bort på semester?
Som sagt: manisk.

lördag 29 oktober 2011

Havrebollar

Jag har suttit och letat resor på nätet.
Funderar på att sticka iväg ensam någonstans. Göra något jag aldrig har gjort.
Vet bara inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt.
Åker ensamstående föräldrar över huvud taget på semester?
Min syster åkte ensam iväg till Indien för några år sen och var borta i en månad.
Just nu känner jag också för att göra det.

Jag är törstig. Saknar mitt vin.
Vill bli full.
Somna.
Jag har tryckt i mig havrebollar igen. Det hjälper mot ångesten.
Tills jag har ätit upp. Efter är ångesten dubbel.

Varför kan livet inte bara vara enkelt?

M

Hittade några trattisar ute, men dom var väldigt svåra att se bland alla löv. Gav upp efter ett par timmars letande med en tredjedel fylld korg.

Kände mig redo för att träffa M och bjöd in henne och hennes underbara dotter V på kaffe och nagelskulptering. Det blev en jättemysig stund och jag märkte hur mycket jag har saknat M.
Hon erbjöd mig att låna hennes bil imorgon för att åka på möte. Jag ville gärna tacka nej, men behovet av ett möte är stort, så jag tackade och tog emot.
Det känns fortfarnade jobbigt, men jag får lita på känslan att hon vill låna ut bilen, för att hon är glad att hon kan hjälpa mig.

Jag är enormt tacksam för det, känner att jag verkligen behöver ett möte.

Jag har börjat fundera lite över behandlingshem igen. Tror att jag ska ta upp det med beroendekliniken nästa gång jag ska dit.
Suget efter alkohol är kraftigt ikväll.
Längtar efter ett stort glas rött.


Krama ett träd

Blev väckt av ett samtal från J.
Skönt att han kände på sig att jag sov för länge!
Vädret är fint och jag ska ta med mig hundarna och en termos kaffe ut i skogen.
Jag behöver positiv energi.
Känns jobbigt att inte kunna åka på möte idag.

Önskar er en fin dag!
Kram!

Vanliga människor

Mitt försök till att bjuda hem folk, gick som vanligt inget vidare. Det kom återbud efter återbud och till sist blev det bara jag och J (som för övrigt hade med sig en present till mig :)).
Jag försökte att tänka, när första återbudet kom, att det inte handlar om mig. Det är människor med samma sjukdom som jag har och det är inte alltid man är stark nog att gå hemifrån.
Det har i alla fall varit en mysig fredagkväll med mat och film, så som jag tror att "vanliga" människor gör, minus vinet :).


Efter att B hjälpte mig att få hem bilen igår, har vi messat lite fram och tillbaka. Han undrar om han får plats i mitt liv. Jag skrev att jag måste fokusera på mig själv först och främst, innan jag släpper in någon annan och då skickade han tillbaka att han kan flytta in till mig och hjälpa mig med allt.
????
????
????

Älskar paket och presenter!! Supergott te och underbar tesil från Indiska.
Tack fina J!!

fredag 28 oktober 2011

Cita

God förmiddag!

Det har varit en natt med oroliga drömmar, bland annat att min äldsta valt samma väg som jag, vad det gäller alkoholen.
Jag har även varit på besök i familjehemmet där jag bodde och for ganska illa.
I drömmen levde min älskade häst som dom vuxna i familjen skickade iväg till slakt, efter att jag hade rymt ifrån dom.
Det var ett fint möte i drömmen, mellan mig och min fina häst. Hon förmedlade till mig att jag inte hade något att göra med att hon lämnade jordelivet.

Det blåser och regnar idag. Perfekt väder för hemmamyskväll :)
Jag ska ta en långis med hundarna nu och sen köra operation laga mat- städ och bakdag.

På återseende mina kära!
Kram!

Ångest

Åh, vilken dag (positiv suck)!

B har hjälpt mig att få hem bilen från motorvägen. Det känns oerhört skönt att ha den hemma, även om jag inte kan köra den.

Jag vann över Lilla Djävulen igår och idag. Känner mig glad och lite stolt.

J och jag har varit på möte i Enköping.
Det bjöds på tårta, då A firade 3 år!
Stort.
Det var ett fint möte. Känslosamt.
Det är så häftigt att få ta del av dessa fina människors erfarenheter och historia

Innan vi åkte hem för kaffe och prat, handlade vi på Willys.
Jag har fortfarande svårigheter att andas efter det. Jävla ångest, slå till på dom mest olämpliga ställen.

I morgon kommer lite folk från gemenskapen, hem till mig.
Det ska bli jättemysigt, men också läskigt.
Jag är rädd att jag ska få ångest innan. Eller ännu värre, få ångest när dom är här.
Ingen idé att lägga energi på att tänka på det nu.

Natti, natti mina fina!
Kram!

onsdag 26 oktober 2011

Tröst

Åt helvete med LCHF.
Har aldrig vägt så mycket som jag gör nu. Inte ens när jag var gravid.
I min kyl står nu en tallrik med ljusa havrebollar.
Dom tänker jag trycka i mig innan jag somnar. Så många jag bara kan.
Vet att jag kommer att må skitdåligt efter, men just nu vill jag bara fly.

Recept för dom som vill hetsäta eller bara njuta :)


Ingredienser

12 dl havregryn
4 dl socker
1 dl kokos
1.5 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
400 g margarin
0.5 dl kallt kaffe
2.5 dl vispgrädde

Vispa alla ingredienser med elvisp i 10 min.
Smeten blir ganska kletig men stelnar snabbt i kylen.
Forma och rulla i kokos.

Enjoy!

Biljävel vs. alkoholdjävul

Ilska, frustration, hopplöshet.
Tre ord som sammanfattar hur jag känner just nu.
Lägg till törst också.
Och längtan.
En riktig jävla fylla. GUD VAD SKÖNT!!

Min bil gick sönder på vägen hem från ett möte ikväll.
Den lät illa och batterilampan lyste, så J körde efter mig hem ifall nåt skulle hända.
Rätt som det var small det till i bilen och styrförmågan upphörde helt.
Nu står den fint på motorvägen och blinkar och jag kan inte göra ett skit åt det.
Jag borde få bort den snarast frrån vägen, men vet inte vem jag ska be om hjälp.
Inser att jag står ganska ensam i såna här situationer.
Bärgare har jag inte råd med, lika lite som jag har råd att lämna in bilen på verkstad.
Misstänker att det kan bli en ganska dyr historia.
Generatorhelvete.

Nu sitter jag här och tycker synd om mig själv och gråter ögonen ur mig.
Jag vill dricka.
Dricka och sova.
Min bil är min livlina. Den tar mig runt på möten.

J sträcker ut sin hand, men jag vet inte hur jag ska ta den. Han har gjort alldeles för mycket redan för mig och jag har inget att ge tillbaka.

Bolaget är stängt. Jag tror att det är bra.
Men imorgon då?
Jag litar inte på mig själv just nu.



Fan.

70 dagar nykter idag.
Jag vet att det säkert inte är värt den ångesten jag kommer få om jag dricker.
Jag vet att jag kommer att få börja om från början igen.
Men jag vill!!!!
Jag är inte stark. Jag är skitliten och skitsvag.
Jag vill inte känna.
Jag vill att alkoholen ska ta mig bort en stund.

Psykoterapi

Jag har noll koll på allting känns det som.
Tiden jag har på beroendeklinken är imorgon, för det är tydligen onsdag idag :) (tack n00bis).
Jag läste lite mer noggrant på kallelsen och det står att jag ska gå igenom en bedömning för psykoterapi.
Just ja, nutcase var det ju.

Borde sätta fart att röja här hemma, tills n00bis kommer.
Jag ska.
Snart.
Kanske.

Dejt

God morgon mina kära!

Min äldsta är lämnad på stationen, kaffet är uppdrucket och frukosten intagen.

