Har längtat efter att få höra SM´s trygga röst och när han väl ringde bröt jag ihop och började böla.
Snyggt.
Jag har varit nykter i snart fem månader.
Nu då?
Vad händer nu?
Är mitt liv undebart och fantastiskt som alla säger att det ska bli?
Nej.
Jag känner mig ensam. Så jävla ensam.
Jag är ledsen. Känner mig misslyckad och hopplös.
Det är bara en tidsfråga innan andra människor mäker det.
Jag har aldrig haft riktiga vänner. Jag har aldrig varit en riktig vän.
Varför skulle det bli annorlunda nu?
Min mammas fina ord dyker upp i tankarna: "Du kommer aldrig lyckas behålla en vän".
SM sa precis att jag är allt annat än hopplös. Hur kan han veta det?
I hela mitt liv har jag känt mig hopplös.
Vad kämpar jag för?
Ett nyktert, sorgset och grått liv?
Känner mig löjlig som grät så mycket i telefonen.
SM är inte rätt människa att beklaga sig för.
Fan, vad dum jag känner mig nu. Dum och löjlig.
7 kommentarer:
Ditt liv kommer att bli mycket bättre, du har inte landat ännu. Är helt säker på att du kommer att få ett mer innehållsrikt liv än ditt tidigare liv.
Kramar
:( Låter inget kul,jag kämpar själv med massa problem och jag vet hur ensam man kan känna sig. Jag hoppas du fortsätter att kämpa. En dag kommer du vara glad att du inte gav upp. Kramar om dig!
Tävling hos mig om du vill vara med... http://www.mondoblog.se/headbang/2012/01/10/tavling-kom-och-var-med/
Ja BM även jag är ensam jag vet inte om det beror på rädsla eller vad det beror på. Fast för den skull så tänker jag inte börja supa igen. För vilka kompisar får man då jo fyll polare som också tänker på sig själva.
Tårar har en funktion att fylla. Det betyder ju bara att du börjar på att vakna till liv, sen är det ju den där vanliga gamla klyschan (fast ack så sann) att sorgen efter alkoholen gör sig påmind då o då, fast det släpper om man orkar hålla i.
Hallo Hallo!
Jag känner precis som du. Fast för min del handlar det ju om ciggen. Inte blev det en sådan fantastisk grej som jag trodde. Jag är deppig och har inte mycket lust med något. Jag får leta de små ljuskornen.
Människan är ju en vane figur. Så det är väl klart man saknar och sörjer en kompis som varit med i 46 år. Den har alltid tröstat, man har aldrig behövt varit ensam. Den har alltid funnits där när man behövt, denna låtsas kompis. Man har haft den och inte haft något behov att söka stöd på annat håll när man varit deppig.
Precis som någon skrev tidigare så handlar det här om sorg. Man förlorar något som betytt mycket för en.
Men om jag nu ska försöka plocka fram de bra bitarna så är det först det penningmässiga. Pengarna räcker längre. Det andra är att mina barn är glada för att jag fimpat. Min kläder är glada, de luktar inte rök längre. Jag mår bättre fysiskt. Det är bara det psykiska som ska hänga med nu. Jag som du gråter. Det har varit nära många gånger. Väldigt nära. Men jag vill inte må så skit som jag gjorde straxt innan jag fimpade.
Jag tror också att man måste vänta lite, vänja sig på något sätt! När våren kommer tror jag det lossnar. Det känns så! Då börjar allt på nytt igen.
Och vad vet man? Du kanske träffar en vän!? Och så ska du ju flytta..
Ha en bra dag / hälsning Stella
Jo! en sak till. Det finns något jag gillar med dig. Och det är att du inte ljuger om hur du mår, tänker och känner. Du är ärlig med dig själv, du bjuder oss andra på det också. Det är guld värt. Inte många skulle göra det. Alla är så rädda att göra bort sig, att inte bli omtyckta. Folk drar hellre en lögn än att berätta den tråkiga sanningen om sig själv. Du hamnar lite utanför med in ärlighet. Du blir lite av en outsider på ont och gott. Du tillför många andra massor av nyttig erfarenhet. Det är sådant du inte vet något om, för du tror väl ingen ringer på din dörr och säger det till dig. Några få skulle nog göra det, men inte den stora massan.
Men det ska du veta att du har tillfört mig massor. Jag smyger in på din sida minst ett par gånger om dagen för att se vad du har för dig. Ibland blir jag orolig när du varit borta för länge. Ibland blir jag glad och ibland ledsen och till och med arg, ibland skrattar jag. Jag tycker verkligen du är en härlig människa.
Något får mig att förstå att karlar måste ju vara fullständigt livrädda för ett sådant självständigt fruntimmer som du. Så mycket vilja och jävlar anamma. Sådant skrämmer skiten ur det flesta killar. :-)) En tjej som genomför det mest svåra saker utan att gå under.
Så du kan vänta och vara lite kräsen när du väljer karl att krypa ner i sänghalmen med. Ingen mes utan en som vet hur man behandlar en annan människa och så självklart speciellt dig. Vad vet du! Det kanske är en luffare som knackar på din dörr, under de shabbiga kläderna gömmer sig en prins.
Ha en bra dag igen. Nu ska jag verkligen slita mig från datorn och göra något annat.
Kram från mej
Förstår precis hur du känner. Även om jag inte har alkohol eller droger i mitt liv. Försök att hålla ut...du ska se att det blir bättre :) Kram
Skicka en kommentar