fredag 30 september 2011

Tycka om mig själv.

Vi var inte så många på mötet idag, men tiden gick fort ändå.
Jag delade om min sorg för att aldrig mer kunna dricka. Att jag fortfarande känner sug och att det är svårt att hantera.


Jag är så glad över att jag har "min" alkisfamilj. Dom stöttar mig enormt mycket. Alla säger att det kommer att bli lättare framöver och jag tror dom. Allihop av dom har befunnit sig där jag är nu.

Jag tror att det är väldigt viktigt i en alkoholists tillfriskning att ha andra nyktra alkoholister att prata med. Jag har förstått det mer och mer, för varje möte jag gått på.

Jag har aldrig haft någon som funnits för mig när jag växte upp, varken som barn eller tonåring. Jag har aldrig varit en bästa vän för någon. Den jag har  haft som bästa vän, har alltid haft en bättre vän än jag. Jag har aldrig haft ett lyckligt förhållande. Jag har inga föräldrar jag kan prata med eller som pratar med mig.

Så har det alltid varit och i många fall har jag själv sett till att olika relationer rasar samman.
Jag hanterar min ensamhet bättre än att vara bland folk.

Jag har fått så många telefonnummer av mina AA-vänner, men jag ringer inte. Jag vet inte vad jag ska säga. Och ju mer dom säger att det är viktigt att prata av sig, desto längre ifrån blir dom här telefonsamtalen.

Jag har alltid klarat mig själv och det är bättre än att hela tiden bli sviken.
Jag vet att jag måste jobba på den här biten, men vem ska jag våga släppa in?

Hoppas att ni har en fin fredagkväll!

Kram! 

Äntligen!

Bilen tvättadhuset städat och trappan färdigmålad!
Det händer saker under bra dagar :)

Det är dags att fixa naglarna idag också. Fördelen med att ha matrial hemma är att det inte kostar något. Nackdelen är att det inte är lika rogivande som att sitta på en salong.
Det är alltid skönare att  bli ompysslad av nån annan, än att pyssla om sig själv.



Här kommer dom utlovade före och efterbildena:






                                       Gamla pallen som jag hittade hos mamma och målade om.

Smygätare

God morgon!

Ny dag, nya möjligheter, som det så fint heter !
Det känns som en bra dag .

Jag undrar en sak.
Mitt förhållande till mat är lite....speciellt (tror jag att man kan säga).

Jag är alltid rädd att jag inte ska bli mätt när jag äter. 
Om en normalportion fil och flingor är t ex 3-4 dl fil och en näve flingor, så tar jag det dubbla.
Är jag sugen på ett glas mjölk och en bulle, så äter jag en hel påse bullar.
Jag vet inte hur många kakburkar jag har länsat på jobbet (i smyg naturligtvis).
Vad det gäller mat, så är rädslan att inte bli mätt, väldigt stor när jag äter ute eller hemma hos någon. Inte hemma.
Ett par mackor till frukost, blir några mackor till och sista mackan äter jag fast jag mår illa.

Jag kräks inte efter och jag svälter mig inte heller emellanåt.
Men vad står rädslan över att inte bli mätt för?

Önskar er en fin dag!

Kram! 

 

torsdag 29 september 2011

Stjärnor

Det slog mig precis, nu när jag var ute med hundarna, vilken perfekt vindrickarkväll det är. 
15 grader ute, kolsvart och fullt med stjärnor på himlen.
Hade det varit för två månader sen, så hade jag suttit ute i min vilstol på gräsmattan, druckit stora klunkar vin, tittat på stjärnorna och med största sannorlikhet storgråtit.

Det var allt jag gjorde senaste tiden då jag drack. Grät och grät och grät.
Jag var så missnöjd med mitt liv och tyckte att jag inte var annat än värdelös. 

Det är konstigt hur alkoholen påverkar en.
Dom första åren drack jag för att må bra. För att bli glad och framåt.
Senare blev alkoholen något jag tog till när jag inte mådde bra.
Och dom senaste åren mådde jag skit för att jag drack, men kunde ändå inte låta bli.

Jag har ju under det här året försökt att sluta två gånger. Efter två vita månader har  jag trott att jag kanske kan ta några glas vin bara, nån gång vid speciella tillfällen.
Det har visat sig att jag inte kan det.
Jag kan inte dricka som "vanliga" människor och jag kommer heller aldrig att kunna lära mig det.
Min kropp tål inte alkohol. 

Jag funderar mycket över om jag nånsin kommer att träffa någon. Vem vill bli ihop med en nykter alkoholist? 
Livet är ju fullt av fester och socialisering där alkohol är inblandat.
"Varför dricker aldrig din tjej/fru?"
"Hon är alkoholist."

Usch, nu blev jag törstig igen.
Dags för kolsyrat vatten.
SKÅL!

Kram och god natt! 

Besök

Jag provade att ge mig ut på en längre promenad ikväll, då jag tyckte att foten kändes helt okej. 
Fiiii faen vad ont jag har nu!!
Den är varm, svullen och börjar bli blå på ovansidan.  Inte bra. Får nog boka en ny tid för undersökning och hoppas på att det denna gång inte är läkarstuderande med :)

Blev inget AA-möte ikväll.
 Klarar inte av att träffa folk.  

Jag ska skärpa till mig. Jag måste!

I helgen får jag besök av världens bästa n00bis och det ser jag fram emot sååå mycket!
Det kommer bli första gången jag "umgås" med nån i min egen ålder, som har samma sjukdom som jag. 

Ha en fin kväll alla fina!

Kram! 


Hundj***l!!

Min son kom precis hem från Turkiet, brun som en pepparkaka och nytaget hål i örat! Hmm...
Han hade haft det kanon!!

Den stora hunden blev så glad när han kom att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han tog ett glädjeskutt från den ena divanen till den andra och här är resultatet av 45 kg amstaff:

Skärp mig!

Jag har en sån ångest idag!
Skulle egentligen åka in till Enköping idag på ett möte, men klarade inte av det.
Det är den lilla djävulen som är framme igen.
Suck.

Har målat trappan en strykning idag i alla fall. En strykning till, sen är den färdig.
Kommer att bli så fint!

Får se om jag klarar av att åka på ett AA-möte ikväll. Tror att det skulle vara bra.

Det är så mycket negationer i och runt mig just nu. Jag skapar det säkert själv och måste börja skärpa till mig. Jag märker att min kropp säger ifrån.
Ångesten är stark och jag känner av smärtor i gallan.

Önskar er en fin dag!

Kram !

onsdag 28 september 2011

Gunilla Persson

Åååh, vad rara kommentarer jag får. Der värmer och stärker mig. TACK!!

Jag har spenderat eftermiddagen och kvällen med att titta på alla avsnitt av Hollywood fruar, på tv3 play.
Den här Gunilla Persson...Att hon ens tillåts att medverka i programmet. Produktionschefen på tv3 borde skämmas!!

Hur kan man säga åt ett barn som är så styrd och pressad av sin galna mor, att Jesus såg till att barnet kräktes för att få upp slemmet i halsen, så att hon skulle kunna sjunga bättre???!!
"Jag bad till gud att du skulle kräkas", "Jesus gjorde det".

Dottern vill ju inte ens uppträda!!
När psycho-Gunilla frågar henne "vill du sjunga?", viskar hon "vad tycker du?"

Det här en vidrig form av barnmisshandel och förtryck.
Vad ska det bli av den här stackars flickan?
Jag vågar inte ens tänka på det!!

Det är så sorligt. Mitt hjärta blöder för den lilla bleka och tysta ungen.

Med risk för att folk blir arga på mig, men är det inte lite Fritzl över henne?

Oviktiga jag

Jag undrar när jag senast var social.
Har jag nånsin varit det, när jag tänker efter?

Jo, men visst har väl jag uppskattat och tyckt om att beblanda mig med folk på diverse tillställningar för länge sen.
Speciellt fester där det varit mycket alkohol.
Det bästa var att hamna på fester där jag knappt kände någon. Då kunde jag "spela" glad och lycklig.

Jag har även ordnat tillställningar hemma hos mig. Men det har slutat med att jag ställt in i sista sekund, för att folk lämnat återbud. Det har inte bara hänt några gånger, utan varje gång.
Sånt har inte direkt stärkt min självkänsla. Speciellt inte när det handlat om, att det är dom få vänner jag haft, som lämnat återbud.

Jag gjorde ett sista försök med att bjuda hem folk i augusti på kräftskiva. Det var väldigt stelt och krystat. Kl 23 satt jag själv, då hade alla lämnat festen.

Jag sitter inte och tycker synd om mig själv, jag undrar mest hur stor del jag själv påverkat att det kan bli så.
Eller är det bara så att folk tycker att jag är oviktig?

