Det blev ett möte ikväll. Eller i alla fall ett halvt.
Jag orkade inte stanna kvar.
Blev glad över att J var där, trodde inte att han skulle komma. Känner mig trygg när han är i närheten, men det fick mig ändå inte att stanna kvar.
Jag trivs inte bland folk.
Vill inte synas.
Känner mig så tjock och oattraktiv. Har börjat använda min sons large-tröjor, så att inte mina valkar ska synas och inget smink i världen, gör att jag känner mig snygg.
Jag får så snälla kommentarer av er läsare, men det hjälps inte. Så här känner jag!
Det är inte bara därför jag inte har lust med mötena. Jag har tröttnat. Jag blir inte lika peppad av mötena som tidigare, men vill fortfarande ha gemenskapen.
Och jag trivs med att vara nykter.
När jag var ute med hundarna ikväll, så mindes jag känslan av hur jag tog snedsteg i mörkret förr. Hur det snurrade i huvudet, när jag tittade upp mot himlen. En obehaglig känsla.
Snedsteg och snurr av för många stora klunkar av rödvin.
Skönt att slippa vakna törstig och med hjärtklappning.
Har tagit en propavan och hoppas att jag snart ska bli trött.
Jag hoppas att ni andra sover gott och vaknar till en härlig lördag!
Kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar