Hann inte mer än att öppna dörren, så stack Loke ut på vägen.
Skulle ha kopplat honom, så det är givetvis mitt fel.
Just nu är jag så arg på honom att jag har lust att sätta ut honom på blocket.
Jag vet att han är understimulerad och att det är mitt fel, men jag har inte orken att träna honom.
I somras när ambulansen hämtade mig, vägrade han lämna min sida.
Han är världens goaste och snällaste och jag vet att jag måste träna honom stenhårt, om jag ska klara av att ha honom kvar.
1 kommentar:
Oh, no!!
*blundar och håller för öronen*
Själv älskar jag djur och dina raringar verkar ju helt underbara.
Har läst din blogg ett tag och funderat lite över att du kanske skulle behöva "sparka dig trött", då menar jag alltså engagera dig i något som är viktigt och gör att du sover gott om nätterna utan div. medel...
(JA!!! Du engagerar dig i något väldigt viktigt just nu då du tagit tag i dina problem, du är jätteduktig med möten osv.
Jag tycker du är supertuff : ) !!!)
Men vad jag menar är något utöver detta som kan skingra dina tankar. Något att göra medans du väntar på att åka på nästa möte....
Sticka är en bra syssla, rensar huvudet riktigt bra faktiskt..
Men du kanske skulle ta dig en funderare på om du inte skulle kunna börja träna Loke.
Menar då lite smått, men regelbundet.. till att börja med.
Kanske sätta upp små delmål som han/ni ska klara av, glöm inte att det ska vara realistiskt bara.
Detta kanske inte behöver ta mer än en halvtimme-timme om dan/gång till att börja med?...
108 kramar till djuren och
108 kramar till dig!!!!
Vapors
Skicka en kommentar