Jag tror aldrig att jag har varit i kontakt med mina egna känslor. När jag var liten var det fel att gråta eller bli arg.
Min mamma sa ofta till mig när jag grät: "Du borde söka till Dramaten". Hon tyckte att jag var en bra skådespelerska.
13 år gammal hittade jag alkoholen och sen dess har den varit en ständig följeslagare.
Jag har gömt mig bakom den.
Efter 22 års drickande vet jag inte vem jag är utan den.
Jag måste börja om från början.
Hitta den jag är.
Det är jätteläskigt att för första gången konfrontera mina rädslor. Att för första gången känna. Att låta det göra ont och gråta äkta tårar. Tårar som inte kommer genom alkoholen.
Jag läste nånstans att arga tårar kommer ifrån yttre ögonvrån, vilket gör dom lättare att torka bort när dom kommer i oväntade situationer, eller vid olämliga tillfällen.
Ledsna tårar kommer ifrån inre ögonvrån och letar sig fram över näsan, kinderna och munnen.
Rädda tårar fyller hela ögat och fördunklar vår syn, så som rädsla gör. När vi är rädda kan vi varken se eller tänka.
Skamsna tårar faller när vi är ensamma med våra tankar och känslor. Skamsna tårar kommer när vi dömer oss själva, kritiserar oss själva eller misshandlar oss själva för nånting mänskligt som vi gjort och ändå inte kan förklara för oss själva eller andra.
Kombinationstårarna sägs vara dom värsta av alla. Tårar som är fyllda med vrede, sorg, rädsla och skam.
Dom skamsna tårarna känner jag väl igen, framför allt från det senaste halvåret, då mitt missbruk var som allra värst.
Ju fullare jag blev, desto mer grät jag. Jag grät inte bland folk, bara när jag satt själv hemma.
Jag kände mig så fruktansvärt värdelös och misslyckad.
Jag ville ju inte vara sån här.
Varför, var något jag ständigt frågade mig själv. Varför just jag?
Jävla gudjävel, varför fick just jag ett sånt här skitliv??
I samma inslag som jag läste om dom olika tårarna, stod det att varje tår är en bit mot ett helande.
Jag antar att det i så fall, handlar om nyktra tårar.
Nu säger jag natti, natti till er där ute!
Kram!
4 kommentarer:
Hej, tack för kommentaren på min blogg, det känns alltid bra när någon förstår en.
Jag tycker det är hemskt det du skriver om att du inte fick vara ledsen när du var liten, sorg är en känsla som alla måste få känna. Jag fick känna sorg när jag var liten men däremot så har min familj haft jobbigt med ordet "älskar" jag har inte hört det många gånger från mina föräldrar, det är inte det att jag tror att de inte älskar mig för det vet jag att dem gör. Men bara själva grejen att höra någon säga det till mig är ovanligt. Jag har bott utomlands ett år nu och då skrev min mamma "jag älskar dig" till mig en gång och jag började gråta.
De senaste året har jag haft pojkvän för första gången i mitt liv, honom älskar jag så otroligt mycket, han säger att han älskar mig så det har blivit en vana men nu håller vårt förhållande på att rasa och jag är så rädd för att känna mig ensam och oälskad. Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag önskar all lycka till dig och är säker på att du kommer klara det, vill man något tillräckligt mycket så klarar man det!
Ha de bra!
Hej,
Blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg och tänker på hur många fler än du som har levt/lever ett "skitliv". Du håller på att vända ditt "skitliv" till ett riktigt bra liv, så en och annan tår är bra ifall de är helande.
Massor med peppkramar.
Oavsett hur livet sett ut är det nu du kan skapa den du vill vara. Det är ingen lätt resa och många kurvor på vägen.
Men jag har nog insett under den korta tid jag läst din blogg att du kommer fixa detta!! Det kommer en dag inom en snar framtid då du kan se tillbaka och verkligen säga hej då till ditt förra liv.
Aldrig för sent att hitta sig själv. Att du insett att livet är värt att leva genom att sluta dricka är så stort!
Håller på dig!!
Jag är likadan. Varje gång jag känner tårarna komma så tar jag ett djupt andetag och räta på ryggen.
När jag fått i mig lite preparat ligger jag i ett hörn och gråter som ett barn, och det är så jävla skönt.
Ta hand om dig
Skicka en kommentar