Bestämde mig för att gå spåret med storhunden.
Rosa gummistövlar och kamocape, fullt rustad för spöregn och blåst.
Efter en halv kilometer hade jag håll och var dyngsur.
Vem har konstruerat regncapen egentligen? Vilket idiotiskt plagg!
Ett enormt skynke med ett hål för huvudet. Opraktiskt när det blåser, för att inte tala om hur fult det är.
Vände och gick hem. Ingen blev gladare än hunden.
Trodde att jag skulle kunna promenara bort ångesten, men nu sitter jag här i soffan och funderar över vad jag ska äta, för att lindra den.
Önskar att jag hade någon bredvid mig i soffan. Behöver ventilera mina tankar.
1 kommentar:
Önskade att jag kunde sitta i din soffa.
Kramen
Skicka en kommentar