Bolla över till nån annan

Varför är det så, att ju mer man målar och fixar hemma, desto mer hittar man att göra?
Eller är det bara jag som fungerar så?

Har suttit i telefon större delen av morgonen idag.
Jag fick ju vänta nästan två månader på mitt husläkarbesök, efter att jag var på psykakuten i början på augusti (jag ville inte åka dit, men vårdpersonalen på IVA sa att jag inte hade något val).

Hur som helst så blev jag sjukskriven från den 5 augusti till den 10 september av läkaren på psykakuten. Mellan den 11 och 26 september är det ett glapp, då min husläkare sjukskrev mig vidare från den 27 september. Men hon sa att jag skulle ringa till psykakuten och prata med den läkaren som sjukskrev mig först. Enligt henne så skulle han sjukskriva mig retroaktivt.

Vidare så sa hon att det var jätteviktigt att jag fortsatte att äta min naltrexon (mot suget för alkohol), men hon själv ville inte skriva recept på det. Enligt henne skulle läkaren på psykakuten fixa det.

Från psykakuten får jag höra att man varken skriver ut tabletter eller sjukskriver retroaktivt, eftersom det är just en akutmottagning.
Dock skulle skötaren som jag prata med försöka göra ett undantag.
Det är jag otroligt tacksam för!

Funderar lite över läkarvården. Ska man behöva vänta två månader på ett läkarbesök när man mår dåligt?
Tänker på om det var en person som mådde ännu sämre än jag...
Hur många liv skulle räddas om man kunde korta ner väntetiden och slutade att bolla runt personer?

Jag är inte suicidal nu, men jag tänker på dom som är det.

Tankar

Tänkte försöka somna tidigt ikväll, med tanke på hur lite sömn jag fick i natt. Två propavan och två filmer senare  -fortfarande vaken.

Har svårt att koncentrera mig. Tankar som snurrar. Önskar att det gick att fly bort en stund. Utan berusningsmedel är det svårt att fly. Förut kunde jag fly genom en bra bok, men nu finns inte koncentrationen för att läsa.

Jag önskar att jag inte kände mig så ensam. Jag har nog inte bara stött bort människor undermedvetet, som kommit mig för nära.
Många har jag brytit med pga att det saknats några hästar i hagen. Har dragit till mig många såna människor genom åren. Jag tror på att energier möter energier och i mitt fall har jag träffat folk som speglar min dåliga självkänsla.

En del har jag övergivit innan dom har övergivit mig. Bättre att såra, än att bli sårad. Bättre att lämna, än att bli lämnad.
Så har jag funkat.
Tragiskt egentligen.

Oh well...

Nu blir det en tredje film och sen hoppas jag att John Blund besöker mig.

Natti, natti raringar!

Kram

tisdag 27 september 2011

Sminktips

Jag har hittat världens blogg om sminktips! Alla sminktips är steg för steg och väldigt pedagogiskt upplagt för att vi rookies ska lyckas.
Nån dag när jag känner för att dra blickarna till mig (på dödsbädden hehe) så ska jag ge mig på en av hennes sminkningar.

Kolla in tjejen, vilken begåvning!

http://zandrassmink.blogg.se

 Och all heder till henne som delar med sig av sin talang :)

Nutcase

Jaha, då är det bekräftat att jag har tre sjukdomar. Depression, ångest och alkoholism. Se där ja.
Min husläkare ville skicka mig direkt till psykakuten, men det tyckte jag var lite väl dramatiskt.
Hon fick mig att lova att åka dit om jag kände mig sämre. Fick en remiss till vuxenpsyk och hon skulle skynda på dom.

Mina mardrömmar och minnesluckor påstod min läkare, var normalt. Abstinens, sa hon.
Har man fortfarande abstinens efter 41 dagars nykterhet??

I alla fall har jag fått svart på vitt att jag inte bara är en alkoholist, utan även en nutcase. Misstänkte väl det själv också :)

Har målat trappan en gång till. Varannat trappsteg, så att man fortfarande kan gå i den.
Känns som att den aldrig blir klar.
Två lager till ska målas och sen ska lacket på.
Kommer bli awesome!

Kram!



Vill inte

God morgon!

Inga mardrömmar eller alkoholförtäring i natt, skönt!!
Blev dock inte så många timmars sömn, men det spelar inte så stor roll.

Snart dags för läkarbesök. Måste till apoteket efter och hämta ut medicin.
Suck. Vill inte visa mig bland folk idag.

Vill inte åka alls, men kan inte lämna återbud.

Kram och ha en fin dag!

Rädsla

Har varit hur pigg som helst ikväll. Ingen idé att ens försöka att sova.
Tog fram färg och pensel istället och målade den gamla pallen, samt några drag i trappan.
Skulle vara skönt att få den färdig så fort som möjligt.

Är så sugen på ett glas vin.
En fet hamburgare och ett glas rött.

Jag undrar fortfarande om jag i framtiden kommer att klara av att dricka alkoholfritt vin och öl, eller om det kan trigga i gång sjukdomen.

Kanske att jag inte ens kommer att vara sugen på det alkoholfria framöver, när jag väl fejsat mina rädslor.
För det är tydligen rädslan vi alkoholister flyr ifrån. Rädslan för känslor.

Ju mer jag tänker på det, desto mer logiskt är det.
Att jag har flytt.

Jag önskar att alla känslor från förr kunde komma till mig direkt, så att jag får börja arbetet.
Jag behöver inget mer lugn och ro.
Jag tror att jag är redo...

Bring it on!

måndag 26 september 2011

Polis polis potatisgris

Hade farbror polis efter mig till AA. Mötte dom i en korsning och dom såg att jag inte hade någon regskylt fram. Dom körde efter mig en bra bit, ända tills jag parkerade utanför AA-lokalen.

Det var mycket trevliga herrar, måste jag säga. Dom såg att jag hade regskylten på instrumentpanelen och det var tydligen okej, tills jag fått min nya skylt (sa inte att jag redan fått den nya och att den låg hemma så fint. Ja, jag undanhöll sanningen för herr länsman).
Jag fick även blåsa, vilket jag tyckte var lite roligt eftersom jag stod parkerad utanför AA.
Fick också beröm för min bil :)
"Cool bil med turbomätare och allt. Sportig. Inte många centimeter till marken där inte."

Mötet var fint. Det var mycket folk som vanligt på måndagar.
Jag kände mig ensam för första gången på länge, för det var rätt många nya ansikten där och flera som hade anhöriga/vänner med.

Nåväl. Ensam är stark heter det ju.
Fast det är skillnad på att vara ensam och ensam.

Ha en fin kväll raringar!

Kram!



Sug

Sitter med världens godaste smoothie och laddar för att snart åka iväg på ett AA-möte.
Det är några dagar sen jag var på ett möte senast och jag behöver verkligen ett nu.

Varför säger folk att det blir lättare och lättare för varje dag som nykter?
Att suget avtar med tiden?

Vissa dagar tänker jag inte lika mycket på alkohol, men då drömmer jag om den istället.
Men själva suget...det finns där hela tiden mer eller mindre.

Jag är till och med sugen på alkohol direkt på morgonen och det var jag inte ens när jag var aktiv i mitt missbruk.

I morgon ska jag till min husläkare. Är lite nervös inför det. Undrar om hon skickar mig vidare...
Jag antar att hon borde det :)


Godaste smoothien:
1 dl turkyoghurt
2 dl lättvaniljyoghurt
1 banan
1pkt frysta körsbär

Skål!

40 days

40 dagar nykter idag.
Jag tror att sorgen över att aldrig mer kunna dricka, är större än glädjen över att ha varit nykter i 40 dagar.

Förutom mardrömmar i natt så drömde jag också att jag drack ett glas vin. Bara ett. Jag hade en hel flaska, men hällde ut resten.

Tycker att det är jobbigt att somna på kvällarna. Försöker att inte tänka på  dom jobbiga drömmarna som kanske kommer, men det finns där i bakhuvudet.

Det blir ett AA-möte för min del ikväll. Jag tycker om mötena på måndagar. Det är oftast väldigt mycket folk där då och stämningen brukar vara oslagbar.

Önskar er alla en fin start på nya veckan!

Kram!


Ps. Jag åt inget onyttigt igår :)

söndag 25 september 2011

Trattisar

Besöket hos mamma gick fort, i alla fall för mig.
Jag stack ut i skogen direkt, medans ungdomarna och lillvalpen var kvar hos henne.

Hittade mängder av trattisar. Plockade en hel pappkasse full, sen gav jag upp.
Tråkigt att jag inte äter svampen själv, men alltid blir det någon som blir glad av att få den :)

Fick tyvärr inte med mig symaskinsbordet hem. Det fick inte plats i bilen.
Hittade en gammal pall som jag la beslag på istället, som ska vitmålas och stå i min lilla hall.

Stannade på Maxi på hemvägen och ironiskt nog, träffade jag besticklådans kompisar (som jag umgicks med en hel del i somras). Lite lustigt eftersom jag skrev om dom i ett tidigare inlägg.
Det var ett väldigt stelt möte. Falskt och påklistrat *ryser*.

Båda mina hundar är helt slutkörda ikväll. Dom snarkar i kapp bredvid mig.
Nu blir det en film att somna till...

Gott slut på veckan mina kära!

Kram!


Läppglans och snus. Viktigt att ha med sig till skogen!


Loke ledsnade efter ett par timmars svampplockning.

En del av dagens svampskörd.

Sällskap

För första gången på länge gör sig ångesten påmind. Jag sitter fortfarande på samma ställe som jag gjorde, senast jag skrev. Platsen jag bott på dom senaste två månaderna.
Min soffa.

Hur svårt kan det vara att klä på sig och sätta sig i bilen och åka?

Fick nu i skrivandets stund reda på att min äldsta och hennes pojkvän följer med.
Nu känns det redan lättare :)

Hörs sen!

Kram!

Debatt

Jag vaknade idag av att jag pratade med mig själv. Hur skumt var inte det?

Funderar på att ta bilen och åka ut till mamma idag.
Dels hämta symaskinsbordet och dels lämna valpen där en stund, så att jag och storvovven kan gå ut i skogen och plocka svamp (skogen ute hos mamma är den enda skogen jag inte är rädd att gå vilse i).
Jag gillar egentligen inte att lämna mina djur hos mamma, men hon skaffade en valp ungefär samtidigt som jag och våra hundar är från samma uppfödare och har lekt mycket ihop.

Jag sitter och tittar lite på reprisen av Debatt på tv. Herregud, vilka människor!
Vuxna människor som höjer röster, svär, pratar i mun på varandra och försöker överrösta varandra.
Vissa av dom verkar ha en enorm ilska inom sig. Beklagligt.
Jag skäms för hur dom beter sig.

Ha en fin dag alla!

Kram!


lördag 24 september 2011

Nybakat

Min stora hund har en favoritleksak som han bara älskar! Han får inte leka med hela tiden, för då tuggar han sönder den direkt, men jag tar fram den då och då.
Den här grisen är gjord av ganska "sladdrigt" gummi och när man trycker på den låter den nästan som en riktig gris.

När Loke får leka med den ute, så tar han den i munnen och springer runt, runt som en galning. Och hela tiden grymtar grisen.

Låter kanske inte så roligt, men mig roar det!

Alla hundägare borde skaffa en sån här gris till sina vovvar :)




För övrigt så har jag varit duktig och bakat matbröd. Inte för att det behövs, utan för att jag är sugen på att svulla. Bättre kaffe och bröd, än chips och vin, visst?     


                                                                         Kram!
                                         

Småkryp

Jag tänkte att jag skulle göra en fin höstkrans till min ytterdörr. Efter att ha kikat runt lite på höstkransbilder, tog jag med mig hundarna ut i skogen.
Plockade en kasse full med grönmossa, kottar och nypon.

En höstkrans, hur svårt kan det vara??

Det var skiiiiitsvårt! Och alla dessa småkryp! Fick liksom ingen ro att sitta och binda en krans, samtidigt som jag skulle hålla koll på miljoner olika sorters äckliga kryp, som kom från mossan.

Måste nog inse att jag inte har någon skapartalang heller.


Jorå så att....
Fick i alla fall en skön stund i skogen.

Jag är så extremt sugen på godis. Såg att min dotter hade en påse marschmallows på sitt rum.
Oöppnad.
Hon är inte hemma.
Hmm...
Nej.

Ska i stället göra i ordning en smoothie på Lidls sura bär.
Hörs senare!

Kram!

Det saknas några gafflar

Gaaaah, jag är så arg!!

I somras träffade jag en kille, som flyttat upp hit från Göteborg. Vi möttes på en fest hos människor som jag inte känt sen tidigare.
Det visade sig att den här killen, ska hyra ett litet hus, som ligger tvärs över vägen, sett från mitt hus.

Hur som helst, vi hängde några veckor (jag trodde som vanligt att det här äntligen kunde vara rätt kille för mig) och jag lärde även känna några av hans kompisar.

Det visade sig att den här killen inte hade riktigt alla bestick i lådan (ovanligt? Nej) och vi slutade att träffas. Han tyckte nog inte att jag var så bright heller, med tanke på hur jag drack då och till sist hamnade på IVA.
Hans kompisar som tyckte om mig såååååååå mycket slutade att prata med mig (började undra om vi var 12 år gamla).

Strax efter att vi slutade träffas, försvann min främre regskylt till bilen. Jag fick polisanmäla samt beställa en ny.

Nyss fick jag ett sms av en av besticklådans kompisar. Han skrev att han ville ha tillbaka sina pajformar som blev kvar här efter en kräftskiva i augusti. Han var absolut tvungen att ha dom idag. NU. Sen tillade han att han även hade min regskylt.

Eeeh okej?

Jag frågade honom hur det kom sig att han  hade den. Han sa att han hittade den på vägen vid en OK-mack.

Frågade då varför han inte lämnat den till mig tidigare, med tanke på att han och hans tjej väldigt ofta är hos besticklådan.

Han hade hittat den häromdagen, talade han om.

Eeeh okej?

Hur stora är oddsen (av 40 000 människor i våran kommun) att just han hittar den?

Inte vet jag, men jag tycker att hela grejen verkar lite skum.
Kanske ska tilläggas att jag lånade ut 4000 kr till besticklådan (naivt,jag vet) som jag var tvungen att ta till hot, för att få tillbaka.

Jag vet, man får inte hota folk, men hade jag inte gjort det, så hade jag aldrig mer fått sett skymten av mina pengar.

Vad lärde jag mig av detta?
1. Inte låna ut några pengar till besticklådor.
2. Inte beblanda mig med besticklådor.
3. Inte bjuda hem besticklådor på kräftskiva.

(4. Inte ha förutfattade meningar om folk, som kanske är oskyldiga)

Tassavtryck

Det blev en grötfrukost bestående av havregryn, krossade linfrön, massor av sura frysta bär (från Lidl. Köp inte) och kanel.

Alla säger att dom står sig så länge på gröt. Jag gör inte det.
Måste, måste, måste skärpa mig med kosten.
Chokladpudding på kvällarn är big NO NO.
Likaså brödet med mycket smör.
Godis också.

Suck.

Alkohool då?
Nääää.

Gammelkatten har varit stygg i natt. Hon har gått i den nymålade trappan. Som tur var är det bara vita tassavtryck på övervåningen och inte på det nylagda golvet här nere.
Ska passa på att måla över hennes slideavtryck i trappan nu, medans hon är ute.

Ha en fin lördag!

Kram!

fredag 23 september 2011

Minus alkohol

Jag är helt slut efter kvällens tillställning hemma hos L.
Trevligt var det, men det märks att jag inte "varit ute bland folk" på ett tag.

Först tittades det på en film, som handlade om AA´s grundare Bill Wilson. Den rekommenderar jag varmt till alla alkoholister. Inte för att jag känner så många :)

Efter filmen bjöd L på en massa gott. Soppa, hembakat bröd, goda ostar, kaffe och tårta.
Det blev en hel del prat om våra missbrukserfarenheter, men till skillnad från ett AA-möte så höll vi en dialog med varandra.

Jag känner att jag ligger långt efter dom andra i min nykterhet. Jag har massor av frågor och funderingar och jag har även ett ganska stort behov av att prata av mig.
Mina medalkisar är väldigt rara och förstående och lyssnar tålmodigt.

Det kändes dock lite konstigt att vara bortbjuden och sitta och äta tillsammans med folk, utan att det serverades alkohol.
Lite tomt på något vis.

Huvudet snurrar nu och jag är riktigt trött, så jag hoppas på en god natts sömn, utan demoner och maror.

Natti, natti!

Kram!

Alarm

God morgon!

Vilken natt jag har haft, både innefattande min mamma och mitt ex.
Jag undviker att  tänka på dom under vaken tid, så varför måste dom dyka upp i mina drömmar?

Ställde klockan på alarm i morse, för att göra en andra strykning på trappan, mem kom på att min äldsta och hennes pojkvän kommer hem senare idag och vill säkert upp på rummet.
Dessutom har det inte gått 24 timmar sen jag målade senast.

Har dock saker att sysselsätta mig med idag ändå, så jag gick inte upp tidigt i onödan.
Tänkte slänga i lite färg i håret och bygga mina naglar.

