Sitter här i soffan och läser kommentarer som jag fått till mina inlägg. Dom går rakt in i hjärtat. En del kommentarer känns extra mycket, kommentarerna som är ifrån människor som missbrukar/missbrukat själva. Jag tror att det är svårt för en ickemissbrukande människa att förstå, men det är som att vi är en enda stor familj, trots att vi inte setts eller träffats.
Så nu sitter jag här med tårar i ögonen och känner mig stolt och duktig som har varit nykter i 19 dagar. Jag känner min missbrukarfamiljs stöd och det är en fin känsla.
Jag tänker behålla den här känslan inom mig ett tag och vägra tänka på att jag nyss har stoppat i mig 4 stora rostmackor med nutella.
Jag skulle äta Kesella, det var redan bestämt, men jag kan inte rå för att barnen lämnat brödrost och rostbröd framme på köksbänken i morse. När jag gick förbi bänken så råkade jag stoppa ett par skivor i brödrosten och sen gick allt per automatik. Eller i trans.
Undrar förresten om det är mindre påfrestande för foten att gå på crosstrainern mot en promenad ute?
Det bör nog undersökas...
Ha en toppenfindag mina fina!
Tack för att ni finns och stöttar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar