Eller att den har gått igenom en svår skilsmässa/förlorat sitt jobb/sina barn eller något annat.
Så kan det säkert också vara men alkoholism är en sjukkdom. En beroendesjukdom.
Det är en ärftlig sjukdom.
Min son sa till mig för ett tag sen:
"Mamma, man kan ju med säkerhet säga att jag är 110 % alkoholist. Du är alkoholist, din mormor är alkoholist, din farfar var alkoholist och min farfar är alkoholist".
Jag har haft tur som fortfarande har mina barn, mitt boende och mitt körkort kvar.
Det finns dom alkoholister som förlorar allt!
Sin man/fru, sina barn, vänner, jobb, körkort, bostad, ekonomi...
Jag hade med all säkerhet förlorat allt om jag fortsatt mitt supande. Jag var på god väg.
Var sjätte svensk lider av alkoholproblem.
3 % av dom är dom alkoholister vi ser på parkbänkarna.
En alkoholist vill inte dricka.
Jag mådde fruktansvärt dåligt när jag drack. Både fysiskt och psykiskt. Ändå kunde jag inte låta bli.
Mitt sug efter alkohol tog upp all min tid och energi.
När jag var på ett ställe där jag inte hade möjlighet att dricka, var allt jag tänkte på alkohol och att jag skulle få dricka när jag kom hem.
En hel arbetsdag gick åt på att tänka på mitt älskade vin.
Speciellt om jag hade bestämt mig för att inte dricka och inte hade nån alkohol hemma.
Då var det bråttom till bolaget efter jobbet.
Att dricka bland sällskap var jobbigt som fan.
Ickealkoholister drack i mina ögon alldeles för sakta. Och vilka små klunkar dom tog!
Jag var ju tvungen att göra likadant, för att folk inte skulle tro att jag hade alkoholproblem.
När jag var hemma drack jag hur fort och mycket jag ville. Där kunde ingen kolla mig.
Mina barn märkte inget. Oftast drack jag när dom hade lagt sig, annars i kaffekoppar.
Nån dag i veckan tog jag ett glas vin "öppet" om jag var ledig dagen efter. Jag fyllde på mitt glas i smyg och på så vis smuttade jag bara på ett enda glas en hel kväll.
Var det fredag eller lördag var det också okej att ta ett glas vin "öppet". Alltid ett glas vin till maten och möjligen ett till senare i vardagsrummet. Gud, vet hur många gånger jag fyllde på mitt glas i smyg.
Jag vill aldrig mer tillbaka till det livet jag hade då.
All energi det gick åt till att smyga, planera och ljuga. Helt galet.
Jag har alltid föraktat människor som kör på fyllan, dricker när dom är gravida, väljer flaskan framför sin familj, ljuger och stjäl.
Nu förstår jag dom. Det är en jävlig sjukdom. Alkoholdjävulen är listig, stark och falsk.
Jag kommer aldrig att bli frisk från min sjukdom, men jag kan lära mig att leva med den.
Och jag är på god väg.
Jag har två helt fantastiska barn (en bonusunge har jag också fått genom min äldstas pojkvän) och flera underbara vänner.
Jag har gemenskapen och jag hoppas att fler hittar dit.
Inte förrän man är där förstår man.
TACK, för att jag fått livet tillbaka!
4 kommentarer:
Beundrar dig som kämpar på som du gör. Du är stark! // Kram
hej gumman.
ja,då kan ju jag berätta min historia.
mina föräldrar var grova alkoholister bägge två! de hade ögonen på sig från socialen,detta var på 70talet i stockolm.
mamma sltade inte dricka när jag låg i magen,utan hon drack som vanligt, trots hennes mammas ord om att hon skadade barnet(mig)
såhär stod det i mina födelsepaper från sachsska barnsjukhuset:
mamman var alkoholpåverkad under förlossningen och barnet föddes med abstinensbesvär var sprittig och hade hög hjärtfrekvens. Beslöts om OMEDELBART omhändertagande.jag hamnade på barnhem och pendlade mellan barnhemmet och barnsjukhuset,när jag var 9månader flyttade jag til fosterfamilj.mycket problem med magen md mera,så min fostermamma va tvungen att vara hemma från jobbet i 6år för att sköta mig.
så isåfal är jag ju verkligen infödd alkoholist
mamma och pappa var alkoholister,morfar var akoholist och även bakåt där.
som du säger jag upplever åxå att folk dricker för sakta!
jag dricker sällan på grund utav RÄDSLA att åka dit och bli alkoholist,för jag vet ju att det ligger i generna. beroendeprobelmatik VET jag ju att jag har eftersom jag inte kan hantera godis och sötsaker.
kram kram
Jag blir djupt berörd av att läsa vad du skriver. En del saker som jag inte kan skriva om här dock. Men du är stark och jag blir djupt imponerad av dig och din styrka. Din öppenhet framför allt.
Hej på morgon timmarna.
Det är intressant och berikande att läsa hur en alkoholist tänker och agerar. Jag har fått många svar från dig på varför min mamma gjorde si eller så. Det är lättare att förlåta henne då för det hon gjorde mot oss barn. Vi icke älskade och ej önskvärda barn. Min mammas största kärlek var spriten! Att hon hade fem barn glömde hon bort.
Det är lite sent i livet som jag fått större förståelse för detta otäcka beroende. Men bättre sent än aldrig. Jag förstår inte att denna hemska drog överhuvudtaget får säljas. Det borde ju vara straffbart att sälja denna helvetes dryck. Tänk så många människor den gjort olycklig. Så många förstörda människoliv. Så många barnatårar.
Att drick tillsammans med sina barn har jag aldrig tyckt varit okey. Har aldrig haft sprit hemma, inte gått till systemet och haft mina barn med mig. För mig har det känts helt fel och det beror då troligen på mina egna upplevelser som barn till en alkoholiserad mamma. Hon dolde det nog i början, men sen gick det ju överstyr. Hon sket i om det syntes eller ej!
Du är väldigt fin på kortet. Du klär bra i vitt!
Ha en underbar dag
Hälsning Stella
Skicka en kommentar