Jag har fått en ny tid på beroendekliniken på torsdag. Det ska bli intressant att se vart dom skickar mig denna gång :)
Tydligen har Nyängen lagt ner sin verksamhet här i Enköping och alla klienter/missbrukare skickas dit.

N00bis och jag har prelbokat en dejt idag :)
Hoppas!

Önskar er alla en fin dag!
Kram!

tisdag 25 oktober 2011

Babystep

Testade ett annat möte idag, också i Västerås.
Det kändes så där och vad det berodde på vet jag inte, men jag åkte i alla fall hem i pausen.

Nu sitter jag och har dåligt samvete för att jag inte sa hej då eller betalade för kaffet.

Idag har varit en bra dag. Jag känner mig glad inombords.
Små, små bitar börjar falla på plats.
Små, små babysteg framåt i rätt riktning.

Mina planer på att lägga ner snusandet idag gick inte alls.
Efter ett par vredesutbrott här hemma åkte jag och köpte 2 dosor.

Imorgon bitti ska jag köra in min äldsta till tåget, så jag ska försöka att göra en tidig kväll.
Natti, natti!
Kram!

Läppglans och taskig uppkoppling

Jag har haft lite strul med mitt internet igår och idag, därför inget skrivande.

Jag var på möte igår, blev hämtad av S och hennes son.
När jag gick in i möteslokalen, var "min" stol upptagen och han som satt på den, gjorde inte minsta teckan på att resa sig.
JAG FICK PANIK!!!
Min stol. Hur skulle jag kunna sitta på en annan stol? Hela min värld skulle rasa samman.
Åtminstone den världen i möteslokalen.

Men jag släppte taget och det gick hur bra som helst. Det var konstigt att sitta på en annan stol, men jag dog inte. Jag kunde fortfarande andas, le och prata.

J följde med mig hem efter mötet.
Vi spelade lite kort, tittade på film och somnade i varsin soffhörna.
Det skönaste med J är att det inte känns jobbigt när det blir tystnad. Vi behöver inte prata hela tiden.
Det är likadant med n00bis.
Behaglig tystnad på nåt vis.

Jag tänker försöka lägga ner snuset.
Hittade en massa påster i ett skåp här hemma, som bara ligger och väntar på att bli använda.
Känner mig motiverad för första gången på länge!
Känner också en befrielse att inte tvångsmässigt tänka på alkohol.

Idag är en bra dag!
Jag önskar er en likadan :)
Kram!

Present från bästa J, läppglans a' la Thai.

måndag 24 oktober 2011

Yeey!

Mår bra.
Känner mig glad!
Fick ur mig en massa skit i går, både hos Mi, på mötet och i bloggen.
Skönt!

Önskar er en fin start på nya veckan.
Kram!

Solo

Känner mig ensam.
Önskar att jag hade någon bredvid mig, även om det vore på andra sidan soffan.
Försöker att tänka positiva, fina tankar om mig själv.
Men jag är likt förbannat ensam.

Natti!

söndag 23 oktober 2011

Varför?

Gick emot en rädsla och åkte till Mi och drack kaffe innan NA.
Det var så skönt att prata med henne!
Jag lärde mig massor av saker om mig själv, bara genom att prata om min sjukdom och lyssna på hennes erfarenheter.

Jag ser det mer tydligt än någonsin, hur låga tankar jag haft om mig själv.
Jag har inte varit värd ett skit för mig själv.

Varför tjatar folk om att jag ska utnyttja telefonnumrena jag fått från medlemmar i gruppen?
Varför skulle någon vilja lyssna på mig?
Jag får ofta frågan om jag har skaffat en sponsor.
Varför skulle någon vilja ta sig an mig?
Varför skulle någon vilja hjälpa mig?
Jag kan inte ge något tillbaka.

Utan en perfekt modellkropp har jag inte kunnat visa mig naken för min kille. Jag kan inte ens se mig själv naken i en spegel, utan att må illa.
Jag vet inte hur många år som jag gått omking och föraktat vissa av mina kroppsdelar.

Jag har alltid känt mig utanför på personalmöten, trots att jag presterat lika bra som andra, på jobbet. Jag har hållt mig i skymundan och suttit tyst eller hållt med andra.
Varför skulle mina ord betyda något?

I relationer har jag aldrig känt mig betydelsefull. Jag har alltid kommit i sista hand.

Jag minns för några år sen- det blev en konflikt mellan mig, en vän och en tjej till. Trots att jag var "oskyldig" blev jag boven i dramat och min vän och den andra damen, kom ännu närmare varann.
Jag kände mig sviken och arg. Att sen den andra tjejen sitter och pratar skit om min vän, flera år senare på en fest, gör mig ännu mer besviken.
Varför trodde hon inte mig?

Jag gifte mig för drygt 10 år sedan, med en helt underbar man. Han var fan Jesus själv. Jag klarade inte av hans godhet och omtänksamhet mot mig, så jag tog ut skilsmässa. Han hade inte ens förmågan att bli arg, trots att han lagt ut 150 000 kronor på bröllopet 6 månader innan. Själv bidrog jag bara med att bli för full på bröllopsfesten.

I stället för att leva i villkorslös kärlek har jag valt det som jag känner mig mest bekväm med.
Jag har dragit mig till sådant som jag lättast kunnat hantera. Svek, otro, lögner och skitsnack.

Jag är så jävla trött på det!

Fördelar

God morgon!

Jag vaknade av en mardröm och undrar hur länge jag ska behöva ha dom kvar?

Vädret är underbart ute, så jag tänkte ta en långis med hundarna. Foten känns i princip bra nu, även om jag drömde i natt att jag skulle bli tvungen att amputera den pga kallbrand.

Jag har börjat se några fördelar med att inte dricka.
1. Jag kan när som helst, sätta mig i bilen och köra.
2. Jag slipper minnesluckor.
3. Jag gråter inte lika mycket.
4. Mina inre organ får en chans att återhämta sig.
5. Jag får en närmare kontakt med mina barn.

Önskar er en fin söndag!
Kram!

lördag 22 oktober 2011

Pest eller kolera

Ångesten är jävlig ikväll, men jag tror att jag hellre hanterar den, än Lilla Djävulen.
Krypningarna i benen fruktansvärt obehagliga. Vänsterbenet är värst.
Önskar att jag vore trött, så att jag kunde sova bort skiten.

Natti, natti.
Kram!

1-årsdag!

Blev hämtad av S, hennes man och son (gode Gud, tack för theralen).
Det bjöds på tårta på mötet, L-E firade 1 år. Stort, häftigt och rörande!
Jag hade svårt att motstå prinsesstårtan och tog en liiiiten, liiiten bit.

Mi har messat mig och frågat om jag vill komma till henne och fika imorgon, innan NA..
Det vill jag gärna och ska försöka att ladda inför det.

Är förvånad över LCHF-dieten.
Jag äter tills jag blir mätt och har inget som helst sötsug.

Funderar över hur länge J varit borta. Har noll koll på dagarna.

Have a good one!
Kram!

Self-pity

Mardrömmar i natt.
Konstiga, sjuka drömmar om mina barn och hundar.

Jag ska på möte idag. S hämtar mig klockan 14.
Egentligen vill jag inte åka. Är hellre hemma på min soffa och vältrar mig i självömkan.

Har suttit med det här inlägget i 45 minuter. Känner mig tom.

fredag 21 oktober 2011

Nyckelring

Jag är så glad över att jag åkte till NA.
Jag vet inga finare människor än dom.
Det var länge sen jag grät på ett möte, men idag kunde jag inte hejda mig.
Storbölade och brydde mig inte ens om att försöka dölja det.
Finaste Lo kramade mig och jag fick gråta ut på hennes axel.
Jag börjar gråta nu, bara jag tänker på det. Hon har det jättejobbigt själv och har varit nykter i 20 dagar. Trots det så har hon energi till att trösta mig. DET är kärlek.

Fick en till nyckelring idag.
Är så glad för den. Bara en person som tagit emot en sån, förstår vad jag menar.

K bjöd hem mig till sig för lite fredagshäng. Åh, vad jag ville dit, men hade hundarna hemma, så det gick inte. Är väldigt glad att hon frågade och hoppas att det går fler tåg.
Ska jag vara helt ärlig, vet jag inte om jag är redo för att umgås med folk än. I alla fall inte flera stycken.

Hittills har min LCHF-diet gått bra.
Nu kan jag äta mängder av det jag älskar: knaperstekt bacon :)

Natti, natti!
Kram!

65 days

Vovvarna och jag har gått 6-kilometersrundan. Önskar jag kunde skriva att jag njöt av den, men det gjorde jag ICKE.
Gick mest och önskade att rundan skulle ta slut.

Mitt hem ser ut som en katastrofplats. Ska ta tag i det och sen försöka ta mig iväg på möte.

Jag såg att jag har varit nykter i 65 dagar idag. Har inte tänkt så mycket på alkohol dom senaste dagarna. Det känns bra.

På återseende!
Kram!

Mani

Så här såg mitt intag av mat ut igår:

En tallrik lättvaniljyoghurt med dinkelflingor.

Direkt efter, gårdagens rester av godispåsen.

Ett par timmar senare, 2 glasstrutar med kolasås + lite glass direkt ur plastlådan.

Ytterligare ett par timmar senare, 2 våffelstrutar fyllda med bara kolasås.

Till middag, 1/4 långpanna med ugnspannkaka och massor av sylt.

En stund efter, två knäckemackor med makrill och en våffelstrut med kolasås.

Avslutade kvällen med ca en liter vaniljglass direkt ur plastlådan.

Idag känner jag att det får vara nog!!
Har känt så  flera gånger tidigare, men när jag ser det på svart på vitt, vad jag faktiskt stoppar i mig, inser jag hur jag misshandlar min kropp.

Bye, bye socker, hej LCHF!
Jag har sökt på internet efter för och nackdelar med LCHF, risker och recept och allmän information. Sen igår har jag suttit helt maniskt och skrivit av recept och inköpslistor.

Kommer på mig själv hur jag blir när jag ska börja med - eller köpa något nytt.
MANISK.
Det spelar ingen roll vad det handlar om. Jag ger järnet när jag går in för något nytt och det slutar alltid med platt fall.
Mina maniska perioder är oftast ganska korta.
Det här är något jag inte har tänkt på tidigare när jag druckit, men med nyktra ögon, ser jag tydligt vilket beteende jag tidigare haft.

Snart är det dags för att gå spåret med hundarna.
Önskar er alla en fin fredag!
Kram!




Ps. Tack för era fina, varma kommentarer. Dom betyder mycket för mig!! Ds.

torsdag 20 oktober 2011

Matvrak

Känner en irritation inom mig.
Är så besviken på mig själv, att jag bytt ut alkoholen mot mat.
För varje dag som går, känner jag mig fetare och fetare. Kan inte sluta äta.
Vill sitta inne och aldrig mer visa mig bland folk.

Skäms för att jag är så utlämnande på möten, i bloggen, bland människor jag inte känner.
Funderar över att sluta skriva.
Jag är trött och nedstämd.

Beroendepsykologi

Tidigare ansågs det att den akuta abstinensen var över när symtomen klingat av och när alkoholen eller drogerna gått ur blodet. Nu vet man att den postakuta abstinensen varar 3-6 månader. Det är en period när hjärnan återhämtar sig från långvarig påverkan av alkoholen. 

När hjärnans samordnande funktion är nedsatt pga postakut abstinens fungerar individen på ett begränsat sätt i många avseenden. Detta kan leda till dåligt sjävförtroende och missnöje med nykterheten. Symtomen omfattar framför allt: 

  • Oförmåga att tänka klart
    Svårigheter att koncentrera sig mer än i korta stunder. Vanligt är att man fastnar i upprepning av vissa tankar som mal i huvudet utan att lyckas samla tankarna på ett normalt sätt. Förmågan att tänka abstrakt kan vara nedsatt. 
  • Minnesstörningar
    Gäller främst korttidsminnet. I stressiga situationer kan det vara svårt att komma ihåg även viktiga saker som har hänt i livet. 
  • Känslomässiga över- eller underreaktioner
    Man kan bli arg för något som man senare tycker är en struntsak eller man kan bli oroligare och ängsligare än man tycker sig ha anledning till. En del beskriver en motsatt reaktion där de känner sig bedövade och inte känner något alls. 
  • Sömnrubbningar
    Yttrar sig främst i ovanliga och obehagliga drömmar, som stör sömnen. Man kan även ha förändringar i sömnmönstret tex ha svårare att somna in eller sover längre än tidigare. 
  • Stresskänslighet
    Man kan ha svårt att skilja mellan mycket stress och lite stress. Det kan innebära att man känner sig stressad i en situation som i vanliga fall inte skulle besvära en alls.
Info från beroendekliniken

Sms

Hur ska jag göra med min Theralen?
När ska jag ta den?
Ska jag ta den i förebyggande syfte, tillsammans med mina antidepressiva, eller ska jag ta den när ångesten börjar komma?
Läkaren igår, talade inte om det för mig och jag tänkte inte på att fråga.
Jag får googla lite Theralen helt enkelt :)

Fick ett sms igår när jag satt på psykakuten
Mamma: Kom och hämta symaskinsbordet, jag har lånat ett släp.
Jag: Kan inte. Är på psykakuten.
Mamma: Va?
Jag: Kan inte. Är på psykakuten.
Mamma. Vem är sjuk?
Jag: Jag.
Mamma: Varför hör du inte av dig när du blir dålig?

Hmm...ja, undrar varför?

onsdag 19 oktober 2011

Mixade känslor

Tog mig i väg till mötet.
Vi var väldigt få idag.
Jag hade svårt att sitta still och vid slutet av mötet var jag tvungen att ställa mig upp. Ett tag trodde jag att jag skulle vara tvungen att lämna lokalen och åka hem.
Kan inte förklara känslan jag hade i kroppen, men det var som en fin mix av ångest, rastlöshet och oro.
Nu när jag är hemma, känns det som att jag aldrig mer vill lämna min trygghet här.

Orkar inte mer idag.
Jag mår PYTON.

Peptalk

Hade bestämt mig för ett NA-möte ikväll. O och jag skulle mötas upp och åka dit tillsammans. Vi skulle ses 45 minuter innan pga att jag inte klarar av att gå in i ett fullsatt rum.
Förberedde mig mentalt för detta i några timmar.
Sen blev det en liten avvikelse i planeringen och jag sitter här helt handlingsförlamad med ångest, som inte är av denna värld.
Avvikelsen var att vi skulle ses en kvart innan mötet och jag vet hur mycket folk det är där, vid den tidpunkten.
Jag klarar det inte!

Tänkte att jag skulle ta mig till ett vanligt möte istället, men skitångesten gör att jag inte kan resa mig ur soffan.
Ska försöka att peppa mig och trotsa ångesten.
Theralen vågar jag inte ta, om jag ska ut och köra.

Ett telefonsamtal

Svensk läkarvård är bara så fantastisk!
Kom till beroendepsyk på utsatt tid.
Fick prata med en sjuksköterska som tyckte att jag behövde medicin mot min ångest och mitt alkoholsug.
Jag blev skickad vidare till pykakuten, då sköterskan var orolig för mitt mående. Dessutom fanns ingen läkare på beroendepsyk, som kunde skriva ut medicinerna som hon rekommenderade.
Det sa hon att läkaren på psykakuten skulle göra.
Väl där, ville läkaren inte skriva ut medicinen mot alkoholsuget, för det gör man tydligen inte där. Dessutom tyckte hon att ångesten var mer akut att behandla just nu och den andra medicinen tar längre tid innan den att verkar.
Kanske just därför det vore bra att börja med den snarast??

För första gången någonsin satt jag inte som en tyst mus på läkarmottagningen.
När läkaren sa: "Jag förstår hur du känner" blev jag arg.
Jag sa åt henne att hon fan inte förstår hur jag känner såvida hon inte kämpar mot ett alkoholberoende och precis blivit nykter.
Det fick tyst på henne.

Fick theralen utskrivet och fler propavan.
Det ska följas upp med ett telefonsamtal, då jag berättade att jag inte vet om jag kan åka på en utsatt läkartid, eftersom jag inte vet hur jag mår då.

Bara en sån sak. Dom nöjer sig med det. Ett telefonsamtal.

Hit the road

God morgon!
Det blev en kort och drömlös natt, men ack så skön :).
Nu styr jag kosan mot Uppsala och n00bis!
Önskar er en fin dag!
Kram!

tisdag 18 oktober 2011

n00bis

Jag känner att det kommer att bli en lång natt.
Ångesten är hanterbar, men jag är inte det minsta trött.
Kommer få svårt att somna, vet att jag ska upp tidigt i morgon bitti.
Ett bra tillfälle att vända tillbaka dygnet.

Ser väldigt mycket fram emot att träffa n00bis imorgon.
Jag är otroligt tacksam över att hon följer med mig till läkaren. Hade hon inte gjort det, så hade jag inte kommit iväg.

Jag har vidriga krypningar i mitt vänstra ben.
Förstår inte vad det beror på.

Önskar er alla en god natt!
Kram!

Håll

Bestämde mig för att gå spåret med storhunden.
Rosa gummistövlar och kamocape, fullt rustad för spöregn och blåst.
Efter en halv kilometer hade jag håll och var dyngsur.

Vem har konstruerat regncapen egentligen? Vilket idiotiskt plagg!
Ett enormt skynke med ett hål för huvudet. Opraktiskt när det blåser, för att inte tala om hur fult det är.

Vände och gick hem. Ingen blev gladare än hunden.
Trodde att jag skulle kunna promenara bort ångesten, men nu sitter jag här i soffan och funderar över vad jag ska äta, för att lindra den.

Önskar att jag hade någon bredvid mig i soffan. Behöver ventilera mina tankar.

Gömda flaskor

Idag har jag sovit bort min ångest.
Jag drömde att jag träffade en kille som jag lät mig bli trampad på. Som tröst började jag dricka.
I mitt kylskåp hittade jag en halv tetra vitt vin som jag halsade ur tills den var tom.
Jag hittade även sex burköl, varav en var öppnad. Jag hoppades att jag skulle bli tillräckligt full på dom. I drömmen försökte mina alkisvänner förtvivlat få mig att inte dricka.
Det hjälpte inte. Jag drack och trots att jag sov, så kunde jag känna smaken av både vin och öl.

I natt kände jag att det var nog med mitt hetsätande. Nånstans i skafferiet visste jag att hade en förpackning micropopcorn kvar. Kände mig tvungen att äta upp den, så att jag inte skulle ha något kvar tills idag. Letade som en galning, slet ut allt jag hade i skåpet, utan att hitta någon förpackning.

Efteråt undrade jag fan jag höll på med. Jag betedde mig som en alkoholist som hade slut på dricka när bolaget var stängt.
Jag försöker helt enkelt att döva min ångest med att äta.

Det ska bli skönt att komma till beroendepsyk imorgon. N00bis har lovat att följa med. Det känns tryggt.

Önskar er en fin dag!
Kram!

Kolaremmar

Den värsta ångesten har släppt och jag tackar O för det.
Han har delat med sig av sin tid och gett mig en strimma hopp.

Jag vill också tacka för dom fina inläggen hos mig.
Jag skriver här för min egen skull, men blir väldigt glad över att det finns folk som följer och stöttar mig.

Jag har klarat ännu en nykter dag.
Jag tror att jag skulle fixa det lättare om jag inte hade en sån ångest.
I stället för att bedöva ångesten med alkohol, så äter jag.
Vad sägs om 3 påsar kolaremmar från Västerås till Enköping?
Hetsätning på hög nivå.

Också en bidragande orsak till min ångest.

Natti, natti mina kära!
Kram!

måndag 17 oktober 2011

Gråtmaraton

Tog mig iväg till mötet. Det kändes bra för stunden, men nu har jag sån vidrig ångest igen, att jag inte kan andas.
Jag märker att min väns drickande påverkar mig väldigt mycket.
Hade svårt att koncentrera mig under delningarna och satt mest och tänkte på att dricka.

Jag har aldrig ogillat att vara ensam, tvärtom. Jag har föredragit ensamheten.
Nu är den jättesvår att hantera. Det verkar som om alla runtomkring mig har nära vänner eller pojk/flickvänner.

Som det känns just nu klarar jag bara av människor med samma problem som jag, men jag vill inte tränga mig på någon eller be någon följa med mig hem.

Jag känner mig klängig och patetisk.
35 år gammal men har ett beteende som en 5-åring.
Ett exempel på det var när D och O kramade mig efter mötet.
Jag ville inte släppa taget. Jag ville inte att dom skulle släppa taget.

Sådär ja, då var det dags för ett maraton i tårar igen.

Önskar er en fin kväll!
Kram!

Två månader

Äter, fryser, känner mig besviken.
Har ingen som helst lust att gå på måndagsmöte ikväll.
Vill hellre gräva ner mig. Det är enklast.

Idag har det gått exakt två månader sen jag drack alkohol och berusade mig med andra preparat.
Två månader närmare min skånelänga och mina hästar, getter och höns.
Två månader längre bort från min verklighet och trygghet.

Känns inte som det har hänt ett skit sen dess. Känner mig bara mer ångestfylld.

Vem ska trösta Knyttet?

Jobbig kväll.
Dåligt samvete, ångest, tårar, självförakt.
Skickade iväg ett sms till J, att jag inte orkar mer.

Vad fint. Förstöra hans semester för att jag sitter och tycker synd om mig själv.
Fan vad låg jag är. Samma beteende som jag alltid har haft.
Vill messa och be om ursäkt, men inser att jag bara gör bort mig själv ännu mer.

Mår dåligt över mailande och messande med Mr Tattoo. Inser att jag inte kan ha honom i mitt liv. Tyvärr av helt fel anledning. Såg framför mig hur jag skulle kunna smygknapra lite piller hemma hos honom.
Enda tills han berättade att han skaffat tjej.
Har dåligt samvete för att jag inte åkte till min vän i lördags.
Hatar mig själv för att jag hela tiden trycker i mig en massa onyttigt.

Är trött på att gråta. Känner mig så misslyckad.
Vill känna mig glad.

Livet var så mycket enklare förut.

Hur vet man att man har missbrukat färdigt?
Flera av mina alkisvänner säger att dom kände när det var färdigt.
Om jag inte känner så, betyder det att jag inte är klar med mitt drickande?

Jag behöver någon som kramar mig. Känner mig liten och svag.
Vill ha nån som håller om mig hela natten och som inte släpper taget.
Nån som tröstar mig när jag gråter i sömnen och försöker fly ifrån mina mardrömmar.

Där dök mammas ord upp igen:  "Du kommer aldrig att lyckas behålla nån i ditt liv!"

Jag känner att det här kommer att bli en lång natt. En nykter och lång natt.
Jävla ångest.


Lilla hallen uppe, i princip klar.

söndag 16 oktober 2011

Minneslucka

Det blev inget möte för mig idag.
Ångesten bromsade mig totalt.
Försökte förklara för O, men han menade att jag skulle försöka bita ihop och komma ändå. Det får alla andra göra. Jag gör mitt eget val, tyckte han.