Underbart väder ute idag.
Min fot känns ganska bra nu. Undrar om jag ska våga mig ut på en promenad?

Känner mig lite rastlös och irriterad. Fredag igen och inget dricka.
Det kommer att gå bra, ska ju umgås med nyktra alkisar ikväll :)

Önskar er en fin dag!

Kram

torsdag 22 september 2011

Mesar

Hade jag inte varit så förbannat lat och osocial, så hade ikväll varit en perfekt kväll för att umgås.
Eeeh, förresten med vilka??

Ser mycket fram emot morgondagen, då jag ska träffa mina medalkisar hemma hos L.
Ska bli mycket trevligt att träffas utanför AA-lokalen.
Ska köpa en liten blomma till henne, för jag antar att komma med en flaska vin, är ganska opassande.

Jag är väldigt tacksam över att jag har dessa människor i mitt liv. Alla vi har gått och går igenom samma sak. Vi förstår varandra.
Hade jag inte haft dessa människor, hade jag gått under.
Det känns lite surt att dom som jag trodde var mina riktiga vänner inte orkar stötta mig hela vägen, men jag har fortfarande mina barn.
Och jag har AA.

Från det ena till det andra...
Vad är det med årets deltagare i Robinson egentligen?
En efter en hoppar av.
Fattade dom inte innan, att dom skulle till en ö, utan mat?
Jag SKÄMS!

Strömsladd

Första strykningen klar på trappan. Yeeey!

Lovade min äldsta att åka in till stan och lämna hennes strömsladd till datorn tidigare idag. Passade ju bra eftersom jag var tvungen att åka in och köpa hundmat.

Kom på den briljanta idén att måla lite innan jag skulle åka. Perfekt eftersom ingen av ungarna är hemma och det inte blir nåt spring i trappan.

När jag ska åka, kommer jag på att strömsladden är i min äldstas rum. Torktiden på färgen är 24 timmar.
Min dotter blev inte så glad!

Skönt dock att ha börjat med trappan. Nu ska jag bara försöka att hålla katterna därifrån.

Have a nice one!

Kram!


Troy Davis

God morgon!

Först vill jag bara skriva, vila i frid Troy Davis.
 All kärlek och styrka till hans familj.
Dödstraff i det moderna Amerika 2011.... 
Jag har inte ens några ord för det.

Sitter här med en frukost bestående av havregrynsgröt med björnbär och krossade linfrön.
Är det gott?
Nja. Kanske vänjer mig.

Idag är jag piskad att åka in till stan. Hundmaten är slut.
Det känns jobbigt, men jag har några timmar att förbereda mig mentalt för att åka.
Usch, jag kan inte ha det så här längre.
Jag förstår att det inte är bra att isolera sig, men vet inte hur jag ska få styrka att ta steget över tröskeln.

Ha en fin dag alla!

Kram!

onsdag 21 september 2011

GPS

Nu känner jag av hösten ordentligt. Den har flyttat in i mitt hus.
Blir påmind om hur kallt jag hade i huset i vintras och hur mycket pengar jag la på blockljus och värmeljus.

Såg på nyheterna att man börjat utrusta förskolebarn med gps, för att minimera risken att "tappa bort" dom.
Hur vore det att lägga lite pengar på att anställa fler förskolelärare istället??
Bara en liten tanke.

Ha en fin kväll och sov så gott!

Kram!

Kolsyrat vatten

Jag är väldigt sugen på ett glas vin just nu.
Ganska många dagar sen jag kände ett sånt starkt sug.
Jag märker att det går åt väldigt många kolsyrat vatten-flaskor när jag är sugen på alkohol.

Ikväll blir en ensam kväll här hemma. Bara jag och djuren.
Min yngsta är i Turkiet hela veckan och min äldsta åker till sin pojkvän.

I vanliga fall hade jag supit mig full en sån här kväll. Inte för att jag skulle vara ledsen över att barnen inte var hemma, utan för att jag kunde dricka obegränsat.

Det är det vi alkoholister helst vill. Att kunna dricka obegränsat, utan att  få blickar på oss.
Det är många gånger jag fått tänka för mig när jag druckit bland folk, att inte dricka för fort, eller ta för stora klunkar av vinglaset.

Jag har varit medveten om mitt problem länge och har gjort allt jag kunnat för att dölja för folk.
Och jag har lyckats bra.

Jag hoppas att jag kommer att lyckas lika bra med att inte dricka. Att jag med lika stor energi, som lagt på att dölja mitt missbruk, kan lägga på att leva nyktert.

Brabok

Helt plötsligt slog det mig, hur elak jag har varit mot själv i hela mitt liv.
Jag har alltid stött bort människor som har kommit mig nära.
Jag har blivit kär i killar som inte velat ha mig. Har dom velat haft mig, så har dom behandlat mig som en dörrmatta.
I mina jobb jag har haft, har cheferna alltid fått mig att tro att jag inte är lika mycket värd som dom har gymnasial utbildning. 
Jag har flytt mig själv genom alkoholen.

Jag har trott att mitt "ordentliga" alkoholmissbruk bara har pågått i ett par år, men i själva verket är det snarare sex år när jag börjat räkna.
Med ordentligt menar jag alkohol i princip dagligen.

Nu när jag är nykter trycker jag i mig godis och mackor tills det står mig upp i halsen.
Det är inte heller särskilt snällt mot sig själv.

"Du måste börja med att tycka om dig själv" får jag hela tiden höra.
Jag vet.

För ett par år sen, efter att jag läst Mia Törnbloms böcker om självkänsla, så började jag skriva i en "brabok".
En bok där jag skrev tre bra saker som jag gjort under dagen, tre saker som jag var tacksam för och tre saker som jag önskade mig i livet (för mig själv eller andra).
Faktum är att jag, efter ett par månader skrivande kände mig mycket bättre inombords.

Viktigt att tala om, vad det gäller braboken, är att det inte handlar om att vara någon moder Teresa..
Jag minns hur svårt det verkligen var att komma på tre bra sakerjag gjort under dan, när jag skrev om kvällarna innan jag somnade.Men bara att ta sig upp ur sängen på morgonen kan vara en av dom tre bra sakerna.

Det är dags att leta fram något att skriva i. Jag måste ju börja nånstans!

Önskar er alla en fin dag!

Kram!

tisdag 20 september 2011

Min lilla skitungealkis

Jaha, då har man nästan skurit av sig tummen. Ironiskt nog på ett vinglas.
Stod och diskade lagom irriterad (varför är jag den enda i familjen som diskar frivilligt??) Travade glas på glas och till sist så rasade naturligtvis berget av ren disk.
Min underbara äldsta hör mitt arga skrik och porslin och glas som rasar, så hon kommer snabbt in i köket och frågar om jag behöver hjälp. "JA" säger jag argt och tar ett trasigt vinglas och ska liksom slänga ner vinglasfoten i kupan.
Kracsh.
I min hand.
Aj.
Blod.
Panik.
Ledsen dotter.
Mer blod.
Mer panik.
Svimmar.

Jag har aldrig sett så mycket blod komma från mig själv och blev rädd att jag måste åka in och sy.
Var tvungen att byta kompress tre gånger på tre fingrar, innan blodet stillade sig.
Jaha, vem ska diska nu?

Mina barn är väldigt hjälpsamma. När jag tvingar dom. Och jag hatar att tvinga dom.
Det blir så dålig stämning.
Jag hatar att behöva bli arg för att det ska hjälpas till hemma. Eller att jag får sura blickar när jag ber dom.

Jag har nästan alltid levt själv med mina barn och jag har tidigt lärt dom att vi ska hjälpas åt med saker och ting i hushållet.
Och det var bättre innan dom blev tonåringar. Så jag antar att detta är nån slags tonårslathet.
Tråkigt är det i alla fall.

Jag har varit på ett fint AA-möte ikväll. Jag hoppades att "min" lillkille skulle vara där och det var han också. I min delning förklarade jag för honom hur jag kände igen mig i honom och hur det hjälper mig i mitt tillfrisknande. Han väcker en massa känslor och sorg i mig, men jag antar att det är bra. Jag antar att jag behöver sörja för mig själv, eftersom jag alltid har lagt locket på och bedövat med alkohol.
Efter mötet så fick jag en sån varm kram av skitungen. Det betydde oerhört mycket för mig. Jag vet inte hur jag ska förklara...Det var som att förlåta en liten del av mig själv.
Jag känner att han kommer att bli väldigt betydelsefull för mig framöver.

På fredag är jag hembjuden till min favvoalkis-tant L på filmkväll. Det är rätt många som ska dit från gruppen och jag hoppas att jag är så pass stabil, att även jag kan komma.

Ha en toppenfin kväll!

Kram

Läkningsprocess?

34 nyktra dagar idag.

34 nyktra dagar.
10 kilos viktökning.
1 söndersnusad läpp.
0 promenader.
10000 jobbiga tankar.

Jag hoppas att det här tänkandet är en del i läkningsprocessen, annars kommer jag att bli galen!
Jag tycker att jag alltid har jobbat med mig själv och accepterat min barndom, samt insett att inget av det som hände när jag var liten, var mitt fel.
Så varför gråter jag nu för?

Är det för att jag för första gången är villig att jobba med mig själv som nykter?
Jag har ingen aning, men jag hoppas att jag är på väg i rätt riktning.

Jag ska åka till Västerås och AA ikväll också. Känner att jag behöver mina medalkisar idag med. Behöver dela mina tankar med dom.
Jag hoppas att lillpojken D är där. Jag skulle behöva tala om för honom att han är viktig.

Jag önskar er alla en fin dag!
Tack för att ni finns och stöttar mig.

Kram!

måndag 19 september 2011

Tårar



Det var massor av folk på mötet ikväll! Många som jag aldrig träffat tidigare. Vi hade tre jubilarer idag, en som firade 1 år, en 5 år  och en 23 år  .                                                                                                                                         
                                                                                                                                                      
Det finns en liten kille som inte är mer än 18 som har börjat gå i våran grupp. Han är så fin, men  så full av självförakt och ledsna känslor. När han delade ikväll, så kunde jag inte hålla tårarna  tillbaka.När han pratade, så var det som att han var jag, fast en yngre variant av mig. Jag ville bara hålla om honom och krama honom hårt och länge. Så sorligt att vara så ung och ha levt det livet han har levt. Men bra att han så tidigt kan göra något åt det och fortsätta livet på en bättre bana.       

    
Det var ett jobbigt möte känslomässigt. Stannade kvar en stund efteråt och pratade lite med mina medalkisar. Jag är inte ensam om att isolera mig som jag gör. Alla har gått igenom samma sak som jag gör just nu. Det kändes skönt att höra.                                                                                            

Jag grät hela vägen hem. Blev tvungen att stanna en stund, för att jag inte såg vägbanan. Jag grät för att jag fick en sån crappy uppväxt. Jag grät för att ingen vuxen såg mig när jag växte upp. För att jag aldrig fick kärlek av en enda jävel. Jag grät för att jag känner mig så ensam, för att jag inte tycker om mig själv. Jag grät för att jag aldrig har haft ett sunt förhållande och för att jag alltid låtit mig bli trampad på. Jag grät för att jag saknar min farmor så oerhört mycket och för att jag inte har några föräldrar som bryr sig om mig.        

Nu känner jag mig mest tom och trött. Och sjukt sugen på att berusa mig. 



Kram och kärlek till er alla där ute! Stort tack för det stödet ni ger mig!                                                                  


Alkoholister och rulltårta

Jo, det blir ett AA-möte ikväll. Jag behöver komma ut och jag behöver få prata av mig, samt lyssna på andra nyktra alkoholister.
Dessutom firar K 23 nyktra år idag och har lovat att bjuda på rulltårta.
Bara en sån sak :)

Jag är så fruktansvärt trött. Varannan dag snurrar tankarna och varannan dag är jag trött. Det är som att kroppen säger åt hjärnan att vila.

Jag har fortfarande inte ringt till Nyängen och bokat en ny tid. Däremot ska jag snart till min husläkare för uppföljning av mediciner och då kommer hon säkert skicka mig vidare till vuxenpsyk. Läkare brukar göra så.
Skicka vidare.

Fick ett sms av B idag. Han skrev att han saknar mig. Jag saknar honom också.

Kram!

Kesoplättar

Det här måste jag testa, verkar supergott!


Blanda 500 gram keso, 4 ägg, 1 dl dinkelmjöl och salt och peppar.
Efter gräddning i stekpanna, toppa med tex kesella, rödlök och svart kaviar. Ser mumsigt ut, visst?

Partytime

Jag drömde så hemsk innan jag vaknade.
I drömmen var jag på en fest och jag drack vinglas efter vinglas. Mina barn var med och dom var i 3-5 års åldern. Rätt som det var, satt jag i bilen på väg hem, tilsammans med mina barn.
Jag körde.
Det var snöstorm och jag hade svårt att hålla mig på vägen.

Jag vaknade svettig.
Känner mig nästan bakis och illamående efter allt vin jag drack i drömmen. Blä.

Vi hörs litre senare!

Kram!

Finaste komplimangen!

Ikväll har jag har fått den bästa komplimangen någonsin!
"Du inspirerar mig"

Jag inspirerar någon. Jag är så lycklig att jag suttit här och gråtit en stund. Tack, för den fina komplimangen! Jag ska ta den till mig och tänka på den, varje gång jag känner mig törstig.

Är inte det minsta trött ikväll.
Mörkrädd är jag också. Lite läskigt när det är svart utomhus och man inte ser nåt, när man tittar ut.
Vem som helst kan stå där utanför och titta in, utan att jag märker det.

Hmm...borde kanske sminka mig och sätta på mig lite snygga kläder på kvällarna...

Är glad att jag har hundarna. Så länge dom är lugna, är jag inte lika nervös.

Det var faktiskt en incident här hemma för en dryg månad sen, när polisen smög omkring på min tomt med ficklampor och hundar och letade efter någon. Vi blev tillsagda att vi skulle hålla oss inne och låsa om oss.
Jag vet fortfarande inte vem eller vilka polisen letade efter. Kan säga att ingen här hemma var särskilt kaxiga just då!

Sådär ja, nu lär jag ju säkert få lättare att somna. Gaah!

Natti, natti alla fina!

söndag 18 september 2011

Rioja

Blev inget AA ikväll. Jag sitter kvar i samma position som jag gjorde senast, i soffan i vardagsrummet.
Ett glas vin hade suttit fint så här på söndagskvällen. En liter vin hade passat bra. Ett schysst rött vin och lite starka ostar till.
Aldrig mer.

Aldrig mer låter så drastiskt.
Det känns som ett handikapp, att aldrig mer kunna dricka något med alkohol i.
Jag kommer alltid att behöva förklara mig i situationer där det bjuds på alkohol. Folk reagerar om man är nykter på en fest. Jag vet. Jag har försökt att sluta dricka förut.

Även fast jag har valt att ha en öppen blogg om mitt missbruk, så känns det fortfarande jobbigt att säga att jag är en alkoholist.
Det kommer nog att dröja länge innan jag vågar tala om det för andra, som inte har samma sjukdom som jag själv.

Nu Dexter på tv och en stor portion chokladpudding. Mycket kalcium i mjölk, så då är det väl nyttigt? Dessutom använde jag lättmjölk. Even better :)

Gott slut på veckan kära vänner!

Kram

Dear Santa!

Jag tänkte vara ute i god tid med min önskelista, för att vara säker på att Tomten hinner med mig i år.
Alla andra år har han antingen inte hunnit uppfylla mina önskningar, eller så har han bara skitit i mig.
Därför tänkte jag lägga ihop alla önskningar jag har haft genom åren, till en enda lista, saker som han inte har uppfyllt.
Och jag har hört att man får önska sig vad man vill!

1. Bli frisk och fortsätta vara nykter.
2. En snygg, vältränad, snäll man (Helst Mark Wahlberg, men om han är upptagen går det bra med nån som liknar honom).
3. En skånelänga.
4. En BMW M5
5.Ett rynkfritt ansikte.
6. Fria resor för resten av livet hos exempelvis Fritidsresor.
7. Mitt långa hår tillbaka.
8. Att aldrig mer behöva ha större storlek än small.
9. Städhjälp 2 gånger i veckan.
10. MC-kort + en hoj.

Jag kan tänka mig att få en häst också, för en sån fick jag aldrig, trots att jag önskade mig en varje år när jag var liten.

För er som redan nu vill skicka eran önskelista till Tomten - här är adressen:

Tomten
17300 Tomteboda


Kom ihåg att man får önska sig vad man vill. Passa på att vara ego!

##%!!¤%%!#!!!

Jag har så många känslor och funderingar inom mig. Det kommer upp fler och fler tankar för varje dag som går.
Jag är fortfarande arg, framför allt på mig själv.
Arg på allt möjligt.
För att jag bara sitter här hemma och inte visar mig bland folk. För att jag inte tar hand om min kropp och hälsa.
För att jag inte accepterar och tycker om mig själv.
För att jag inte orkar att hålla mitt hem städat. För att jag försakat så många fina människor som korsat min väg genom åren.
Jag kan räkna upp hundra saker till utan problem.

Hur länge ska jag känna så här?
Jag får hela tiden höra att jag måste börja tycka om mig själv och vara snäll mot mig själv.
Jag förstår det, men vart börjar jag? Hur börjar jag?

