Vilket fint möte det var ikväll!
Jag fick svar på en massa frågor, trots att jag inte hade ställt några.
Allt känns lite lättare just nu.
Jag är nog inte helt knäpp i huvudet i alla fall, jag har bara två personligheter.
Min missbrukarpersonlighet (Lilla Djävulen) vill se mig (mitt riktiga jag), misslyckas.
Jag vet ju inte vem mitt riktiga jag är, men jag är säker på vem min missbrukarpersonlighet är.
Så klart att Lilla Djävulen gör allt hon kan för att sabba för mitt riktiga jag.
Säkert inte av elakhet, utan för att det är enklast och att hon inte vet bättre.
Så fort mitt jag börjar slappna av och må lite bra, så dyker Lilla Djävulen upp och försöker bryta ner.
I två jobbiga dagar har jag vunnit över den Lilla Djävulen. Jag hoppas att hon krymper för varje vinst jag tar.
Jag vet inte om jag orkar en duell till i morgon.
Jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av lite vila.
Aldrig i helvete att jag trodde att den här resan skulle bli så här jobbig och svår.
Folk hade talat om för mig att det skulle bli tufft, men jag kunde inte ens i min vildaste fantasi, föreställa mig att det skulle vara så här tungt.
Kom på mig själv tidigare när jag satt och letade efter behandlingshem där man får ha med sig egna djur...
Fick jag en plats för behandling, så kunde jag supa järnet tills jag blev inlagd.
Nu håller jag på att tappa förståndet igen. Trodde att den Lilla Djävulen gett sig för idag.
1 kommentar:
Jag tror inte att vi får mer än vad vi klarar av. Modiga och kärleksfulla val är bästa medicinen mot "djävulen" i början av nykterheten. Kram!
Skicka en kommentar