Efter att ha sett dokumentären om massakern på Utöya, känns mina problem minmala. Det är svårt att förstå och ta till sig, Norges största tragedi genom tiderna. Det var svårt för en månad sen och det är lika svårt nu.
Vi borde leva mer, skratta mer och älska mer, under den tiden vi har på jorden. Vi vet aldrig när den kan ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar