tisdag 13 mars 2012

Alkoholdjävulen

Jag har precis läst en blogg, där en tjej förlorade sin pappa när hon var liten. Pappan var alkoholist.
Det gör extra ont att läsa om ett barn som förlorat en förälder pga alkoholismen. Mer än att läsa om en person i ett pågående missbruk.
Det var så nära att mina barn förlorade mig.
Hemska tanke...


Många förstår inte att alkoholism är en sjukdom. Många tror att alkoholisten väljer att supa istället för att ta hand om och älska sina barn. Man tycker att kärleken till barnen ska vara starkare än till alkoholen.
Det är inte så enkelt tyvärr.
Jag vet.

Tack och lov fick jag hjälp.
Och jag var redo att ta emot den.
Jag var färdig med alkoholen.

4 kommentarer:

Susanne sa...

Jag är så glad att du är färdig så att jag fått lära känna dig via bloggen
Kramar <3

Sillen sa...

Du vännen, mitt missbruksproblem är att jag är medberoende. Jag är så glad för din skull och din självkänsla. Jag ska inte heller ge den en törn, men men ännu är du "nynykter" och jag vill att du är vaksam å är på din vakt. Hoppa inte över möten å dyl för att du inte känner att du behöver det. Eller att du är stark att du inte behöver. Det är en förädisk väg du ska vandra på. Å jag håller mina tummar och tår för dig.

Själv har jag kommit fram till genom åren att jag behöver mina bloggar vänner, ja sånna som jag men även dom som är nyktra i dag å även nyktra knarkare. Det finns många människor som bidrar till att jag mår bra å lär mig att inse och förstå. Dessa "vänner" är det finaste bollplank jag någonsin haft.

Var på din vakt lilla gumman.

Önskar dig all lycka.

Kram

Christer Dyrwoold sa...

Hade det här vart facebook hade jag gett dig tummen upp. Jag gör det här i stället det är så rätt som du säger. Man ska lyssna på dem som har gått före fast du behöver ju inte följa deras exakta råd. Du har din nykterhet och jag har min. Vi nyktrar till på olika sätt. Det är väldigt bra att läsa din blogg det hjälper mig väldigt mycket tack för att du delar med dig.

Anonym sa...

Bra att skruva på korken! då är ju i alla fall 10% av jobbet gjort.Nu återstår bara ett livslångt jobb med att inte börja igen. Du har ju enligt dig själv knarkat och supit. Kom ihåg att alkoholen har aldrig varit problemet, den har ju varit lösningen.
Det du har druckit på kvarstår ju. När livet visar sin sämsta sida, så sitter du snart där igen om du inte tar din sjukdom på allvar,så är det bara.