Jag kan inte sova. Är inte det minsta trött.
Hela huset sover och hundarna snarkar högt bredvid mig. Själv bläddrar jag i mina få kanaler, tittar på sjuka annonser på Blocket, hänger lite tvätt och ber att John Blund ska komma.
Jag har aldrig tidigare varit en nattuggla. Har alltid varit kvällstrött och morgonpigg. Det har tydligen ändrats. Det gör egentligen inte mig något, så länge jag är sjukskriven och inte behöver gå upp klockan 6. Nätterna är sköna.
Tidigare ikväll hittade min yngsta en krypande fästing på lillvalpen. Jag plockade den och tappade sen fästinghelvetet i soffan någonstans. Vi lyste med ficklampa i och runt soffan, men utan resultat. Jag är livrädd att fästingen ska sätta sig på mig. Det kryper och kliar precis överallt just nu.
Det snurrar en massa tankar i mitt huvud, men dom är så röriga att jag inte får grepp om dom. För 3 veckor sen, satt jag i min ensamhet, skitfull och grinade och tyckte synd om mig själv. Nu är jag nykter och tycker inte ett dugg synd om mig själv, men det är ändå jobbigt. Jag är inte van vid att tänka och känna efter i nyktert tillstånd. Alkoholen har ju hjälpt mig att fly ifrån allt. Inte så att jag försöker att analysera mina tankar nu, men dom finns där. Tror att det kan vara bra att inte fundera så mycket på vad som händer med mig just nu. Saker och ting kommer att falla på plats så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar