Varför är det så, att ju mer man målar och fixar hemma, desto mer hittar man att göra?
Eller är det bara jag som fungerar så?
Har suttit i telefon större delen av morgonen idag.
Jag fick ju vänta nästan två månader på mitt husläkarbesök, efter att jag var på psykakuten i början på augusti (jag ville inte åka dit, men vårdpersonalen på IVA sa att jag inte hade något val).
Hur som helst så blev jag sjukskriven från den 5 augusti till den 10 september av läkaren på psykakuten. Mellan den 11 och 26 september är det ett glapp, då min husläkare sjukskrev mig vidare från den 27 september. Men hon sa att jag skulle ringa till psykakuten och prata med den läkaren som sjukskrev mig först. Enligt henne så skulle han sjukskriva mig retroaktivt.
Vidare så sa hon att det var jätteviktigt att jag fortsatte att äta min naltrexon (mot suget för alkohol), men hon själv ville inte skriva recept på det. Enligt henne skulle läkaren på psykakuten fixa det.
Från psykakuten får jag höra att man varken skriver ut tabletter eller sjukskriver retroaktivt, eftersom det är just en akutmottagning.
Dock skulle skötaren som jag prata med försöka göra ett undantag.
Det är jag otroligt tacksam för!
Funderar lite över läkarvården. Ska man behöva vänta två månader på ett läkarbesök när man mår dåligt?
Tänker på om det var en person som mådde ännu sämre än jag...
Hur många liv skulle räddas om man kunde korta ner väntetiden och slutade att bolla runt personer?
Jag är inte suicidal nu, men jag tänker på dom som är det.
1 kommentar:
Det är ytterst få läkare som vet hur psykvården fungerar. Det slutar ofta med att man slussas fram och tillbaka.
Tragiskt nog måste man vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk =S
Löööööv <3
Skicka en kommentar