Jag är fortfarande arg, framför allt på mig själv.
Arg på allt möjligt.
För att jag bara sitter här hemma och inte visar mig bland folk. För att jag inte tar hand om min kropp och hälsa.
För att jag inte accepterar och tycker om mig själv.
För att jag inte orkar att hålla mitt hem städat. För att jag försakat så många fina människor som korsat min väg genom åren.
Jag kan räkna upp hundra saker till utan problem.
Hur länge ska jag känna så här?
Jag får hela tiden höra att jag måste börja tycka om mig själv och vara snäll mot mig själv.
Jag förstår det, men vart börjar jag? Hur börjar jag?
Jag är konstant trött. Jag är extremt osocial. Även om jag hade varit social, så har jag inget kontaktnät. Jag har valt mitt drickande framför att umgås med vänner.
Jag känner mig fet och oattraktiv. Mina 10 kilos uppgång (sen fotskadan)har satt sig enbart på magen och i ansiktet.
Min dotter blir skitarg på mig när jag säger att jag känner mig fläskig. Jag menar inte att jag är FET. Jag menar att jag inte ser ut som jag gjort förut. Allt är relativt, men jag jämför med hur jag såg ut när jag trivdes med min kropp.
Jag är arg på mig själv för att den lilla Djävulen vann över mig i torsdags, så att jag inte åkte in på min bokade läkartid. I går var min fot ordentligt svullen och när jag tog av mig strumpan, så var foten mönstrad som en kassler.
Jag borde åka på meditationsmötet på AA i kväll.
Jag ska försöka att schasa bort den lilla Djävulen, som jag känner sitter på min axel idag.
Jag önskar er alla en fin söndag!
Kram!
3 kommentarer:
Skickar en massa, massa peppkramar.
Tror att du skulle må väldigt bra av att åka till AA-mötet, kanske någon där som varit i samma situation kan hjälpa dig med vad du ska börja med.
Åk på mötet du behöver det. Ingen orkar allt på en gång. Mitt hem ser med ut som fan, diskberget växer, jag går upp i vikt, rökar/snusar trots att jag slutat. Äter eller äter inte.
Det går inte att ändra allt på en gång. Ett steg i taget! När du orkar eller har lite lust börjar du med att kanske dammsuga/diska? Lite i taget blir du orkeslös så vila.
Vila din stackars fot, lägg om kosten steg vis. Lite i taget och tålamod så kommer varaktiga resultat. Ett snedsteg är inget misslyckande utan det är bara att försöka resa sig igen och fortsätta.
Kämpa vidare min vän. Jag tror på dig!
Heeej gumman och tusen tack för din fina omtanke, värmer väldigt. Jag ska ge dig ett råd efter mig själv vad jag började med och det är att möta allt du har flyktat i från. Du måste först och främst börja med att förlåta det som orsakar din smärta och som alkoholen tar bort. När du då kommer dig igenom det och förlåta så har du även förlåtit dig själv för att du tillåter dig själv att känna sinne och förtvivlan. Det är nu det första du måste ta tag i för det är först då när du lyckats förlåta dom som gort dig ont som du kan börja med nästa steg, kraaaaaamar om dig.
Skicka en kommentar