Det gjorde ont. Jag blev sur. Vad fan vet han??
Sen insåg jag att jag inte alls vet vad han har för egna erfarenheter. Han kanske har haft fruktansvärd ångest själv och hans tanke är bara god.
Men det hjälper inte mig just nu. Jag sitter där jag sitter.

Jag har fått mail av min tatuerare.
Han var en av dom som fanns vid min sida på IVA.
Sen blev vi osams och han försvann ur mitt liv.
Tydligen så hade jag ringt honom på fyllan och sagt upp bekantskapen med honom.
Jag minns inte det.

Jag vet inte hur jag ska bete mig nu, efter  hans mail.
Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde då han och jag umgicks. Han kunde vara riktigt elak och jag lät mig själv bli trampad på.
Det hade varit så lätt att låta bli att svara på hans mail, men jag saknar honom väldigt mycket...

Vita trampdynor

O har på något vis övertalat mig att gå på ett NA-möte ikväll.
Vi ska mötas upp och åka dit tillsammans.
Det känns jätteläskigt.

Hoppas att ingen frågar om det finns nån som har varit nykter i 60 dagar, för jag vill inte gå upp i mitten och ta emot en nyckelring och bli uttittad.
När jag var där senast kom nyckelringsgrejen som en överraskning och jag hann inte bli nervös.

Nu sitter jag här och har ångest för något som inte ens har skett.

Första strykningen på hallgolvet är gjord. Lillvalpen lyckades smita uppför trappan och gjorde fina tassavtryck på det nymålade.
Han har nu fyra stycken vita trampdynor.

Thanksgiving

Hur mår jag idag?
Jag vet inte riktigt.

Känner mig orolig för en vän som har det svårt.
I natt runt halv 12 behövde hon mig fysiskt, och jag kunde inte åka dit. Anledningen var att klockan var så mycket och innan jag hade stuvat in mig i bilen och tankat och fixat, så skulle klockan ha blivit runt 1 innan jag var framme.

Har idag väldigt dåligt samvete för att jag inte åkte. Jag vet själv hur svårt det är att be om hjälp och hur ont det gör när ens vänner inte förstår hur viktig deras närvaro är.
Att finnas med i tanken är inte ens i närheten samma sak.

Har bestämt mig för att göra i ordning lilla hallen uppe på övervåningen.
Det är lite målning kvar som fattas och det ska upp en hylla, där jag ska ha mina böcker.
Ska passa på att måla, medans barn är borta och katt är ute.

Idag är jag 60 dagar nykter.
Det känns bra.
Några dagar till, sen har jag passerat mitt rekord på 2 månader. Det är stort för mig.

Jag har ett närliggande mål som jag ska försöka att ta mig till.
På min 100-dag vill jag ha en Thanksgivingmiddag här hemma för mina fina alkisvänner.
Jag vet att den svenska tacksägelsedagen redan har varit, men den amerikanska är den 25 november och just den dagen firar jag 100 dagar nykter.

Idag vågar jag tänka framåt. Jag känner mig starkare.

Önskar er alla en fin söndag!
Kram!



lördag 15 oktober 2011

Känslor

Vet inte vad som händer med mig.
Ena stunden känner jag mig lugn och hyffsat tillfreds.
Nästa stund vill jag dricka och bli full. Som nu.

Helt plötsligt så sitter jag här och gråter.
Känner mig som ett riktigt psykfall.

Det är inte det att jag längtar efter smaken av öl eller vin. Jag saknar känslan av berusning när jag får olika slags känslor i kroppen.
Just nu är det ångest, ensamhet och saknad.
Men det skulle lika gärna vara lycka eller lättnad. Oavsett vilka känslor det har handlat om, så har jag dränkt dom i alkohol.

Vilken tragisk människa jag är. Tragiskt liv.

Jag håller på att bli galen på krypningarna i kroppen. Vet inte vad det är för något.
Skulle så gärna vilja känna mig normal. Både i kropp och sinne.
Fast vad är normalt?

Önskar er alla en god natt!
Kram!

Det viktigaste

Lördagkväll och ensam hemma.
Hade det här varit för ett par månader sen, så hade jag med största sannorlikhet varit full nu. Åtminstone på god väg.

Känner mig lite irriterad.
Vill inte sitta ensam, men vill heller inte ha sällskap.

Har folk omkring mig som jag är väldigt besviken på, men jag försöker att inte lägga energi på att tänka på dom. Jag måste fokusera på mitt tillfrisknande. Det är viktigast.

Jag försöker läsa, men ingenting fastnar.
Ångesten är tillbaka.
Det svänger så fort.

Bamsefar

Drömt mardrömmar igen. Denna gång om en stor björn som försökte ta sig in i mitt hus. Den var hotfull och skulle döda både mig och mina barn. Till slut lyckades jag ta mig ut och köra över den med en bil, som för övrigt var en rosa cadillac :)
Drömde även att jag blev ratad av min bästa vän och att det gav mig en anledning att börja dricka igen. Jag drack och drack och drack och sa till min väns mamma, att jag inte skulle sluta förrän jag var död.
Tänkvärt.

Min dotter läser min blogg. Igår sa hon att hon har varit jätteorolig dom senaste dagarna, att jag ska ta ett återfall.
Den lilla Djävulen brydde sig inte så mycket om, hur barnen skulle säga eller reagera, om jag drack . Lilla Djävulen tänkte att hon säkert skulle kunna komma på en rimlig anledning.
Jag är glad att jag vann över den lilla satan.

Jag får inget besök idag.
Även där har alkoholen ställt till det.
Hade det varit för ett par månader sen, så hade jag blivit både arg och besviken.
Nu vet jag bättre.
Det är en jävligt svår sjukdom att tampas med.
Begäret är ofta större än viljan.

Nu ska jag be för min underbara vän, så att hon hittar till gemenskapen. Där känns problemen lättare att hantera. Framför allt så är man inte ensam.

Hoppas att ni får en fin dag!
Kram!

fredag 14 oktober 2011

Process

Åh, vad skönt att prata av sig på mötet!
Jag behövde verkligen det.

Som vanligt fick jag svar på en massa funderingar jag hade, utan att jag hade bett om dom.
Jag har också fått det förklarat för mig att jag fortfarande är inne i en sorgeprocess och att det är OKEJ att vara i den, så länge som jag behöver.

Jag kan inte tro att jag efter 22 års krökande, ska bli hel på 58 dagar.

Beroendepsyk har skickat ännu en kallelse till mig. Jag behövde inte ens ringa och boka en ny tid.
Det känns skönt. Jag tackar min husläkare för det. Den enda läkaren som hittills har sett mig och tagit mig på allvar.
Det betyder mycket!

Kram!

Obehag

Nu har jag haft mitt besök. Det blev en kaffe i köket och sen en lång promenad.
Foten känns riktigt bra!

Ska snart iväg på ett möte, känner att jag behöver prata av mig
Tänkte först ta mig till NA, men hittar inte dit själv, så det får bli "min" grupp ikväll.
Har många tankar och obehagskänslor kring mig för stunden, men vågar inte skriva av mig riktigt än.

I morgon kommer min bästa n00bis hit.
Vi ska praktisera The work.

Önskar er alla en mysig lördagkväll!

Kram!

Solsken

God morgon!
Somnade runt 4 i morse och blev väckt av sonen som inte fick igång moppen.
Det var bara att hoppa i skorna och sätta sig i bilen och skjutsa honom till skolan.

Det är underbart höstväder ute, en perfekt dag för långpromenad. Jag ska trotsa min onda fot och ta med S och hundarna ut lite senare.

Önskar er alla en fin dag!
På återseende!

Kram!

Är jag färdig?

Någon skrev till mig att man inte får mer än man klarar av.
Dom orden har hjälpt mig mycket.
Jag har klarat av mer än jag trodde dom här dagarna, men fy fan vad jag har tvivlat och vacklat.
Jag tvivlar fortfarande.
Tänk om jag inte har supit klart?
Jag kanske inte är färdig.
Tänk om det är meningen att jag ska ännu längre ner på botten, än vad jag varit och är?

Jag känner en stor press på mig.
Jag har varit nykter i 58 dagar och borde inte känna ett sånt sug efter berusning.
Det borde bli lättare och lättare för varje dag som går. Istället känner jag precis tvärtom.

Varför verkar det så enkelt för andra?

torsdag 13 oktober 2011

Snabba vändningar

Fick ett mess tidigare idag från S. Hon skrev att hon skulle på möte ikväll kl 19 i Enköping. Jag kände att jag inte skulle palla att åka dit.
18.50 kom ytterligare ett mess från S.
"Kom igen tjejen, du är värd det här."

Jag vet inte vad som hände, men jag bytte snabbt om från pyjamasbyxor till jeans, hoppade i ett par uggs och åkte. 10 minuter senare satt jag utan strumpor i ett par fodrade skor, på möte i Enköping.

Det var ett jättefint möte. Jag fick verkligen prata av mig, hos människor som förstår!
U firade 3 år som nykter och skickade med mig tårta hem. Klart att jag och barnen skulle ha tårta, tyckte han :)

Jag har pratat med min äldsta och hon kommer hem i mogon! Det känns skönt, jag saknar henne.
Hon tycker att det är jobbigt att vara hemma för att jag svänger så i mitt humör/mående.
Jag förstår henne.
Hon vet att det inte handlar om henne och hon förstår mina vändningar, säger hon. Men det är klart att det inte är mindre jobbigt för det.
Hon är så fin och klok och jag känner mig usel, för att hon blir lidande.

Efter mötet besegrade jag ännu en rädsla genom att handla på Willys.
Självklart glömde jag köpa det viktigaste, som var anledningen till att jag skulle handla från början.
Hundmat.
Så det blir till att åka in till stan imorgon igen.

Jag känner mig lättare nu. Jag har vunnit över min missbrukarpersonlighet ytterligare en dag.

S och hennes hund kommer hit imorgon. Jag vet inte riktigt hur det gick till, om jag bjöd hit henne eller om hon bjöd in sig själv.
Hur som helst så är det bra att min isolering bryts.
Hon är väldigt rar och jag har nog henne att tacka för att jag tog mig in på möte ikväll!

Önskar er alla en fin torsdagkväll!

Kram!

Umgänge

Varje dag som min son kommer hem från skolan, tittar han lite misstänksamt på mig och frågar om jag har sovit. Jag ljuger och säger nej.

Att sova är enklaste sättet just nu, för att undvika ångesten. Helt fel antar jag, men det enda jag förmår mig att göra. Jag drömde precis att jag kämpade emot att ta ett återfall. Till och med i drömmarna är den lilla fan framme.

Idag har jag använt en livlina. Jag messade till O och frågade när det var ett NA-möte. Skrev att jag var lite trött på "min" grupp och att jag behövde miljöombyte. Han frågade varför jag var trött på min grupp och efter att fått tänkt en liten stund, kom jag på varför.
Medlemmarna i min grupp bryr sig om mig. Dom kanske till och med känner mig lite. Och jag har visat mig sårbar inför dom.

Jag måste åka in till stan och handla idag. Måste bara vänta tills bolaget har stängt. Jag vågar inte ta några risker.

Fick nyligen ett sms av J. Önskar att han inte var där borta i skitjävla Thailand. Eller gör jag det?
Där borta kan han bara bry sig om mig på håll. Det finns ingen risk att han kommer åt mig.

Min son säger åt mig att jag måste börja umgås med folk igen.
Jag säger att jag inte vet hur man umgås utan alkohol.
Löjligt säger han.
Han menar att jag inte har varit full 24/7.

Då skyllde jag på att jag även har en depression. Att den gör så att jag inte kan umgås med folk.

O skrev i ett sms, att jag inte blir frisk av att ligga på soffan. Jag måste ta mig ut och möta mina rädslor.
Jag vet.
Jag ska.
Snart.

Seger!

Jag vann över den lilla Djävulen igår också.
HA! Där fick du din vidriga fan!!

Jag ska försöka att känna lite stolthet idag.

Tack för alla peppande inlägg! Det är jätteskönt att ni tror på mig, eftersom jag tvivlar själv emellanåt.

Hoppas att ni får en toppenfin dag!

Kram!

onsdag 12 oktober 2011

För att

Underbara n00bis fick mig att tänka till lite.
Vi gick igenom några frågor tillsammans.

Varför vill jag dricka?
För att jag vill känna mig lugn.

När känner jag mig lugn annars, bortsett från när jag dricker?
När jag röker gräs.

Nåt annat som gör mig lugn?
Nej.

Vad tillför alkoholen mig förutom ett lugn?`
En god natts sömn.

Som när jag slocknar för att jag är så full?
Ja.

Vad får alkoholen mig att göra, som jag inte skulle göra annars?
Jag gråter hejdlöst.

Varför gråter jag?
För att jag dricker och känner mig misslyckad.

Varför känner jag mig misslyckad?
För att jag dricker.

Se där ja!

Undantag

Kampen mellan mig och Lilla Djävulen är inte lika svår idag.
Det är fortfarande en kamp, men lite lättare att hantera.

Tänkte åka på möte ikväll, men klarar inte av det.
Märker att jag hellre tänker på hur det skulle vara att dricka igen, än att peppa mig själv för att jag faktiskt har varit nykter i 56 dagar idag.

Alla säger till mig att det blir bättre. "Håll ut, det kommer att kännas lättare."
Tänk om det inte gäller mig?
Jag kanske är ett undantag.

Jag börjar närma mig mitt två-månadersrekord.
Min missbrukarpersonlighet tycker att jag ska fira med lite fint vin.

Jag är verkligen en riktig alkoholist. Jag märker det så tydligt nu. Dom senaste dagarna har varit några av dom värsta i hela mitt liv.
Det finns inte ett enda litet tvivel längre, att jag har den här sjukdomen.
Däremot tvivlar jag på att jag kommer att fixa det här själv!

Önskar en fin kväll!

Kram!


Pitbull

Det första jag tänkte när jag vaknade var att jag skulle ut i skogen. Det är en jättefin dag med blå himmel och strålande sol.
Efter ungeär 10 minuter av vaken tid, inser jag att jag inte klarar av att ta mig nånstans.
Ångesten ligger som en tung filt över bröstet.

Måste ringa till beroendepsyk och boka en ny tid.
Är rädd för att inte bli tagen på allvar. Är också rädd att dom ska bli arga för att jag inte kom på utsatt tid igår.

När jag satt på psykakuten för första gången för över ett år sen, bad jag om hjälp för mitt alkoholmissbruk. Till svar fick jag: "Du vet väl att det inte är bra att dricka för mycket?"

I natt hittade jag ett behandligshem på internet, där man gärna fick ta med sig egna hundar. Inom parantes stod det "Med undantag för kamphundar".

En labrador som följer med husse och matte när dom tältar, är det en kamphund??

Självömkan

Ensamhet, isolering,
Jag vill må bra och klara av att umgås med folk.
Jag vet bara inte hur jag ska ta mig dit.
Eller har jag hittat en anledning till att gräva ner mig och må dåligt, för att det är enkelt och bekvämt?
Sitter jag bara här och tycker synd om mig själv?

I somras var jag ute bland folk, på olika slags event.
Fast jag var nog aldrig nykter.

Jag har klarat av att jobba fram till i somras. Jobb har aldrig varit nåt problem, trots mitt missbruk.
Jag har tagit på mig en arbetarroll och låtsats att jag varit någon jag inte är.
Det funkade bra i ganska många år.
Sista tiden jag jobbade, fanns bara alkohol i mitt huvud.
Jag längtade hem, så att jag kunde få dricka mitt vin.

