Hade ju sett fram emot mötet länge, men kände ändå hur det kröp i mig när jag satt där.
Skulle följt med J hem till Me efter mötet, men kände att jag bara ville hem.
Det var som att luften
gick ur mig. Ville bara hem och krypa ner under täcket i soffan.
Återigen, känns det som att jag aldrig mer vill åka till några möten.
Har så mycket tvivel inom mig.
Inte att jag ska fortsätta vara nykter, för det vill jag.
Men jag tvivlar på andra människor runt omkring mig.
Varför skulle dom vara uppriktigt intresserade av mig?
Varför bryr dom sig?
Ikväll åker min äldsta till sin pojkvän och jag blir själv hemma med hundarna.
Dom är ett fint sällskap och dom får mig verkligen att skratta, med deras olika personligheter. Dom har en stor inverkan på mitt tillfrsiknande.
Det har ni, mina fina läsare också.
Varje gång jag får en ny kommentar, blir jag så glad att jag blir tårögd.
Och en läsare från Macedonia, det är extra coolt.
Tack Jordan <3
2 kommentarer:
Jubel en dag i taget i 90 dagar är stort grattis kram!
Grattis till din nyckelring. Glöm inte att klämma på den när det känns jobbigt, för det är beviset på att du kan och är så bäst.
Kramar
Skicka en kommentar