torsdag 1 mars 2012

Förlorad vänskap

Jag har en vän som jag har känt i 18 år.
Jag har alltid trott att hon har varit min bästa vän.
När hennes sambo och jag kom ihop oss för ett par månader sen, blev det en tydlig klyfta mellan oss.
Igår möttes vi när båda var ute på en promenad. Vi hälsade på varandra som att vi var två främlingar som möttes. Ett kort hej bara.

Vi har haft våra duster genom åren, men har alltid hittat tillbaka till varandra.
Den här gången tror jag inte att vi kommer att göra det.
Det känns olyckligt, eftersom hon aldrig kommer att få träffa den nya, nyktra jag.
En annan del av mig känner att vi nog inte var så nära varandra, som jag gärna ville tro.

Jag minns hur mycket jag längtade efter henne när jag vaknade upp på IVA i augusti förra året.
Hon tyckte inte om sjukhus, sa hon.
Jag saknade henne enormt mycket, den första jobbiga tiden i min nykterhet, men kände att jag inte kunde be mer om hennes hand, än vad jag redan gjort.
Dock är jag väldigt glad över att hon följde med mig till mitt första AA-möte. Det var fint av henne.
Dagarna efter att jag kom hem från IVA tog hon även med mig ut och fiskade kräftor. Vi satt på en berghäll i skogen mitt i natten och bara var.

Det är väl med vänskapsrelatioenr precis som med kärleksrelationer, ibland tar dom slut av olika anledningar.
Våran vänskap har varit stundtals fin, men också fylld av väldigt mycket smärta. En del av mig vill lämna allt bakom mig och bara gå vidare och istället lägga fokus på allt det fina som jag har fått i mitt liv, tack vare min nykterhet.

4 kommentarer:

Bela sa...

Vänskap som har "fina stunder" smärtar lika mycket ändå när det tar slut.

Sv: Vardör jag inte dricker alkohol beror på att jag inte gillar alkohol. Jag har ganska nyligen publicerat ett inlägg om det här: belaland.se/2011/october/varfor-jag-inte-dricker-alkohol.html

Anonym sa...

Varför helt enkelt inte fråga henne, då får du ju förhoppningsvis ett svar i alla fall. gör det enkelt som det heter....

Vero sa...

Jag har också mist en vän, pga kärleken. Min kärlek som hittade "fel"... Inte fel i mina ögon, men i hennes. Och jag saknar henne, saknar henne något förbannat.
Men jag tror vi hittar tillbaka. Inte till samma relation vi hade, men vi kommer nog kunna umgås igen.

Hade kanske varit lättare om vi blivit ovänner eller nånting, men det är vi inte.

Jag saknar henne och finns här, den dagen hon vill ha mig tillbaka.

Susanne sa...

Trist att förlora sin bästa vän. Tror att ni kommer att hitta tbx till varandra.
Kramen