Det är näst intill olidligt att vara ifrån Danne.
Han får mig att känna mig vacker och trygg, på ett sätt, som bara en person lyckats med tidigare.
Danne är den personen som jag kommer att somna med framöver. Som jag kommer att äta långfrukostar med, när vi är lediga tillsammans.
När vi sitter bredvid varann, så nära som det bara går, så känns det ändå inte som att vi sitter nära nog.
Alla kyssar i världen är inte tillräckligt många.
Jag är kär!
Så kär att jag inte har nån matlust.
Så kär att jag sätter kläderna bak och fram.
Så kär att jag är mer snurrig och förvirrad än tidigare (jo, det är tydligen möjligt).
Jag har hittat min saknade pusselbit.
Natti, natti mina sköna bönor <3
Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar