måndag 19 mars 2012

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Jag kan inte sova.
Borde vara dödstrött efter en helg med minimalt med sömn.

Vet inte varför, men jag känner mig ledsen.
Och kanske lite sugen på att berusa mig med något.

Jag saknar Danne, känns så tomt när han har åkt.
Jag saknar SM, J, Lo, K, Mi, vackra K och mina andra fina nyktra vänner.
Vill ringa, men det var så länge sen jag hörde av mig. Antar att jag skäms.

Önskar att jag hade nåt hemma, som kunde hjälpa mig att somna. Är väl tur att jag inte har det.


4 kommentarer:

Susanne sa...

Riktiga vänner ställer upp i vått och torrt, det är aldrig för sent att ringa.
Skickar ännu fler energikramar <3

Christer Dyrwoold sa...

Jag känner igen mig så i dig. Även jag vågar inte ringa några ut av mina gamla kamrater. För att det var så länge sedan.

Anonym sa...

Ring gemenskapen!!! Dom vet hur det är.
Innan alkoholdjävulen tar över. Skammen är farlig.

Kram!

Anonym sa...

Självömkan är en av dom vanligaste återfallsfällorna. Svälj stoltheten och ring, eller pallra dig iväg på ett möte. Vill man må bättre så får man lägga ner lite jobb också. Kan man inte ta hand om sig själv på ett ansvarsfullt sätt, så kan ingen.