Vem ska trösta Knyttet?

Jobbig kväll.
Dåligt samvete, ångest, tårar, självförakt.
Skickade iväg ett sms till J, att jag inte orkar mer.

Vad fint. Förstöra hans semester för att jag sitter och tycker synd om mig själv.
Fan vad låg jag är. Samma beteende som jag alltid har haft.
Vill messa och be om ursäkt, men inser att jag bara gör bort mig själv ännu mer.

Mår dåligt över mailande och messande med Mr Tattoo. Inser att jag inte kan ha honom i mitt liv. Tyvärr av helt fel anledning. Såg framför mig hur jag skulle kunna smygknapra lite piller hemma hos honom.
Enda tills han berättade att han skaffat tjej.
Har dåligt samvete för att jag inte åkte till min vän i lördags.
Hatar mig själv för att jag hela tiden trycker i mig en massa onyttigt.

Är trött på att gråta. Känner mig så misslyckad.
Vill känna mig glad.

Livet var så mycket enklare förut.

Hur vet man att man har missbrukat färdigt?
Flera av mina alkisvänner säger att dom kände när det var färdigt.
Om jag inte känner så, betyder det att jag inte är klar med mitt drickande?

Jag behöver någon som kramar mig. Känner mig liten och svag.
Vill ha nån som håller om mig hela natten och som inte släpper taget.
Nån som tröstar mig när jag gråter i sömnen och försöker fly ifrån mina mardrömmar.

Där dök mammas ord upp igen:  "Du kommer aldrig att lyckas behålla nån i ditt liv!"

Jag känner att det här kommer att bli en lång natt. En nykter och lång natt.
Jävla ångest.

Lilla hallen uppe, i princip klar.