tisdag 23 augusti 2011

Leva nykter

Jag fick en bok igår på AA-mötet. Leva nykter heter den. Jag började läsa lite i den idag och fastnade omgående. Den är både skrämmande och intressant. Allt som står i den, är som att det är skrivet om mig.
Man behöver inte sitta på en parkbänk i slitna kläder, nerkissad och lukta illa för att vara alkoholist. Man behöver inte vara tandlös eller ens dricka varje dag. Man kan vara slav under alkoholen och ändå klara av att ta hand om familj och sköta sitt jobb. I alla fall för ett tag.
Jag har länge vetat att jag har problem med alkoholen. Det är inte normalt att tex gå på en dejt och ha en tetra vin i handväskan, som jag kan dricka ur, när mitt sällskap går på toaletten. Eller att ta med mig handväskan in på toaletten och dricka där.
En gång (i början av en ny relation) skulle vi ha en mysig hemmakväll. Jag hade en flaska rosé hemma och en flaska rött, som bara var 8%-ig. Innan jag gick in i duschen, hällde jag upp ett varsitt glas rosé till oss och tog en klunk, för att min pojkvän inte skulle känna att jag svept den röda flaskan i badrummet när jag duschade. Tyckte han att jag luktade vin så var det ju av klunken jag druckit innan jag duschade. Min pojkvän visste inte att jag hade den röda flaskan också. Jag gömde den längst ner i tvättkorgen när den var uppdrucken.

Jag dolde mitt drickande bra för mina barn också. Var det tex fredag eller lördagkväll, så tog jag ett glas vin till maten, medans dom drack läsk. Kanske att jag fyllde på glaset senare, när vi flyttade in till vardagsrummet och tv´n. Det var allt barnen såg. Dom såg aldrig alla dom andra glasen jag drack däremellan. Jag har aldrig sluddrat eller raglat omkring. På sin höjd har jag somnat på soffan, medans barnen fortfarande varit vakna. Ingen reagerade över det, jag var ju ändå en ensamstående mamma, som jobbade hårt för att få allting att gå runt. Inte var väl det så konstigt att jag då somnade, när jag slitit en hel arbetsvecka?

Dom senaste åren eskalerade mitt drickande. Kanske framförallt dom senaste tre åren. Jag kunde dricka närsomhelst i veckan, efter att jag kom hem från jobbet. Jag visste att om jag slutade dricka kl 21 på kvällen (eller däckade), så kunde jag fortfarande komma upp på morgonen kl 6 och vara pigg. Inte fräsch, men pigg. Sådär höll jag på, även när jag körde skolbuss. Jag lärde mig snabbt hur jag skulle dricka och när jag skulle ta sista glaset, för att sen kunna blåsa noll i alkolåset i bussen dagen efter.

Medans jag körde skolbuss, så jobbade jag även extra i en klädbutik i Västerås på helgerna. Jag började aldrig jobba tidigare än 11, vilket passade mitt drickande perfekt. Det innebar att jag kunde sitta uppe och dricka lite längre kvällarna innan jag skulle dit. Lördagarna var perfekt, för då kunde jag dricka direkt när jag kom hem kl 18 och sikta på att bli riktigt full, för på söndagar öppnade butiken inte förrän kl 12.

Jag har så många exempel, som verkligen visar vilken slav jag är under alkoholen, men jag har nog inte riktigt förstått hur illa det faktiskt var och är.
Ju mer jag läser i boken, desto mer inser jag hur sjuk jag är.
Ett bra exempel i boken är att jämföra alkoholen med en person som är allergisk mot något. Om jag är allergisk mot nötter så äter jag dom inte, med risk för att jag blir sjuk eller kanske till och med dör. Samma sak händer om jag fortsätter att dricka.

Jag väljer livet.


Inga kommentarer: