onsdag 28 september 2011

Oviktiga jag

Jag undrar när jag senast var social.
Har jag nånsin varit det, när jag tänker efter?

Jo, men visst har väl jag uppskattat och tyckt om att beblanda mig med folk på diverse tillställningar för länge sen.
Speciellt fester där det varit mycket alkohol.
Det bästa var att hamna på fester där jag knappt kände någon. Då kunde jag "spela" glad och lycklig.

Jag har även ordnat tillställningar hemma hos mig. Men det har slutat med att jag ställt in i sista sekund, för att folk lämnat återbud. Det har inte bara hänt några gånger, utan varje gång.
Sånt har inte direkt stärkt min självkänsla. Speciellt inte när det handlat om, att det är dom få vänner jag haft, som lämnat återbud.

Jag gjorde ett sista försök med att bjuda hem folk i augusti på kräftskiva. Det var väldigt stelt och krystat. Kl 23 satt jag själv, då hade alla lämnat festen.

Jag sitter inte och tycker synd om mig själv, jag undrar mest hur stor del jag själv påverkat att det kan bli så.
Eller är det bara så att folk tycker att jag är oviktig?

6 kommentarer:

Lisa sa...

åå va jag känner igen mig! Ibland kan man känna sig så ensam, oviktig och obetydlig. Ingen bryr sig.. Fast egentligen så är man (iaf jag) så dålig på att höra av mig till folk, och framförallt dålig på att veta HUR MAN GÖR när man ska umgås.... så då sitter man hemma istället, och funderar över varför allt är som det är..

Monica Andersson sa...

Ja, jag håller med ovanstående och dej. Men att jag är "bortglömd" beror på att jag har nervösa besvär. Och det håller verkligen folk borta. Men djuren sviker inte. De är trofasta.
Och till din fråga om Neopojken. Han är en blandras, 5 - 6 olika raser. Kommer inte ihåg alla. Men snäll och go är han iaf. ;) Idag hittade jag inte kopplet när jag skulle hämta honom, men det gick fint ändå. Han lyder mej blint. ;)
Ha det gott!
Kram/Monica. PS. 42 dagar! Jättaduktigt!!

L sa...

Åh vad sött av dig gumman. Jag bor i Uddevalla så det är för långt. Tack ändå!

Du är verkligen inte oviktig och det du har är nog inga riktiga vänner. Riktiga vänner finns där i alla väder.

Styrkekramar

Susanne sa...

Du är absolut inte oviktig. Det är inga riktiga vänner som sviker en. Önskar att jag bodde nära, för då skulle jag komma,krama om dig och stanna längre än kl 23.
Bamsekramar

Anonym sa...

Kanske har du omedvetet sänt ut signaler som sagt att du inte mår bra.
Har du pratat med dina vänner om detta? Många gånger läser vi av andra helt fel. Speciellt när det är alkohol inblandat.
När du känner dig stark igen kan du ta upp dina känslor och tankar med dom.
Kramizar <3

K sa...

Ju positivare du blir i takt med tillfrisknandet dess mer kommer du skicka ut positiva signaler, vibbar.
Människor känner undermedvetet av ett falskt smil, och egoistiska tendenser, och det kanske är därför du känner dig ensam, men i takt med att du blir bättre och tar hand om dig själv på ett annat oegoistiskt sätt, dvs utan alkohol, kommer din situation förbättras och du kommer hitta vänner och ge dem nya intryck av dig och inte bara minnas den alkoholberoende egoistiska kvinnan, utan den glada, friska och äkta kvinnan, som sakta men säkert bygger upp sin självkänsla och självförtroende.
När du älskar dig själv kommer andra älska dig. Var bara dig själv, kommer allt gå fint.
Du kommer bli fantastisk.