Inga mardrömmar, men vidrig ångest. Tegelstenar har legat över mitt bröst och mellan sömn och vakenhet, har jag trott att jag håller på att dö.
Mitt theralen är nästan slut och det lilla jag har, vill jag spara tills ikväll om jag är i behov av det.
Min förhoppning är att kunna ta mig till Västerås, på en föreläsning av Annika Östberg.
Jag har suttit i telefonsamtal hela förmiddagen och blivit runtskickad till husläkare, beroendemottagning, psykolog och psykakut.
Nu väntar jag på att psykologen på beroende ska ringa upp.
Kan inte låta bli att tänka på, om jag hade varit suicidal och blev runtkickad som en vante.
Vad hade hänt då?
2 kommentarer:
Så dåligt att behöva ringa runt på det där viset :(
Hoppas du hittar något under dagen som lättar din ångest något Kramar i massor!
Vad tråkigt att höra att du mådde så dåligt :( Tack för din snälla kommentar på min blogg, jag kommer absolut följa din resa.
Jag ska flytta till "närheten" av Västerås nästa år. Till Sala ^^
Skicka en kommentar