Jag är konstant trött. Jag är extremt osocial. Även om jag hade varit social, så har jag inget kontaktnät. Jag har valt mitt drickande framför att umgås med vänner.
Jag känner mig fet och oattraktiv. Mina 10 kilos uppgång (sen fotskadan)har satt sig enbart på magen och i ansiktet.

Min dotter blir skitarg på mig när jag säger att jag känner mig fläskig. Jag menar inte att jag är FET. Jag menar att jag inte ser ut som jag gjort förut. Allt är relativt, men jag jämför med hur jag såg ut när jag trivdes med min kropp.

Jag är arg på mig själv för att den lilla Djävulen vann över mig i torsdags, så att jag inte åkte in på min bokade läkartid. I går var min fot ordentligt svullen och när jag tog av mig strumpan, så var foten mönstrad som en kassler.

Jag borde åka på meditationsmötet på AA i kväll.
Jag ska försöka att schasa bort den lilla Djävulen, som jag känner sitter på min axel idag.

Jag önskar er alla en fin söndag!

Kram!


lördag 17 september 2011

Stängt

Jag har varit väldigt duktig idag minsann :)
Åkte in till stan på dagtid och slängde skräp på återbruket. Det var läskigt, men jag gjorde det!

Kände mig väldigt sugen på ett AA-möte idag, så jag åkte till Västerås. Väl där visade det sig att det var igenbommat. Alla möjliga tankar for igenom mitt huvud. Gick min klocka fel? Hade han/hon som skulle öppnat ikväll tagit ett återfall? Dött? Satt alla medlemmar som gisslan i lokalen och någon försökte råna dom på...eh...kaffekassan?

Övervägde att larma 112, men beslöt mig för att ringa min nyktra vän K.  Han sa att AA har möte kl 15 på lördagar. Suck. Skönt dock att det inte var något gisslandrama i lokalen. Eller att nån dött.

Kram!

Herr Kantarell

God morgon!

Trött, trött, trött. Somnade vid 04 nån gång (efter två propavan) och vaknade fyra timmar senare efter orolig sömn.
Vilken lyx det vore att få sova utan mardrömmar och oroligheter.

Men det känns som en ganska bra dag ändå, trots hjärtklappning och rödsprängda ögon.

Jag skulle så gärna vilja gå ut i skogen idag och plocka svamp, men jag vet inte om jag vågar ge mig ut ensam. Senast gick jag ordentligt vilse och blev faktiskt riktigt rädd.

Vet inte heller vad jag ska göra med svampen som jag plockat. Den brukar bli liggandes ett tag, sen slänger jag den.
Jag försöker att lära mig att gilla tex. smörstekta kantareller, men jag tycker verkligen inte om vare sig, lukt, smak eller konsistens.

Förr älskade jag att sitta och rensa svamp jag plockat, med ett stort glas rött vin till. Sitta och pilla och filosofera.

Visste ni förresten att torkade kantareller, håller sig i fyra år?

Hörs senare!

Kram!

fredag 16 september 2011

Bra fredag!

Åh, underbara, fantastiska fyllskallar! Jag känner mig lättad och fylld med kärlek, efter AA-mötet ikväll.
Jag får lättare och lättare att öppna mig och prata om saker som tynger mig. För varje delning som jag lyssnar på, finns alltid nånting som jag känner igen mig i, oavsett om personen är 20 eller75.

Det var ett riktigt fint möte ikväll. Jag kan inte minnas att jag känt mig så tillfreds som jag gör just nu, på länge. Det läskiga är att det kan svänga så sjukt snabbt, men jag ska försöka att klamra mig fast vid den här känslan så länge som möjligt.

Jag valde att inte åka förbi min mamma för att hämta bordet ikväll, just för att jag känner mig på bra humör. Vill inte att det ska förstöras.

Jag var snäll mot mig själv innan mötet och vågade mig in på H&M och köpte mig en mysig kofta.

Ha en superfin fredag mina kära!

Kram!


Jörgen

Här sitter jag i mina fulaste mjukisbyxor, osminkad och håret åt alla tänkbara riktningar och så knackar det på dörren. Slänger snabbt på mig en tröja över linnet och min  coolaste dödskallemössa och drar en lättnadens suck för att jag åtminstone har fixade tånaglar (är barfota).
Utanför dörren står en änglapojke, blond och vacker. Ja, han var naturligtvis inte en riktig ängel, men i mina ögon såg han ut som en.
"Har Jörgen kommit?" frågar han.
Ingen Jörgen hos mig inte. "Näää", svarar lite tveksamt. Funderar på om änglapojken gått till fel hus.
"Har han inte?" frågar han igen och han försöker liksom titta över mig och in mot köket. "Han skulle komma hit och lämna plåt till taket".
"Näää", säger jag.
Jag hade ingen aning om något tak eller plåt. Allra minst nån aning om Jörgen.
"Vad konstigt", säger änglapojken och tar ett steg framåt och tittar åter över mig och in i köket, som att jag skulle ha gömt Jörgen där. Att jag kidnappat honom och att han satt fastbunden på en stol.
"Jag kommer tillbaka", säger änglapojken.
"Hej då, lilla ängel", säger jag.
Han tittar konstigt på mig.

Jag har väl aldrig duschat och sminkat mig så fort som jag gjorde efter att ängeln åkte iväg. Måste ju vara fin när Jörgen kommer.

Till min besvikelse var Jörgen ungefär 53 år och i dvärgstorlek (jag stod bakom gardinen och smygtittade). Jag hoppades att dom inte skulle knacka på dörren och tala om när dom var färdiga med taket. Då hade jag nog inte öppnat.

Fler projekt

Jag tror att jag behöver ett AA-möte ikväll. Det tar emot att åka iväg, men jag vet ju hur bra det känns efter att jag har varit där. Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att kunna köpa en stor påse med jättebilar på hemvägen :)

Kanske, kanske att jag åker förbi mamma på hemvägen från Västerås och hämtar symaskinsbordet. Och kanske, kanske, om det är så fint som jag minns det, så får det byta plats med klaffbordet i vardagsrummet.

Jag borde ta tag i att måla trappen i helgen. Det är bara den kvar att göra i hallen. Jag har färg hemma och  det kommer att bli jättefint när det är klart , men problemet är att barnen har sina rum på övervåningen och dom använer trappan då och då :)
Torktiden på golvfärgen är ca 8 timmar. Kanske man kan måla vartannat trappsteg. Får klura på det där...

Jag vill passa på att tacka för uppmuntrande kommentarer som lämnas här. Dom betyder jättemycket för mig. Tack, för att ni tror på mig!

Kram!


torsdag 15 september 2011

Isbjörn

Inte tänka på alkohol, inte tänka på alkohol, inte tänka på alkohol, inte tänka på alkohol. Fan, det går inte bra. Det är ju det enda jag tänker på.
Det är som att nån säger till dig: Tänk inte på en isbjörn.
Vad händer?
Du tänker på en jävla isbjörn!

För er som reagerat på inlägget där det står att jag har asperger och borderline mm. Jag gjorde ett b-test på nätet, som jag inte känner är särskilt tillförlitligt. Jag är inte speciellt orolig över att jag har någon annan diagnos än alkoholist. Det räcker bra att kämpa på med det :)

Jag är ute efter schablonmallar med kursiva bokstäver. Är det någon som vet vart jag kan hitta såna? Tycker att jag har gått igenom varenda butik på nätet, utan resultat.

Ha en fin kväll!
Själv ska jag försöka att släcka min törst med kolsyrat vatten (antar att det inte är direkt sunt att låtsas att det är öl).

Kram och god natt!

Willys

I dit it!!
Jag åkte in till stan på dagtid och handlade! Med bylsiga kläder på och mössan långt nerdragen (så att ingen skulle känna igen mig), samt min dotter som stöd, så blev det en ordentlig storhandling.

Jag handlade massor av frysta bär, lättmjölk, turkyoghurt och bananer, linfrö, kokos och ingefära. Sitter nu med en tomt, stort glas uppdrucken smoothie och undrar hur länge jag ska stå mig på den?
Jag är fortfarande hungrig! Men god var den, tack n00bis!

Nu ska jag sysselsätta mig med att peta linfrön mellan tänderna resten av dan.

Have a good one!
Kram!

Sjuk

Den lilla Djävulen har segrat än en gång!
Jag har sovit riktigt illa, drömt blodiga hemska drömmar och i morse när jag vaknade ringde jag återbud till läkaren, det första jag gjorde.

Jag klarar det inte. Åka in till Enköping och möta folk. Det går bara inte idag. FAN.
Måste dock in och handla, kylskåpet och frysen gapar tomma, men jag får åka in till Maxi, strax innan stängning ikväll. Då är det minst folk.

Hur ska jag klara av att börja jobba igen, när sjukskrivningen går ut?
Jag blir totalförvirrad av detta mående, som verkligen går upp och ner.

Hittade ett psykologitest på internet som jag prövade. Det är ungefär 20 frågor per diagnos och enligt psykologitestet är det möjligt eller indikerar på att jag har en depression, generell ångest, asperger, BDD, borderline, panikångest och låg självkänsla.

Å fan. Jag som trodde att jag bara var en helt vanlig alkoholist.

http://www.psykologitest.se/test.php

onsdag 14 september 2011

Barbie och Ken

Jag har en ny sysselsättning som jag roar mig med.
Jag älskar - fullkomligt älskar att sitta och läsa bloggar om lyckliga familjer, själsfränder, titta på vackra foton, förlovnings och bröllopsbilder mm.

Åh, jag vill också!!!!!

Jag vill också äta mysfrukostar med kaffe på sängen, få små kärleksförklaringar nedskrivna på papper, lämnat under min kudde, i matlådan eller på dataskärmen.

Jag vill också ha någon som laddar min tandborste med tandkräm på kvällarna, som pussar mig godmorgon, när jag vaknat.

Och jag vill ha någon att mysa med på kvällarna, nån att krypa nära och hålla handen och titta på film med.

Jag vill också ha en snubbe som klättrar upp och tar ner månen åt mig, om jag ber honom.

Jag vill också bli friad till och ha fina, svartvita foton på mig och min make i vita ramar på väggen.

Jag vill också ha en man att laga mysiga helgmiddagar till och som talar om hur lyckligt lottad han är som har mig.

Jag vill också åka på fantastiska semestrar med min kärlek, där allt bara är rosa moln och skära elefanter.

För det är väl så det är och går till?
Varenda familjeblogg jag läser, står det om hans och hennes vackra värld, hur lyckliga dom är tillsammans och hur perfekt deras liv är.

Ingenstans står det om taskiga morgonhumör, hår i handfatet efter hans rakning, hans förjävliga svärmor, hennes vidriga pmsvrål, att han får skit för att han valde en fotbollskväll med grabbarna, framför att stanna hemma och hålla henne i handen (utgår ifrån tjejerna som bloggar), att hon aldrig vill knulla, hans äckliga morgonfisar under täcket eller fula pokaler som han envisas med att ha stå framme.

I bloggvärlden verkar allt vara perfekt. Ungefär som Barbie och Ken. Perfekta Barbiehus med perfekt inredning. Alltid nya kläder, skor och väskor. Gud förbjude, urtvättade menstrosor eller en bh och trosa som inte matchar. Inga bajsränder i hans kalsonger inte!

Jag vill också ha det perfekta. Eftersom i princip alla andra har det så, så kan det ju inte vara ouppnåligt :)

Läkarstuderande

I morgon är det dags för läkarbesök med foten, vilket påminner mig om att jag måste göra en ordentlig pedikyr ikväll.

 Lägga lite fransk manikyr på tossingarna och fila hälarna lena som silke.
Jag tänkte att det kunde räcka med den foten som ska undersökas (av ren lathet), men sen kom jag på att läkaren kanske vill se den andra foten också, för att jämföra svullnaden.

Jag fick reda på när jag bokade läkartiden, att det även skulle närvara några läkarstuderande vid undersökningen. Jag hann inte ens protestera innan den hurtiga lilla telefonisten sa: "Det går väl bra, det är ju bara en fot". Det var liksom inte ens en fråga.

I mitt huvud har jag nu en bild av att 15 snygga och väldigt manliga, unga läkarstuderande står och inspekterar mina icke så välproportionerade fötter och mumlar : "Aha", "Ojojoj", "Mmhm", "Jisses" osv. Hela tiden medans dom utbyter generande blickar mellan varann.

Gode gud, hoppas att jag inte får fotsvett. Eller det allra värsta: Kalla, svettiga fötter.
Gode, gode, gud jag ska aldrig mer smygfisa när jag står i kön på ICA, om du gör så att jag inte får kalla svettiga fötter imorgon!

Nu åker fotbadet fram. Kram och god natt mina kära!

Blommor

Jag har varit duktig och tagit in dom flesta av mina pelargoner utifrån och nu behöver jag nånstans att förvara dom. Jag har aldrig ställt undan mina pelargoner för övervintring, som dom flesta andra gör. Mina står i fönstrena och blommar i princip året om, men nu har jag så många att jag inte har plats.

Jag ska hämta ett sånt gammalt symaskinsbord hos mamma någon dag,som jag kan ställa blommorna på, men det känns som att jag har träffat henne tillräckligt för ett tag.

Btw så kom hon aldrig på min 18-årings födelsedag. Hon skickade ett sms till henne och skrev att hon var magsjuk. Det är en vecka sen och hon har fortfarande inte varit här och grattat sitt barnbarn, så jag antar att det är en riktigt jävlig och ihållande magsjuka!

I kväll är det Bonde söker fru på tv och jag har riktigt längtat efter det. Löjligt, när jag var "frisk" och hade ett liv, så kollade jag aldrig på tv. Nu är det typ det enda jag gör.
Jag t o m styr mina AA-möten efter tv-programmen. Sjukt.
Frisk var nog fel ord att skriva. Jag antar att jag är mer frisk nu, utan alkohol och tabletter i kroppen, än vad jag var med.

Men jag känner mig inte friskare i skallen. Har iofs aldrig varit riktigt frisk, så jag har inget att relatera till ;)

På återseende!

Kram!

4 veckor :)

God morgon!

Dagarna går fort när man har roligt och jag har inte alls varit nykter i tre veckor, utan i fyra (tack n00bis) . Det känns väldigt bra att ha fått en vecka extra :)

Jag sover fortfarande dåligt på nätterna och drömmer konstigt. Däremot svettas jag inte längre och det är jag tacksam för. Har nog fått ut dom flesta gifter från kroppen nu.

Igår fick jag en svag känsla av att faktiskt ta mig ut bland folk, annat än på mina AA-möten. Känner mig inte riktigt redo än, men att bara få känslan är positivt.

Mina vänner lyser med sin frånvaro och det känns både sorgligt och skönt. Sorgligt för att jag fortfarande behöver dom i mitt tillfrisknande och skönt för att jag slipper att prata.
När jag kom hem från sjukhuset för 1 1/2 månad sen, fanns mina vänner för mig a jour dygnet runt i en vecka. Det var en enorm trygghet. När det hade gått några dagar, så var det precis som att jag mådde bra och klarade mig själv igen utan problem (skrivet av en tjej på 35 år).

Jag har fortfarande enorma problem att bara ta mig in och handla en liter mjölk på macken.

Ibland känner jag mig så sjukt ensam, utan vänner, föräldrar eller syskon.
Jag är väldigt glad över att jag fortfarande har mina underbara barn hos mig och att jag inte hann förstöra våran relation tack vare alkoholen.
Det hade bara varit en tidsfråga.

Ha en strålande dag alla!

Kram!

tisdag 13 september 2011

Explosion

Jag firar tre hela veckor som nykter idag. Det borde firas med lite skumpa. Eller mineralvatten.
Mineralvatten får det bli.

Hade jag inte lidit av den ångest jag har idag, så hade jag åkte in till stan och köpt cola att skåla med.
Jag väntar snällt på att sonen ska komma hem från stan med cola och choklad till mig :)

10 sekunder efter att min son kom till skolan i morse, smällde en bil och en moppe i korsningen sonen just hade passerat. 10 sekunder!!
Det var en allvarlig olycka, killen som körde flög bra många meter över bilen. Han blev hämtad med ambulanshelikopter. Då är det riktigt allvarligt.

Jag tackar gud att det inte var min son, men lider med den andra killens familj och även hon som körde bilen.

Det blåser så mycket ute att det knakar i hela huset. Även i rutorna. Vi tjejer brukar ju vara rädda för att saker ska explodera, allt från eltandborste till dammsugare och jag sitter nu och är livrädd att jag ska få delar av en glasruta i ryggen.

Från det ena till det andra. Är Anders Bagge fortfarande gift? Jag gillar inte korpulenta män, men min son gillar honom skarpt, så jag funderar på att offra mig ;)

Som det borde. Eller ironi.

Regn och blåst, inte ens hundarna vill gå ut. Valpen tycker att det är trevligare att göra ifrån sig på tjocka ryamattan. Tackar.

Det är ett sånt där mysväder, då man tänder en massa ljus i hela huset, kryper upp i soffan och dricker en kopp thé.
I huset är det ordning och reda, ingen skitig disk och ingen ren tvätt som ligger här och där i högar (jovisst).

Middagen är förberedd och jag är på mitt bästa humör. Har till och med glömt att jag är en alkobralla (eller hur).

Jag är nyduschad, med hår som doftar av rosor och vanilj och mina ben är slätare än en babystjärt.
Jag tror att jag ska baka en dubbel sats bullar, innan jag kopplar av med mitt thé och en bok som handlar om hjärnans anatomi (säkert).

Eller så sitter jag här i ett rörigt hem, med ångest för att jag inte orkar ta tag i något, oduschad och omotiverad, trött och alkoholistsjuk.

Jag ska. Lite senare. Kanske.

Ha en fin tisdag (för det är väl tisdag?)

Kram

En enkel bjudning

Jag önskar att jag var en sån där social person. En person som hade många vänner, som jag ibland bjöd hem på delikata middagar (som jag naturligtvis själv hade tillagat).

Det skulle vara kramar och kindpussar och välkomstpresenter. Några fina viner som skulle stå i mitt vackra vinställ. Viner som jag självklart aldrig drack av mer än vid speciella tillfällen och då i sällskap med mina goda vänner.

Till kramarna och kindpussarna skulle det serveras en väldigt exklusiv champagne. Självklart bara ett varsitt glas. Vi skulle ju dricka fint, jag och mina vänner. Inga alkisar här inte!

Jag skulle såklart först bjuda på en underbar förrätt som tex laxcarpaccio med cheddar och fänkålssallad (letade febrilt på google för att hitta ett exempel), som skulle följas av inbakad lammytterfilé med tryffeldoftande potatispuré och marinerad fetaost (samma där: google).

Mina vänner skulle självklart bli väldigt imponerade och utbrista mellan tuggorna : "oh" , "ah" , "gud så underbart", "fantastiskt" osv.
Vi skulle skåla i varsitt glas uråldrigt rödvin (som jag fått tre år tidigare, på en annan middag jag haft. Den som spar hon har). Kanske, kanske att någon skulle ta påfyllning, men tveksamt. Fina flickor dricker inte för mycket.

Vi skrattar och pratar under middagen och har så otroligt trevligt. Våra samtal handlar om hur lyckliga vi är med våra underbara män, hur bra det går på jobbet, våra fantastiska barn och alla goda gärningar vi gör varje dag.

Medans min nya diskmaskin går för fullt, förflyttar vi oss in i vardagsrummet till min stora soffa, som det inte finns ett enda hundhår i. Mina hundar får absolut inte vara i soffam, nej usch nej!!

Jag bjuder på en underbar Fondants à la Gaëtan (vad fan är det?) till efterrätt och till det serveras kaffe. Jag frågar om någon vill ha en god likör till (som jag använder till bakning bland annat och aldrig dricks annat än till kaffe vid fina middagar)

Ett par av mina vänner tackar ja och jag låter dom få välja bland mina fina likörer. Jag själv är inte sugen, den fantastiska desserten är söt nog.

När klockan slår 23 börjar vi runda av. Dom underbara männen hämtar sina underbara flickvänner/fruar. Mina vänner.

Den nya diskmaskinen har en galet bra funktion. Medans jag har kramat och kindpussat mina vänner adjö, så har maskinen inte bara diskat, den har även torkat och ställt upp all ren porslin i skåpen igen.

Jag lägger en ansiktsmask och dricker minst en liter gurkvatten innan jag lägger mig för min 9 timmars skönhetssömn, där jag drömmer vackra drömmar natten igenom.

Åh, så trevligt det är att ha sina vänner på middag!
Jag kan knappt stå ut tills dom kommer nästa gång, om en vecka.

måndag 12 september 2011

Motorer

Tack Gud, för Gumball och X-games ikväll!
Love it!!!

Stämningsfullt

Hallelujah, vilket kanonmöte på AA i kväll!  Jag har lyssnat på den ena fantastiska delningen efter den andra. En timme går väldigt fort och ofta önskar jag att det inte var så bråttom att avsluta.
Det coolaste att gå ofta på möten, är att det hela tiden dyker upp ett nytt ansikte .

Den här nya killen som jag skrev om i ett tidigare inlägg, kom till mötet ikväll. Det gjorde mig glad. Han och jag har varit nyktra ungefär lika länge och jag vet hur svårt han måste ha det.

Det är svårt att förklara hur ett möte är. Att alla har sin lilla stund att prata om sitt, det är lätt att förklara. Men hur stämningen är i lokalen, den måste man uppleva för att förstå.
Jag hade svårt att känna den i början, men ju fler möten jag går på, desto mer tar jag till mig av stämningen. Det är som att jag är fylld med postiv energi, när jag åker därifrån.
Jag blir inte ens irriterad på andra bilister på vägen hem :)

Köpte en stor påse stora bilar efter mötet och jag tänker inte ens må dåligt över det. Ikväll är en bra kväll och jag tror att jag känner något som liknar tacksamhet.

Ha en fin kväll alla!

Kram 

Svensk läkarvård

Jag är så sjukt sugen  godis!
Havrebollar, tårta, smågodis, cheddarpopcorn, kakor, kanelgifflar, läsk, ckoklad, vad som helst!

Törsten gör sig påmind också. Ett glas rött skulle sitta jäkligt fint. Eller en kall öl. Gärna både och.

Jag plågar mig själv med mina tankar, men dom är svåra att bara vifta bort. Jag önskar att jag kunde gå ut i skogen eller ta en lång promenad, men foten tillåter det inte.
Jag ringde husläkaren idag och fick en tid på torsdag, för att kolla foten.

Lite märkligt att det gick så snabbt att få en tid till det, men att jag får vänta över en månad för uppföljning av mina nya mediciner, efter att jag överlevde överdosen.

Tror att jag kan behöva ett AA-möte ikväll. Borde också ringa till Nyängen och boka en ny tid där.

Önskar er en fin start på nya veckan!

Kram!

Familj

Ibland saknar jag min familj. En riktig familj med riktiga blodsband, en familj som jag aldrig har haft.
En mamma som bjuder hem sina barn på söndagsmiddag då och då. En mamma som längtar efter sina barnbarn och ringer och ber att få låna hem dom en stund.  En mamma som fikar med sin dotter på stan. En mamma som alltid älskar sin dotter, oavsett vad.

En syster som jag kan ringa till varje dag, som också ringer till mig. En syster som jag kan berätta hemligheter för och som jag kan skratta tillsammans med.  En syster som jag kan sitta tyst med, som ändå förstår mig precis. Och jag förstår henne.

Två bröder. Två stora, starka bröder som retar mig och älskar mig. Som jag älskar dom.

En pappa som jag kan luta mig emot, när det stormar. En pappa som kramar om mig och säger: "Det ordnar sig, lilla gumman". En pappa som är närvarande och intresserad av mitt liv. En pappa som alltid älskar sin dotter, oavsett vad.

Jag brukar säga att  "Man kan inte sakna något som man inte har haft". Fast det kan man nog.
Inte det att jag inte är nöjd med min underbara familj som jag har. Jag och mina barn är världens bästa lilla familj och jag skulle inte byta bort det mot något i världen, men en liten tomhet finns det inom mig.
En saknad och en önskan. Inte bara för min skull, utan även för mina barns. Kanske mest för deras.

Jag är inte ledsen. Jag har haft min uppväxt och den har varit min verklighet. Det går inte att ändra på. Men ibland, när jag hör en kompis berätta, eller ser på en film, när en mor och dotter umgås, då kan jag känna en form av saknad.

Till mina barns stora fasa har jag sagt ,att det varje söndag ska ätas söndagsmiddag hemma hos mig, efter att dom flyttat hemifrån.
Jag vill vara den mamman som dom alltid kan komma till, alltid ringa till, oavsett om dom är glada eller ledsna.
Jag kan inte ens föreställa mig hur häftigt det skulle kännas, att en gång få barnbarn (Gode gud, jag hoppas att det dröjer).
Min älskade farmor sa på sin 90-årsdag, när hon tittade runt i lokalen där festen hölls: "Alla dessa människor! Tänk, dom kommer ifrån mig".

Jag saknar min farmor väldigt mycket. Hon var den enda person som jag kände ,som älskade mig precis så som jag var. Jag önskar att alla fick ha en sån farmor i sitt liv.

söndag 11 september 2011

Prestationsångest

Jag ser att jag får fler och fler läsare för varje dag som går. Det är verkligen jätteroligt!
Jag behöver allt stöd jag kan få och jag tackar ödmjukast för det ni ger mig!

Idag har jag inte funderat så mycket kring alkohol och det har känts som en ganska bra dag överlag.
Känner mig lite lätt illamående och ska bädda ner mig i soffan och (förhoppningsvis) somna till en film.

Kram och god natt!