Jag vet inte riktigt.
Känner mig orolig för en vän som har det svårt.
I natt runt halv 12 behövde hon mig fysiskt, och jag kunde inte åka dit. Anledningen var att klockan var så mycket och innan jag hade stuvat in mig i bilen och tankat och fixat, så skulle klockan ha blivit runt 1 innan jag var framme.
Har idag väldigt dåligt samvete för att jag inte åkte. Jag vet själv hur svårt det är att be om hjälp och hur ont det gör när ens vänner inte förstår hur viktig deras närvaro är.
Att finnas med i tanken är inte ens i närheten samma sak.
Har bestämt mig för att göra i ordning lilla hallen uppe på övervåningen.
Det är lite målning kvar som fattas och det ska upp en hylla, där jag ska ha mina böcker.
Ska passa på att måla, medans barn är borta och katt är ute.
Idag är jag 60 dagar nykter.
Det känns bra.
Några dagar till, sen har jag passerat mitt rekord på 2 månader. Det är stort för mig.
Jag har ett närliggande mål som jag ska försöka att ta mig till.
På min 100-dag vill jag ha en Thanksgivingmiddag här hemma för mina fina alkisvänner.
Jag vet att den svenska tacksägelsedagen redan har varit, men den amerikanska är den 25 november och just den dagen firar jag 100 dagar nykter.
Idag vågar jag tänka framåt. Jag känner mig starkare.
Önskar er alla en fin söndag!
Kram!
2 kommentarer:
Gott att höra att det känns bättre. =) Och att du har vissa delmål är alltid bra! Läste också om det du skrev om processen. Den är skönt när man förstår, och får insikterna. Då är det lättare att hantera. En dag i taget...
Keep Up The Good Work!
M
Jag är glad att du inte kom vännen. Jag hade ingen koll på varken tid eller rum.
Efter en lågvattenmärkes-helg tar jag nya nyktra tag imorgon, och det känns hur bra som helst!
Grattis till 60 dagar! Du är en förebild för mig finaste <3
Skicka en kommentar