De flesta människor kan utan problem dricka två glas vin och sluta. Men vissa av oss kan inte det. Det är som att kroppen ropar efter mer och mer.
Ofta blir vi för fulla, fastän vi egentligen inte ville det. Vi skyller ifrån oss och inbillar oss att det ska bli bättre nästa gång. Så kan vi hålla på i många år, trots att de negativa följderna av vårat drickande fortsätter att öka.
Vansinne?
Ja, kanske, men det finns ett annat ord för det.
Vansinnet heter alkoholism och är en sjukdom. Ingen av oss ville ha den, men ca 10% av befolkningen utvecklar den, enligt samhällets undersökningar. Den är dessvärre kronisk och det finns inget botemedel som kan förvandla oss till normala alkoholkonsumenter.
Alkoholism är en dödlig sjukdom. Det kommer inte att vända och bli bättre om bara OM händer. Det blir bara värre och värre.
Jag ska erkänna att jag var väldigt skeptisk till AA efter mitt första möte. Det var Gud hit och andlighet dit. Jag fick lite sektkänsla av det hela.
Sekt eller inte. För mig hjälper mötena. Jag säger inte som dom flesta andra medlemmar som jag hittills träffat på, att "Det är tack vare AA som jag håller mig nykter. Utan AA går allt åt helvete".
Möjligt att det är så för en del. Det kanske går åt helvete för vissa, om de struntar i att gå på sina möten. AA har trots allt räddat livet på miljontals människor runt om i världen.
Det jag vet är att jag är mindre törstig och att jag får med mig kraft och styrka när jag åker därifrån. Det räcker för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar