En timme i taget, en timme i taget, en timme i taget.
Jag är förvirrad.
Allt känns så jobbigt.
Alkoholen är väldigt nära.
Jag vill inte dricka egentligen.
Har kämpat så hårt dom här dagarna som jag varit nykter.
Jag vill inte kasta bort dom och börja om igen.
Men om jag inte orkar mer då?
Jag kan riktigt känna hur den första klunken vin skulle göra mig lugn, så som den alltid har gjort.
Jag skrev tidigare att min väns återfall inte påverkade mig negativt.
Är inte så säker på det längre.
Jag ser framför mig hur vi sitter och dricker tillsammans och sen börjar om på nytt igen ihop.
Ska försöka att ta mig iväg på ett möte om en stund.
Det tar emot jättemycket, speciellt efter min dramatiska sorti igår kväll.
Jag önskar att jag hade modet att ringa mina livlinor. Vet dock inte vad jag skulle säga om modet fanns.
Dom enda gångerna jag tyckt om att prata i telefonen är när jag varit full och då kommer jag ändå inte ihåg vad som sagts dagen efter.
Önskar er en fin kväll!
Kram!
6 kommentarer:
Du ringer livlinorna och säger just det, att du inte vet vad du ska säga. De kommer att förstå. Tänk inte för länge, rädda din nyktra timme genom ett möte el ett telefonsamtal. Våga göra annorlunda. Kram.
Jag vill önska dig detsamma. Hoppas att du kommer i väg på något möte. Det är klart att du inte ska känna dig orolig för din sorti i går. Själv tyckte jag att det var jobbigt om jag inte kom i tid till mötet och kom när mötena hade börjat. Fast det är ju min nykterhet jag tänker på. Så det är klart om jag måste gå på möte så kan jag komma när jag vill.
Bra att du tar dig iväg. Att "tanka" på ett möte, ger lite ljus i tunneln. Du kommer komma ur den. Förr eller senare. Även om det är tungt just nu... Take Care!
Jag hoppas att du kom iväg på möte ♥ eller ringde någon livlina! Det är okej att inte veta vad man ska säga.
Du är fantastisk! STOR KRAM!
Hoppas du kom iväg på mötet och fick vädra dina tankar...
Livlinor är till för att användas glm inte det!
kram å kärlek till dig <3
Visst kommer den första klunken kännas underbar. Men tänk på konsekvenserna vilken jävla ångest du skulle få efteråt. Jag tror inte att det är värt det... ?! eller har jag fel?
Det är dina val och dina konsekvenser. Och jag vet hur lätt det är att välja fel. Jag har gjort många fel val genom min impulsivitet och det har inte varit värt det. Men man lär av sina misstag och med rätt hjälp och stöd lär jag mig att tänka innan eller åtminstone försöker.
Så tänk efter innan är mitt råd.
Är det här det jag vill? Är jag beredd att ta konsekvenserna? Mår jag bra av mitt val? Kommer det skada någon annan?
Massa styrke kramar L
Skicka en kommentar