Vad ska jag fylla mitt liv med nu?
Jag är trött och tom.
Den krypande känslan i kroppen är tillbaka.
Lite ångest på det också.

Natti, natti!
Kram!


tisdag 11 oktober 2011

Dubbla personligheter

Vilket fint möte det var ikväll!
Jag fick svar på en massa frågor, trots att jag inte hade ställt några.

Allt känns lite lättare just nu.
Jag är nog inte helt knäpp i huvudet i alla fall, jag har bara två personligheter.

Min missbrukarpersonlighet (Lilla Djävulen) vill se mig (mitt riktiga jag), misslyckas.
Jag vet ju inte vem mitt riktiga jag är, men jag är säker på vem min missbrukarpersonlighet är.
Så klart att Lilla Djävulen gör allt hon kan för att sabba för mitt riktiga jag.
Säkert inte av elakhet, utan för att det är enklast och att hon inte vet bättre.
Så fort mitt jag börjar slappna av och må lite bra, så dyker Lilla Djävulen upp och försöker bryta ner.

I två jobbiga dagar har jag vunnit över den Lilla Djävulen. Jag hoppas att hon krymper för varje vinst jag tar.
Jag vet inte om jag orkar en duell till i morgon.
Jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av lite vila.

Aldrig i helvete att jag trodde att den här resan skulle bli så här jobbig och svår.
Folk hade talat om för mig att det skulle bli tufft, men jag kunde inte ens i min vildaste fantasi, föreställa mig att det skulle vara så här tungt.

Kom på mig själv tidigare när jag satt och letade efter behandlingshem där man får ha med sig egna djur...
Fick jag en plats för behandling, så kunde jag supa järnet tills jag blev inlagd.

Nu håller jag på att tappa förståndet igen. Trodde att den Lilla Djävulen gett sig för idag.

Telefonsamtal

En timme i taget, en timme i taget, en timme i taget.
Jag är förvirrad.
Allt känns så jobbigt.
Alkoholen är väldigt nära.
Jag vill inte dricka egentligen.
Har kämpat så hårt dom här dagarna som jag varit nykter.
Jag vill inte kasta bort dom och börja om igen.

Men om jag inte orkar mer då?
Jag kan riktigt känna hur den första klunken vin skulle göra mig lugn, så som den alltid har gjort.

Jag skrev tidigare att min väns återfall inte påverkade mig negativt.
Är inte så säker på det längre.
Jag ser framför mig hur vi sitter och dricker tillsammans och sen börjar om på nytt igen ihop.

Ska försöka att ta mig iväg på ett möte om en stund.
Det tar emot jättemycket, speciellt efter min dramatiska sorti igår kväll.

Jag önskar att jag hade modet att ringa mina livlinor. Vet dock inte vad jag skulle säga om modet fanns.
Dom enda gångerna jag tyckt om att prata i telefonen är när jag varit full och då kommer jag ändå inte ihåg vad som sagts dagen efter.

Önskar er en fin kväll!
Kram!

En timme i taget

Tack mina fina, för stöttande inlägg, samtal och sms.
Idag känns det lite bättre.
Ska försöka ta en timme i taget, för att komma igenom den här dagen.

Har en längtan ut i skogen, men klarar inte att ta mig ut.

Önskar er en jättefin tisdag!
Kram!

Stagnation

Jag har ångest, kan knappt andas.
Det kryper i min kropp. Håller på att tappa förståndet.
Skulle verkligen behöva ta mig till Uppsala till beroendepsyk imorgon, men jag kan inte.
Jag behöver hjälp, men jag vill inte ha folk i min närhet.
Varenda jävel försvinner ändå ur mitt liv på ett eller annat sätt.
55 dagar nykter.
24 timmar i taget.
Det betyder ingenting just nu.

måndag 10 oktober 2011

Bolag eller möte?

Jag är hemma och jag är nykter.

Jag tog min egna bil till Västerås.
Kände att jag inte kunda samåka, när jag mådde som jag gjorde.
Hela vägen till Västerås undrade jag vart min bil skulle ta mig. Till bolaget eller mötet?

Om det blev bolaget, hur mycket vin skulle jag handla?
En flaska?
Det skulle vara för lite.
Två flaskor?
Tänk om inte det räckte heller'?
En box då?
Då skulle det bli vin över och jag skulle fortsätta att dricka imorgon.
Det kanske vore bra. Då kunde jag lägga in mig på ett behandlingshem.

Jag funderade också över när jag skulle kunna dricka mitt vin. Efter att min son lagt sig?
Det kunde ju dröja länge.
Jag kom fram till att sovrummet var det bästa alternativet.
Då kunda jag börja dricka direkt jag kommit hem utan att bli störd.


Bilen tog mig till mötet.
Det blev en skitjobbig timme.
Jag kunde bara gråta.
Jag önskade att jag inte hade åkt dit.
Folk frågade mig hur jag mådde och klappade mig på axeln.
Jag önskade att dom bara skulle låta mig vara.

Jag orkade inte med sinnesrobönen. Lämnade lokalen när hatten gick runt.
Höll på att backa över L när jag skulle åka.
Märkte inte att hon sprungit efter mig.
Hon sa att hon skulle ringa mig senare ikväll.
S gick också efter mig och sa att hon skulle ringa mig imorgon och hälsa på om jag ville det.
K ringde när jag satt i bilen på väg hem.
Jag stängde av telefonen.

Jag orkar inte.
Jag vill inte.
Jag vill vara ensam.
Jag vill lida.
Det är det enda jag är bra på.

Slut på ork

Jag hatar när dagarna slår om från bra till dåliga.
Just nu mår jag så fruktansvärt uselt.
Jag är arg och irriterad.
Jag vill inte mer.
Orkar inte kämpa.

Fick in posten som jag inte har hämtat på en vecka.
Hade fått en kallelse till beroendepsyk i Uppsala i morgon.
Har ingen som kan följa med mig dit och försökte ringa återbud.
Blev kopplad till en avdelning som inte tog emot återbud så här sent på dygnet.
Jag slängde på luren.

Min dotter vill inte vara hemma, hon trivs inte här och har aldrig gjort säger hon.
Jag undrar om det har med mig att göra.

Jag vill dricka. Finns ingenting jag hellre vill än det.
Jag vill skrika och gråta och smälla i dörrar. Jag vill bli full.
Jag känner inget hopp. Åt helvete med allt.


Gode gud, ge mig kraft att ta mig igenom den här dagen nykter.

Samåkning

Fick precis ett sms med frågan om jag ska på möte ikväll. Sms:et avslutades med ett namn.
Jag tänkte och tänkte. Vem är S??
Kom på efter en stund, att jag på ett möte i förra veckan, gav mitt nummer till en medlem som också bor i Enköping.
Nu undrade hon om vi skulle samåka.
Jag tog mod till mig och ringde upp. S sa att hon gärna hämtade mig och avslutade med att säga att hennes man kör, för han skulle ändå till Västeås och köpa en kompressor.

WHAT?? Hennes man?
Ännu en obehaglig sak att bemästra. Inte det att hennes man är obehaglig. Han är säkert en jättefin människa, men för mig är steget stort att åka till Västerås med en människa som jag inte känner.
Nåväl, nu blir det så. Jag blir hämtad kl 18 :)

Igår på stormötet i Västerås, träffade jag en av alkisgubbarna  från gruppen i Enköping. En jättetrevlig man, så nu blev jag lite peppad att faktiskt gå på ett möte i Enköping igen.

Idag känns som en bra dag och jag önskar er alla en likadan!

Kram!


