tisdag 4 oktober 2011

Slutet gott, allting gott!

Innan jag åkte ifrån AA-mötet tidigare, så sa L till mig att hon skulle försöka att fixa bil nån dag och komma och hälsa på mig.
Jättekul sa jag (och menade det), men sa också att jag har svårt att planera dagar i förväg, eftersom jag vet hur jag kan må. 
Ingen fara, sa hon. Jag ringer när jag är i Hummelsta.

GAAAH!!!

Jag tänkte kanske mer att hon kunde ringa samma dag, några timmar innan.

En annan AA-medlem (J) sa att jag kunde ringa honom, om jag ville ta en fika nån dag eller så. Eftersom jag vet hur jag är (även där) och inte ringer någon, så sa jag att han kunde ta mitt nr i stället. 

Det resulterade i en del sms:ande under kvällen och från att ha mått pyton, så känns allt mycket bättre nu (tack J) .

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Hade jag inte dessa människor i mitt liv, vet jag inte hur  jag skulle klara mig. 

Sov gott mina kära!

Kram och god natt!

 



 

3 kommentarer:

Susanne sa...

Va härligt att den trista avslutningen vände till något positivt.
Kramar

Anonym sa...

Du är stark som tillåter dig att ta emot hjälp <3

Linda aka Javamorsan sa...

Stöd från andra är A & O när man går igenom kriser. Oavsett vilken kris det är.

Jag hade aldrig fixat dom senaste åren utan stöd. Nu är det inte helt samma sak. Men jag har haft ett helvete på annat vis och jag vågade ta emot stöd tack och lov. Annars vet jag inte hur livet sett ut idag. Kanske jag inte haft min dotter kvar hos mig och allt hade vart skit.

Läste att du hade en jobbig dag innan dessa sms. Skönt att du mådde bättre. Lite vanlig medmänsklighet kan göra så otroligt mycket för en annan!

Hoppas du får en lättare tisdag nu Kram