Stöttepelare

Jag har precis kommit hem från ett AA-möte. Jag behövde verkligen ett möte ikväll, har lagt ner alldeles för mycket energi på tankar om alkohol. Drömmer jag inte om alkhol, så ser jag skiten i reklam på tv. En del säger att det är bra att drömma om alkohol, för då bearbetar man eländet omedvetet. Själv blir jag bara törstig.

Det var en ny alkis på mötet ikväll. En ganska ung kille. Jag kände så starkt med honom och beundrar hans mod att ta sig dit. Det syntes på honom hur jobbigt det var för honom att säga den klassiska meningen. Jag hoppas att han kommer tillbaka.

För mig känns det alltid mycket bättre när jag har kommit hem från ett möte. Dom här underbara alkisarna ger mig så mycket styrka och hopp. Jag skulle vilja ta med varenda en av dom hem och sätta dom i min soffa, för att luta mig emot.

Jag har haft många tankar om B dom senaste dagarna. Jag var enligt honom, hans bästa vän för några veckor sen. Jag hör inte ett ljud från honom. Jag saknar honom, men antar att jag bara var hans bästa vän, när det handlade om att supa, knapra piller och röka gräs.
Vad är det förresten jag saknar med honom när jag tänker efter?
Jag vet ju att ingen riktig vän försöker dra ner en trasig person i ett värre missbruk än den redan har.

Nu önskar jag alla en fin kväll!
Kram