                            En trött hög bestående av amstaff, chihuahua och ragdoll!

söndag 9 oktober 2011

Listig, stark och falsk

Hur beter man sig när någon man tycker väldigt mycket om och som kämpar jättehårt, tar sig ett återfall?
Finns det rätt eller fel hur man ska agera?
Om det hade varit jag, hur hade jag velat att folk i min närhet skulle göra?
Jag vet inte.
Troligtvis så skulle jag stänga in mig, isolera mig ännu mer, slå på mig själv och se mig som den största, mest misslyckade personen i hela världen.
Jag hade absolut aldrig svarat i telefonen om någon ringt mig.

Är jag en misslyckad person för att jag väljer att ta ett återfall?
Självklart tycker jag att jag är det!

Är min vän en misslyckad person för att hon tagit ett återfall?
NEJ!
Tvärtom.
Jag har sett en underbar, hårt kämpande människa,som bjuder på sig själv och sprider glädje, men som har en jävlig sjukdom.
En likadan sjukdom som jag själv har.
Alkoholen är listig, stark och falsk.
Den är våran värsta fiende.
Jävla, helvetes, skitjävla, skitskitalkohol!!
Jag hatar den!!

Det enda jag kan göra just nu, är att finnas för min fina vän och stötta henne med det jag kan.
Det är vad jag vill göra.
Rätt eller fel? Jag vet inte.
Jag skiter i det också. Det spelar liksom ingen roll.

Min väns återfall påverkar inte mig negativt. Jag känner mig inte mer törstig än jag gjorde tidigare.

Men jag vet hur jobbigt det var efter mina nyktra perioder, när jag började dricka igen och jag inte hade någon som fanns bredvid mig eller trodde på mig.

Visst, vi väljer själva om vi tar ett återfall eller inte, men återigen:
Alkoholjäveln är listig, stark och falsk och det krävs mycket av en ensam alkoholist att hålla sig ifrån den.

Det är okej att rasa ihop och misslyckas. Det betyder inte att du är misslyckad!
Jag finns här för dig och tycker lika mycket om dig idag, som igår!

Önskar er alla en fin avslutning på veckan!
Kram!


Magplask

Jag är trött.
Trött, trött, trött.
Jag orkade inte vara kvar på heldagsmötet, utan smet tidigare.
Jag gjorde mitt bästa och åkte dit för några timmar i alla fall.

Fick ännu ett telefonnummer idag och även om jag inte tänker ringa, så är det en livlina till.
Ännu en person som sett mig och minns hur svårt det var i början av nykterheten.
Det betyder väldigt mycket för mig, att en främling sätter sig ner och pratar med mig en stund.

Jag saknar J. 
Jag funderar över i fall jag började släppa in honom för att jag visste att han skulle resa bort några veckor.

Jag känner mig inte lika positiv nu, som jag gjorde igår. Kanske det beror på tröttheten, jag vet inte.
Har en släng av ångest. Svårt att andas.

Jag känner mig som ett litet, litet barn som vill ha bekräftelse och kärlek.
SE MIG!
Krama mig.
Tyck om mig.
Säg att jag är duktig, att allt blir bra.

Jag mådde ju så bra igår.
Varför detta magplask idag?

Kram!

lördag 8 oktober 2011

Övning ger färdighet

Jag har hela tiden sagt att jag inte vill hänga upp min nykterhet på någon eller något. 
Jag vill vara nykter tack vare mig. För mig.
Många på AA säger att dom inte klarar sig utan just AA. Gick dom inte på mötena, så skulle dom inte klara av att vara nyktra.

Det kanske är så, det vet inte jag.
Men jag vill inte känna så.

Det jag däremot vet att jag vill ha och behöver just nu, är gemenskapen till andra nyktra alkoholister, narkomaner,missbrukare och beroende.

Jag vet att dom förstår mig, för att dom har gått igenom allt det som jag gått och går igenom.
Jag behöver lära mig att umgås med människor, utan att alkohol finns med i bilden.
Vad är bättre att öva på, om inte mina fina alkisvänner?

Idag talade L om för mig att mina ögon glittrade. Det gjorde mig glad.
Det måste betyda, att det jag känt idag, har varit äkta. Annars hade hon nog inte sett det.

Natti natti, mina fina!

Kram!

Äggsjuk höna

Jag har trotsat en stor rädsla idag.
Efter AA-mötet åkte jag till Erikslund och Ikea.
Behövde nya doftljus och hittills har jag inte hittat några som slår Ikeas, i doftväg.

Gjorde även en repa inne på Maxi i Erikslund och det gick bra, ända tills jag skulle sätta mig i bilen och åka hem.
I tjugo minuter sprang jag runt som en äggsjuk höna (vem har hittat på det uttrycket???), innan jag hittade min bil.

Jag känner mig glad och stolt över att jag vågade visa mig bland folk.
Imorgon blir det en större utmaning.
Det är något stort AA-jippo i Västerås då, dit det kommer medlemmar från hela region Västmanland.
Det är en heldag, så nu är det laddning som gäller!

Hoppas att ni alla har en fin lördagkväll!

Kram!


Beslutsångest

Ååååh, vilken fin dag!
Jag har svårt för att bestämma mig, om jag ska åka till ett AA-möte idag, eller gå ut i skogen.
Jag vill så gärna göra båda, men inser att jag inte kommer att hinna.
Mötet idag är kl 15.

Jag har drömt annolunda drömmar i natt. Att jag är ute och motionerar och äter rätt, är glad och skrattar.
Min myskänsla i magen är kvar idag med.

Jag är lite rädd att den inte ska hålla i sig, men ska försöka att inte tänka så och istället bara njuta!

Önskar er en jättefin dag!
Kram!

NA

Nu har jag hunnit landa lite i mina tankar och känslor.
Jag har nån form av sug i magen och det är inte efter alkohol.
Det känns bara härligt.

Jag fick uppleva något så fint ikväll och jag har svårt att sätta ord på det.
Känslan av att inte vara ensam om mitt missbruk och allt där omkring, var starkare i NA-gruppen, än vad jag upplevt i AA. Det hade ingenting att göra med att jag identifierade mig mer med narkomaner än alkobrallor, jag tror bara att jag helt plötsligt fick en ny insikt.
Det var flera medlemmar från "min" grupp som också var på NA ikväll. Det fick mig att känna mig mindre nervös.

Jag är glad att jag får vara delaktig i den här fina gemenskapen!
Det är stort att få ta del av dom här underbara människornas tankar, funderingar och känslor.
Jag har inte sett det tidigare, men det är en gåva.

Jag känner mig glad.
Det känns så jävla bra!!

God natt mina fina!
Kram!


fredag 7 oktober 2011

Kärlek

Vilken dag jag har haft!!
Det krävdes enormt mycket energi, för att ta mig till duschen i förmiddags. Jag satt och klurade på massor av olika bortförklaringar att använda, för att ringa återbud till J.
Ingen av dom kändes särskilt trovärdig och dessutom tror jag att J har förstått hur jag funkar.

Jag är sååå glad att jag inte ställde in besöket!
Bästa, finaste J, så full av omtanke ock kärlek.

Egentligen skulle jag ju ha åkt på ett AA-möte ikväll, men bestämde mig för att följa med J till NA istället.
Det ångrar jag inte en sekund!

Jag vet inte hur jag ska förklara hur mitt första NA-möte var.
Jag har aldrig blivit så välkomnad på något ställe, någonsin, som jag blev där ikväll.
Det var så mycket värme och kärlek i lokalen, att jag hade svårt att hålla  tårarna tillbaka.
Värme, kärlek, hopp och J bredvid mig. Jag kände mig trygg.

Nu känner jag mig glad.
Och nöjd.

Jag har klarat av tre jobbiga saker idag:
Besök hemma.
Snabbhandlat på H&M
Varit på mitt första NA-möte med massor av främmande människor.

När man är så duktig, så blir man belönad :)
Dom här nyckelringarna kan tyckas vara ingenting, men för mig är dom enormt mycket.
Jag känner nånting i magen. Jag tror att det är en förnimmelse av lycka och tacksamhet.