Känner en irritation inom mig.
Är så besviken på mig själv, att jag bytt ut alkoholen mot mat.
För varje dag som går, känner jag mig fetare och fetare. Kan inte sluta äta.
Vill sitta inne och aldrig mer visa mig bland folk.
Skäms för att jag är så utlämnande på möten, i bloggen, bland människor jag inte känner.
Funderar över att sluta skriva.
Jag är trött och nedstämd.
4 kommentarer:
Skriv på du - det hjälper! Du får ta en sak i sänder - först alkoholen och sen den eventuella övervikten.
Gå lite längre promenader med hundarna så gör du av med kalorier och får dessutom en massa vitaminer och frisk luft. Känner man sig ledsen och nedstämd är det skönt att få dela med sig, även till okända.
Så fortsätt du både att prata om dig själv på dina möten och på bloggen! Lycka till och kram från Ingrid
Jag har blivit jätte tjock nu. Fast för den skull så deppar jag inte ihop. Hellre tjock och go än full och nära döden.
Nej jag hoppas att du fortsätter att skriver för det hjälper mig.
Du har inget att skämmas över och snälla sluta inte att skriva.
Pepp-kramar
Gör det du behöver göra för att leva livet på livets villkor utan att fly med drogerna. Om det sker till priset av en viktökning kan du ta tag i det sedan, eller landa i att det finns viktigare saker än vikt/yta.
Utlämnande, det tror jag är väldigt bra. Visst, många är det inte, många kan ha synpunkter på vad man ska lämna ut/integritet etc, men låt det stå för dem. Att se beroendet i vitögat kräver en viss form av "självarbete" och ett bra sätt för det och/eller det inre tryck som det alltid skapar är att göra det i en blogg. Den som inte kan hantera det du pratar om/delar/skriver om = deras förlust och deras rädsla.
Sedan, vi har alla våra tunga och nedstämda dagar och våra dagar med självkritik, men livet rullar på även efter det. Se det som en surfning, ibland trillar man av brädan när den där vågen/de där vågorna kommer, upp på brädan igen bara!
Allt gott!
Skicka en kommentar