tisdag 11 oktober 2011

Stagnation

Jag har ångest, kan knappt andas.
Det kryper i min kropp. Håller på att tappa förståndet.
Skulle verkligen behöva ta mig till Uppsala till beroendepsyk imorgon, men jag kan inte.
Jag behöver hjälp, men jag vill inte ha folk i min närhet.
Varenda jävel försvinner ändå ur mitt liv på ett eller annat sätt.
55 dagar nykter.
24 timmar i taget.
Det betyder ingenting just nu.

4 kommentarer:

Christer Dyrwoold sa...

Vill så gärna hjälpa dig fast vet tyvär inte hur jag ska göra förutom att peppa dig.

svartochvit sa...

kramar om dig varmt och försiktigt min sköra vän... finns här och vill hjälpa dig...!

L sa...

Du klarar mer än du tror. Jag tror på dig och jag vet att det blir bättre.

Bakom allt det mörka och dåliga finns ljuset. OCH jag vet att du kommer att komma dit.

Ge det tid, en dag i taget...

Synd att jag bor så långt bort. Annars hade jag följt med dig.

Vi har aldrig träffats men jag vet och känner av hela mitt hjärta att du är en bra och god människa.

Det finns en mening med allt. Så jag tänker ofta att vem hade jag varit om jag inte hade gått igenom det jag gjort?

Så allt ont leder till något gott.

Ta hand om dig vännen. Styrke kramar

Anonym sa...

Du säger att det inte betyder något - att vara nykter???!!! JO DET GÖR DET!!! Ge INTE upp!!! Du kommer att klara detta för det är det du vill!! Jag har varit nykter i 5 månader nu och jag tycker att det betyder allt!!!! Allt blir bättre, jobb, familj, helt enkelt en lättare vardag. Kram, Marie